Muslimer som lämnat den ”rätta tron” (apostater) löper allvarlig risk i många muslimska länder, bland dem Afghanistan. Detta gäller oavsett om man konverterat till en annan religion eller blivit ateist, och även den som uppfattas som en avfälling – oavsett vad hen verkligen tror. Detta är välkänt för Migrationsverket och migrationsdomstolarna, men åberopas sällan i asylutredningar vilket har som följd att apostater får avslag på sina asylansökningar. I sitt rättsliga ställningstagande, om bedömning av konvertiter och ateister, underlåter Migrationsverket att hänvisa till nationella och internationella domslut som pekar på apostaters rätt till skydd. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna (HCR) har riktat kritik mot de svenska migrationsmyndigheterna som bland annat bedömt varje grund separat och inte gjort en sammantagen bedömning.
Författare: Jan Stattin. Manus juli 2021.
Livsåskådning och mänskliga rättigheter
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna [1] är tydlig. En apostat – alltså en person som konverterat till en annan religion eller blivit ateist – skall inte utvisas till ett land där risk för förföljelse, tortyr och död föreligger. Ingen skall behöva dölja sin tro eller icke-tro, och man skall ha möjlighet att utöva den samt lyfta fram den i tal och skrift. Som asylsökande har man rätt till asyl om man inte får sina mänskliga rättigheter respekterade i hemlandet.
Sveriges rykte, som en av garanterna för dessa mänskliga rättigheter, är idag skamfilat. En anledning till det är utvisningarna till Afghanistan som, tillsammans med Iran och Pakistan, räknas till de farligaste länderna för den som ifrågasätter islam [2]. Migrationsverkets bedömning av riskerna med ett återvändande till Afghanistan står i stark kontrast till den bedömning som görs av andra organisationer [3, 4].
Vid flera tillfällen har Migrationsverkets ledning intygat att varken kristna eller ateister utvisas till Afghanistan. ”Det är alldeles för farligt”, sade dåvarande rättschefen Fredrik Beijer 2019 [5, 6]. Samtidigt påpekade han att det är Migrationsverket och inte den asylsökande själv som avgör vilken tro hen har: ”Om en person är konvertit eller ej ligger i betraktarens öga”. Uttalandet kan jämföras med erfarenheter som Livia Johannesson lyfter fram i sin avhandling [7]: Handläggare och domare ”känner på sig” om den asylsökande är trovärdig.
Genom att beteckna den asylsökandes religiösa eller ateistiska övertygelse som ”inte genuin” gör man hen utvisningsbar, trots att det i Afghanistan är lika farligt att tillskrivas apostasi [8 s.7]. Apostasi är att avfalla från islam, oavsett om man konverterar till annan religion eller blir ateist.Att tillskrivas innebär att man blir utpekad som avfälling, med rätt eller orätt. En uppretad mobb i Kabul bryr sig knappast om svenska myndigheters bedömning.
Kristna och ateister
De använda metoderna för asylprövning är likartade oavsett om den asylsökande är konvertit till kristendom eller är ateist. Den skillnad som framhålls mellan en kristen konvertit och en ateist är att den senare inte uttrycker sin övertygelse annat än genom att avstå från deltagande i religiösa traditioner och ceremonier. Ateism kommer på det sättet att framstå som en åsikt och inte som en djupt rotad livsåskådning. Ateisten kommer därför att bedömas annorlunda än konvertiten till kristendom, som sägs ha tagit till sig nya ”normerande handlingsmönster eller uttryckssätt” [9 s. 21]. En syn på ateism som något som bara finns inom en person underlättar avslag. Men ateism som livsåskådning kan inte gömmas när det väl blivit en del av människans identitet, lika lite som en kristen livsåskådning. För många kombineras ateismen med sekulär humanism, och liksom en kristen hållning kan den inbegripa en önskan att skapa kunskap, förståelser och att övertyga andra.
Att Migrationsverkets handläggare inte har vägledning i vad livsåskådningens praktik innebär riskerar att leda till förhastade beslut rörande både den djupa innebörden och de allvarliga följderna av avståndstagandet från muslimska regler och traditioner [10].
FN-deklarationen [1] fastslår rätten till asyl som flykting, grundad på rätten till religionsfrihet och yttrandefrihet. Det gäller länder där den rätten är helt beskuren och försök att hävda den leder till undergång. UNHCR anvisar metoder för arbetet med att tydliggöra asylskälen [11]. Migrationsöverdomstolen hänvisar till UNHCR:s metodanvisningar, och de förväntas tillämpas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.
FN:s människorättskommitté har kritiserat brister i den svenska bedömningen av skyddsskälen för konvertiter och ateister, och påpekat att den praxis som Migrationsverket utarbetat och domstolen oftast följer utgör en allvarlig juridisk felbedömning [12, 13]. Se vidare nedan, avsnitt ”Det som inte beaktas”.
Underlag för Migrationsverkets rättsliga bedömning
Rättsliga ställningstaganden
De rättsliga ställningstaganden som formuleras av Migrationsverkets rättschef skall ge rättslig bedömning i frågor som rör asylskäl och är styrande för myndighetens medarbetare. Den som arbetat med asylärenden märker snabbt att de i praktiken också är styrande för migrationsdomstolarna eftersom dessa, som är tänkta som en garant för rättssäkerheten i asylärenden, oftast följer Migrationsverkets myndighetsbeslut utan att göra egen utredning.
I mars 2021 kom ett nytt rättsligt ställningstagande ”Metod för prövningen då religion, inklusive konversion och ateism m.m., åberopas som asylskäl” [9]. Det innehåller mycket litet nytt jämfört med det tidigare från december 2018 [14]. Underlaget för bedömningarna är i stor utsträckning desamma. Hänvisningarna till praxis görs utifrån äldre domar i Europadomstolen och i Migrationsöverdomstolen, och ingen hänsyn tas till vad som hänt på området efter 2018. Eftersom det rättsliga ställningstagandet är styrande för medarbetarna tar handläggare normalt inte in annan information, vilket gör att man kan missa både aktuell landinformation och aktuell rättspraxis.
Rättskällor som underlag för det rättsliga ställningstagandet
Den rättsliga bedömning som ställningstagandet utgör skall vara ett stöd för handläggarens utredning. Bland de rättsliga källor som lyfts fram finns Genèvekonventionen, Europakonventionen, Skyddsgrundsdirektivet och Utlänningslagen. UNHCR:s anvisningar [11] anges som normerande, men är inte är en rättskälla.
Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, som den svenska lagstiftningen skall harmonieras med, nämns inte i genomgången av rättskällor och praxis. Ingen hänvisning sker heller till förvaltningsprocesslagen, som är av betydelse för utredningsplikt och synen på hur dokumentation skall värderas [15]. Det senare är av stor betydelse då det i det rättsliga ställningstagandet sägs att såväl muntlig som skriftlig dokumentation skall läggas till grund för beslutet i asylfrågan, något som ofta försummas.
Enligt Europakonventionen [16] kan man inte förvänta att hela den religiösa frihet som råder i konventionsstaterna ska tillämpas i en icke konventionsbunden stat. Rätten till asyl i trosfrågor måste därmed handla om hot, tortyr och risk att bli dödad. Handläggare på Migrationsverket kan utifrån den skrivningen uttrycka det: ”Att du får problem med din religion är inte asylskäl”. Det tydliggörs inte att när konventionsstaterna utövar sin rätt att avvisa eller utvisa utlänningar måste de beakta konventionens artikel 3, som handlar om de grundläggande mänskliga värdena.
Det som inte beaktas:
Europadomstolen och FN:s människorättskommitté
Underlag för ny praxis som berör konvertiter finns genom domar från både Europadomstolen och FN:s människorättskommitté (HRC). De utfärdades före Migrationsverkets senaste landinformation och rättsliga ställningstagande, men tas inte upp trots att de borde påverka den svenska handläggningen av sådana ärenden.
Sverige har skyldighet att ge enskilda ett rättsligt skydd mot avvisningar eller utvisningar i strid med FN-deklarationens artikel 5. Europadomstolen har vid upprepade tillfällen betonat ett absolut förbud mot att avvisa eller utvisa en person till ett land där han eller hon riskerar att bli föremål för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det är inte tillåtet för en konventionsstat att göra undantag från detta. Det är inte heller tillåtet att göra avvägningar mellan risken för att en individ skulle utsättas för sådan behandling om en utvisning verkställs, och de skäl som talar för att en utvisning ska ske i det enskilda fallet, exempelvis med beaktande av statens krav på en reglerad invandring [17].
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande hänvisar till en dom från Europadomstolen 2017, där domstolen ger avslag i ett ärende som rör konvertering [18]. Däremot redovisas inte senare domslut där bedömningarna gått i en annan riktning. Detta förstärker känslan av att relevanta uppgifter medvetet utelämnats.
En dom som inte nämns fälldes av Europadomstolen i november 2019. Domen rör konvertering till kristendom, men i en kommentar från domstolen bedöms den gälla även ateister [19]:
The Court found that the Federal Administrative Court, while accepting that the applicant, of Hazara ethnicity, had undergone a conversion from Islam to Christianity while in Switzerland and that he could therefore be regarded as belonging to a group that was exposed to a risk of ill-treatment if returned to Afghanistan, had not engaged in a sufficiently serious examination of the consequences of the applicant’s conversion. Consequently, there would be a violation of Article 3 if the applicant was returned to Afghanistan.
Advokat Emilie Hillert konstaterar angående denna dom [20, 21]:
I en dom från Europadomstolen slås rätten fast att den inställning som Schweiz har angående personen som ska utvisas, en kristen konvertit, inte är förenlig med artikel 3 i de mänskliga rättigheterna, då personer som har konverterat eller misstänks ha konverterat kan utsättas för förföljelse och dödsstraff. En person som har lämnat islam är inte fri att uttrycka sin uppfattning om religion i Afghanistan utan blir tvungen att leva i en lögn med rädsla för sitt liv om hen blir avslöjad.
För ateisten som integrerat sin livsuppfattning i sin personlighet är det lika omöjligt, och lika kränkande, att gå in i en låtsad muslimsk roll som det är för den övertygade kristne. Därmed är hoten desamma.
FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna (HCR) framför i januari 2020 [22]samma kritik mot Sveriges agerande i ett asylärende som rör ateism. Man konstaterar att personer som avsagt sig sin muslimska tro vid ett återvändande löper en verklig risk för förföljelser och dödsstraff. Man påpekar även att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats inte minst för redan utsatta grupper som de shiitiska hazarerna. Kommittén påpekar att den man som ärendet gäller är välkänd bland vänner, bekanta och allmänhet genom medier och sociala medier, och följaktligen inte heller är okänd för ambassaden eller för afghanska personer och myndigheter. Omständigheterna tillsammans blir då starkt riskförhöjande och kan leda till oreparerbar skada.
I sitt beslut [12] konstaterar HCR att de svenska migrationsmyndigheterna inte hade gjort en individuell bedömning avseende samtliga riskhöjande omständigheter. Svenska myndigheter ansågs ha bedömt varje skyddsgrund separat och inte gemensamt, trots att alla skyddsskäl i kombination ökade risken för klaganden. HRC ansåg att svenska myndigheter brustit i prövningen om det fanns en verklig, personlig och förutsebar risk för klaganden att återvända till Afghanistan. Det skulle därför strida mot artikel 6 och 7 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) [23] att utvisa klaganden till Afghanistan.
I maj 2020 kom ett nytt utslag från HCR där beslutet om utvisning av en kristen konvertit betecknas som uppenbart godtyckligt [13].
Praxis som grundar sig på domar från Migrationsöverdomstolen
I Migrationsverkets rättsliga ställningstagande tillmäts en dom från Migrationsöverdomstolen (MIG 2011:29) stor betydelse [24]. I domen fastslås: ”Av tillgänglig landinformation beträffande Afghanistan framgår det att konvertiter löper en reell och påtaglig risk att utsättas för dödsstraff och förföljelse”.Migrationsöverdomstolen markerar även behovet av en individuell bedömning.
Trots att man bekräftar riskerna för konvertiter avfärdar Migrationsöverdomstolen den asylsökande som icke skyddsbehövande eftersom han inte bedöms som genuin i sin kristna tro. Två frågor är avgörande för detta avslag. Det ena gäller den sena tidpunkten för asylansökan som rör konvertering, den andra gäller att den asylsökande inte kunnat övertyga vid den muntliga förhandlingen.
Migrationsdomstolen avfärdade 2019 en konvertering med hänvisning till att den åberopats alltför sent: ”Det är dock inte ursäktligt att han inte tidigare åberopat sina tankar kring trostillhörighet och den kristna tron, särskilt med beaktande av den långa vistelsen i Sverige.” Migrationsöverdomstolen hade i detta fall en annan åsikt och dömde i dom 2019:25 till ny prövning [25, 26]. Liknande skrivningar finns även i tidigare domar från Migrationsöverdomstolen [27].
Bedömningen av när en ny omständighet ska föras fram bör utgå ifrån att det är först när det finns en ny omständighet som är sådan att den kan medföra skyddsbehov, som den ska redovisas. Har sökanden gjort antagligt att denne på grund av sin ändrade övertygelse riskerar skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet får det förutsättas att denne inte anser sig ha haft något skyddsbehov tidigare på denna grund. Det saknas då i allmänhet skäl att ifrågasätta tidpunkten för när detta skyddsbehov ska anses ha uppstått.
Slutsatsen i den för sökanden negativa domen MIG 2011:29 har använts för att motivera avslag i ett stort antal fall där verkställighetshinder för konvertering/apostasi lämnats in i sent skede. Den mer aktuella, och för sökanden positiva, bedömningen i MIG 2019:25 har däremot inte lyfts fram i det rättsliga ställningstagandet från 2021. Urvalet av rättskällor och vägledande domar i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande är därmed anmärkningsvärt.
Det är också anmärkningsvärt att den stora konvertitutredningens [10] omfattande dokumentation av bristerna i bedömningarna av konvertiters övertygelse inte har lett till en problematiserad framställning i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande. Se vidare kapitel 4.6.
Landinformationen om Afghanistan
De rättsliga ställningstagandena bygger också på landinformation som utarbetas inom Migrationsverket eller inom dess motsvarighet i Norge. Båda ländernas landinformation publiceras av Lifos och används av det svenska Migrationsverket. Landinformation inriktad på situationen för apostater, men även fokuserad på kristnas situation i Afghanistan, har publicerats åren 2013, 2017 [28], 2020 [29, 30] och 2021 [31].
Källorna i publikationerna från 2020 och 2021, som förväntas vara aktuella, är i stor uträckning desamma som i de tidigare. Med tanke på att den dramatiska utvecklingen i Afghanistan förändrar villkoren i allt snabbare takt, och att äldre information snabbt förlorar i värde, är detta oroande. Föråldrad information ger intrycket att återvändande för apostater är mindre riskfyllt än det i själva verket är. Talibanerna behärskar i dagsläget allt större delar av landet och har ett avgörande inflytande på det informella rättsväsendet som är dominerande i Afghanistan [32]. Det är där apostaterna döms. Toleransen för det som ses som avvikelser från den rätta religiösa vägen är därmed borta. Genom utbyggnaden av IT har den gamla traditionen av spårbarhet i landet snabbt byggts ut. Det är i praktiken omöjligt för en apostat, som återvänt från Europa och redan därför är misstänkt för västerländska synsätt, att gömma sig (se kapitel 3.4.1) [33, 34]. Information om detta finns i aktuella internationella rapporter men åberopas inte av Migrationsverket.
Landinformationsrapporterna brister också i sin värdering av källvärdet i informationen. Utan kommentarer om osäkerheten och tillfälligheten i informationen från anonyma källor, från någon journalist, en telefonkontakt, någon som kan berätta att det i liberala kvarter i Kabul finns större frihet, läggs uppgifterna samman till en bild som skall vara vägledande.
I den senaste rapporten från Landinfo i Norge [31] läggs stor vikt vid en sex år gammal intervju i den norska tidningen Dagen med en pastor som tidigare bott i Afghanistan. Open Doors international och dess World Watch list [35], som har en helt annan tyngd, avfärdas med ett par meningar som subjektiv. Intrycket är att det underlag som handläggaren har om apostaternas situation är medvetet selektivt. I en intervju år 2019 pekar asyljuristen Daniel Carnestedt på att den speciella landinformation som rör konvertiter och ateister kontrasterar mot annan landinformation [36]. Advokat Tomas Fridh understryker att nästan all information utanför Migrationsverkets landinformation talar om en konkret risk för förföljelser av ateister i Afghanistan [37]. UNHCR beskriver, utan förbehåll, ateister i Afghanistan som särskilt utsatta.
Sammanfattande om det rättsliga ställningstagandet
Min slutsats, efter denna övergripande granskning av Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden, är att de styrande anvisningarna till handläggarna leder dessa i riktning mot avslag i asylärendet. För var och en som följt ett asylärende i överprövning i domstol och överdomstol är det uppenbart att de brister som uppstår i Migrationsverkets handläggning också följer med i migrationsdomstolens beslut. Iögonenfallande är att inte heller domstolen hänvisar till de prejudicerande domarna från Migrationsöverdomstolen. Domstolen agerar i sådana fall som Migrationsverkets förlängda arm. Det är knappast vad som menas med en överprövning i högre instans, som är avsedd att garantera rättssäkerheten för den asylsökande. Intrycket av rättsosäkerhetförstärks av att inte heller ny praxis från Europadomstolen vägs in, eller att kritiken från FN övervägs.
Bedömningen av den asylsökandes berättelse
All tillgänglig information om Afghanistan visar på en generell risk i landet för skyddsgrundande behandling av apostater, i det här fallet kristna och ateister. Det innebär dock inte att åberopad apostasi ses som skyddsgrundande från Migrationsverkets sida. Fokus i utredningen skall enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande läggas på en individuell bedömning och individuella skyddsskäl. För att utreda personens övertygelse görs en samlad bedömning av de omständigheter som lett fram till en ny livshållning, och vidare bedöms om personen kommer att leva efter denna vid en återkomst till hemlandet. Både skriftlig och muntlig bevisning skall vägas in och stor vikt ska läggas vid trovärdigheten i uppgifterna. I stor utsträckning avvisas dock den skriftliga dokumentationen, och om ingen muntlig utredning sker vilar beslutet på svag grund.
Som skäl för att neka asyl kan man peka på att den asylsökande kan dölja sin övertygelse och genom internflykt kunna vara anonym. Detta strider mot FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.
Vägen till en ny livsåskådning
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande anger att den asylsökandes berättelse förväntas vara detaljrik, sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter. Den skall förbli i huvuddrag oförändrad under asylprövningens gång i olika instanser. Om berättelsen ändras bör godtagbara skäl för det läggas fram. Berättelsen får inte heller strida mot tillgänglig landinformation. Stor vikt läggs vidare vid bakgrundsreligionen och processen fram till en ny livshållning samt hur den manifesteras. Upplevelser med personliga detaljer, överväganden, känslor och konsekvensanalys är förväntade delar av berättelsen. Den asylsökandes trovärdighet bedöms utifrån den givna bilden att det är ett stort ingrepp i en människas tillvaro att lämna en religion. Även den framåtsyftande aspekten – manifestationen vid ett återvändande – har en avgörande betydelse.
I ett sådant upplägg kan handläggarens bedömning få en subjektiv prägel. Man missar lätt att människor är individer, och att vars och ens livsåskådning kan ha vuxit fram på olika sätt och leda fram till olika konkreta handlingar och avståndstaganden. Det finns också stor risk att den som är verbal och analyserande bedöms som mera trovärdig än den som inte kan klä sin övertygelse och upplevelse i ord, något som i sin tur gynnar dem som är välutbildade och intellektuellt lagda.
Omvändelse i hemlandet eller i asyllandet
Med hänvisning till UNHCR:s anvisningar lyfter Migrationsverkets rättsliga ställningstagande fram att konvertering till annan religion eller ateism skall bedömas med hänsyn till om den asylsökande konverterat redan i hemlandet eller gjort det sur place, alltså efter det att man kommit till asyllandet. Det första fallet bedöms som mer trovärdigt, medan en konvertering sur place förutsätter en noggrannare analys.
Migrationsöverdomstolen, å sin sida, har flera gånger slagit fast att en konvertering måste ses som en mödosam process som inte kan anföras som asylskäl förrän man nått fram till ett så tydligt ställningstagande att det blivit ett asylskäl [26]. En konvertering som sker efter ankomsten till Sverige – sur place – skall enligt anvisningarna noggrant analyseras, men det innebär inte att den skall misstros. ”Har sökanden gjort antagligt att denne på grund av sin ändrade övertygelse riskerar skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet får det förutsättas att denne inte anser sig ha haft något skyddsbehov tidigare på denna grund. Det saknas då i allmänhet skäl att ifrågasätta tidpunkten för när detta skyddsbehov ska anses ha uppstått.”
Migrationsöverdomstolens bedömning är logisk men uppmärksammas märkligt nog inte i det rättsliga utlåtandet. Detta påverkar givetvis handläggaren på Migrationsverket, som i stor utsträckning gör den sena konverteringen till en trovärdighetsfråga och i direkt motsats till bedömningen i migrationsöverdomstolen till en grund för avslag.
Anvisningarna utgår från att den asylsökande är en vuxen person. Detta får betydelse när den asylsökande är ett barn eller en ung person, vars tankevärld och religiösa praktik inte är jämförbar med en vuxen. I islamiska stater ses man inte som fullt religiöst aktiv förrän vid omkring femton års ålder. Religiösa diskussioner och ifrågasättanden förekommer inte öppet, och teologiska funderingar är inte vanliga i den åldern. En medveten konversion i hemlandet är därmed mer eller mindre otänkbar, även för den som känner sig obekväm med islam.
Att en konvertering i hemlandet har en annan tyngd än en konvertering sur place är därmed ett verklighetsfrämmande argument när det gäller ungdomar från muslimska länder. Asylbesluten visar att man förutsätter en religiös mognad kopplad till starka upplevelser och känslor hos de asylsökande ungdomarna. Bedömningen blir stereotyp och svarar inte mot den individualisering som skall prägla utredningen.
Asylprocessen – en seriös utredning?
I den ursprungliga asylansökan finns sällan apostasi med. För de flesta asylsökande är det andra
och uppenbara skäl som drivit dem på flykt, och i den mån de alls får chansen att berätta vad man flytt ifrån handlar det om förföljelser i form av släktfejder, markstrider, hedersbrott, politisk och etnisk förföljelse och allmän utsatthet.
Kritiken mot religionen handlar i hemlandet om reaktioner på våld man mött, tankar om ojämlikhet och om böner som aldrig fått svar. I den extremt stressade situationen, där man för första gången möter handläggaren på Migrationsverket i en ny kontext, är man osäker på vad som förväntas av en, över tolkningen och över många begrepp som är nya.
När det gäller frågor om religiös tillhörighet ställs frågor som aldrig tidigare fått ställas i den konservativa miljö man kommer ifrån. Man vet inget om handläggaren, tolken uppfattar man som muslim, man befinner sig i en fullkomligt ojämlik maktposition. De få som i den här situationen svarar ”jag är kritisk mot religion” upplevs ofta så diffusa att handläggare utifrån en svensk norm konstaterar: ”Ja, men du kommer ju ifrån en muslimsk miljö, så då skriver vi muslim”.
Verkställighetshinder på grund av apostasi
När en asylsökande söker uppehållstillstånd för att hen lämnat islam sker det oftast sent i asylprocessen och i form av verkställighetshinder. Den sökande måste då ingående redogöra för den process som resulterat i en övertygelse som är så väl grundad att den utgör ett skyddsbehov. Dokument till stöd för övertygelse och skyddsbehov avfärdas som otillräckliga om sådana lämnas in, och om inga dokument lämnas in påpekar man att stöd saknas för de åberopade skyddsskälen. Subjektiviteten i bedömningen blir ännu tydligare när man upplever att handläggaren överför vad han/hon själv tycker är förväntade reaktioner under en konvertering på den asylsökande.
Den muntliga berättelsen framhålls som avgörande för bedömningen av den asylsökandes tillförlitlighet när det gäller konvertering och ateism. Om Migrationsverket ger avslag och migrationsdomstolen nekar muntlig förhandling berövas den asylsökande den viktigaste möjligheten att övertyga om sin tillförlitlighet. Ett verkställighetshinder ses ofta som ett enkelt ärende, där beslutet tas av en ensamdomare utan muntlig förhandling. Det resulterar vanligen i en kortfattad dom, utan reflektioner över Migrationsverkets beslut. Det är svårt att se det som något annat än ett försök att påskynda ärendet och öka måluppfyllelsen på den asylsökandes bekostnad. Om domen innehåller en analys av Migrationsverkets beslut kopplat till egen utredning blir resultatet i stället oftast positivt för den asylsökande.
Stora krav på förmågan att kunna argumentera
”Migrationsverket gav mig avslag för att jag inte tillräckligt detaljerat återgivit min inre process. Vad menas med en inre process?”, frågar Nimat på en svenska som nästan helt är utan brytning.
Nimat fattar direkt när jag förklarar. Snabbt redogör han för sin inre process, som med exakthet fångar upp och återger problematiken med att lämna en religion som omfattat hela livet. Handläggaren är skyldig att tydliggöra sin fråga för den asylsökande. Att undanhålla information om brister som kan leda till avslag är inte acceptabelt.
Den asylsökandes berättelse om sin väg till en ny livssyn – ateism – skall spegla processen från barndomens muslimska fostran till det slutliga steget att öppet stiga fram som ateist. Kraven är stora. En vanlig avslagsmotivering är att framställningen är detaljfattig och opersonlig, att den inte tydligt nog redogör för såväl den yttre som den inre processen. De tidigare, i synnerhet i konvertitutredningen kritiserade faktafrågorna, har i stor utsträckning ersatts av subjektiva kriterier, vilket är en tveksam utveckling, eftersom man inte kan diskutera bedömningar som ligger i ”betraktarens öga”.
Handläggaren överför lätt vad han själv tycker är förväntade reaktioner under en konvertering – här till ateism – på den asylsökande. Men de asylsökandes berättelser är olika. Människor kan inte förstås utifrån stereotyper. Man kan förvänta sig en konsekvensanalys vid en konvertering, men man kan inte tillskriva den asylsökande bestämda känslor i samband med den individuella process som en konvertering innebär.
Vid jämförelse mellan utredningsprotokoll och beslut kan man finna att de påtalade bristerna många gånger enbart återfinns i handläggarens beslut. Man kan se att beslutsschabloner läggs på utredningar, rimligen i syftet att lättare avslå en asylansökan. Den mall man då använder kan vara tagen från ett tidigare ärende; ibland förefaller det ”konverterat” från ett ärende som berör en kristen konvertit. Så kan ett avslag i ett asylärende rörande ateism motiveras med att den asylsökande inte kunnat redogöra för ateismens teologi (gudslära) – ett uppenbart innehållslöst begrepp.
Ofta utmynnar Migrationsverkets bedömning i att den asylsökande sägs vara ”sekulariserad”, ett begrepp som tycks vara en utgångspunkt för utredningen och som ska bevisas. Konvertering till ateism reduceras på det sättet till ett uttryck för en bekväm anpassning till en tillvaro utan islams regelverk. Man använder termen för att misstänkliggöra den asylsökandes övertygelse. Den appliceras på likartat sätt på både ateister och kristna konvertiter. Den bygger på en fundamental brist på förståelse för islam, där tro och handlingar (regler och traditioner) är förbundna [38, 39], liksom på en grundläggande brist på förståelse för att ateism är en livsåskådning, även den förbunden med handlingar.
En omsorgsfull utredning görs av en handläggare med respekt för den sökande och med följdfrågor samt information om varför man frågar. Det förekommer. Motsatsen är tyvärr vanlig. Ett antal avslagsmotiveringar tas upp nedan. Dessa motiveringar skapas oftast i Migrationsverkets beslut, men förekommer i dess efterföljd i domstolsförhandlingar. I domstolen borde kraven på att domen svarar mot lagens skrivningar och prejudikat från Migrationsdomstolen förhindra en rad felslut. Adekvat information borde inhämtas från andra källor än Migrationsverket. I praktiken ser det inte ut så.
Vanliga avslagsmotiveringar i ärenden som rör ateism eller konvertering
- Du har inte bevisat din identitet, därför kan inte det du gör knytas till dig, och innebär därför inget hot mot dig. Detta bygger på en felaktig sammankoppling av två identitetsbegrepp (bekräftad identitet i svensk myndighetshantering är en sak och innebär inte att man är okänd varken i Sverige eller i Afghanistan). Man kan inte dra slutsatsen att om Sverige inte accepterar t.ex. afghanska identitetshandlingar så innebär det att identiteten är okänd i Afghanistan. Det är en manipulativ förväxling.
- Du är inte trovärdig eftersom du så sent anfört ateism som asylskäl. Tar inte hänsyn till två prejudicerande domar i Migrationsöverdomstolen.
- Du har inte tydliggjort din inre process. Begreppet har inte förklarats eller individualiserats. Utgår ifrån handläggarens personliga bild av hur det går till vid en konvertering och tar inte hänsyn till individuella skillnader.
- Du har trots uppmaningar till det inte återgivit de känslor du kan förväntas ha inför ett så stort steg som att lämna din religion. Utredaren utgår ifrån ett vuxenperspektiv även när den sökande är ett barn som inte har erfarenhet av en vuxens plikter enligt islam.
- Din berättelse är inte detaljerad. Helt i betraktarens öga. Kan stå i kontrast till skrivningen i protokollet.
- Du upplevs inte som personlig. Helt i betraktarens öga. Kan stå i kontrast till skrivningen i protokollet.
- Du tycker bara att det är bekvämt att leva utan regler och traditioner. Det har inget med religion att göra – du är bara sekulariserad. Felaktig uppfattning om den muslimska bakgrunden, och att handlingarna inte bara är ett uttryck för utan är religionen.
- Du upplevs inte som genuin i din tro. Har uttalats av många handläggare som inte har kunskap om livsåskådning. Alla intyg avfärdas som subjektiva, men handläggarens uppfattning ensam blir avgörande.
- Du kan dölja att du är ateist och kan leva i de kvarteren i Kabul där det är mer liberalt. Taget från en del i landinformationen som inte är aktuella för en återvändare.
- Du säger att du är ateist men har nyligen hälsat ”Ramadan mubarak” på din Facebooksida. Eftersom du skickat en religiös hälsning anser Migrationsverket att du inte är trovärdig i din apostasi. En obetydlig handling som får en absurd betydelse. Jämför ”Glad påsk”.
- Du berättar om en händelse som du inte nämnt förut, det gör dig inte trovärdig. En följdfråga som inte ställs kan klara ut och läka berättelsen.
- Det är accepterat med tatueringar i Kabul. Men att ickemuslimska tatueringar är livshot nämns inte.
Direkta rent formella fel i asylutredningar som iakttagits i asylutredningar som rör apostasi
- Ett tidigare beslut används på en ny utredning, lättast att se om det inte anpassats helt.
- Beslutet utgår ifrån en mall och har inte anpassats till de framförda asylskälen.
- Beslutet bygger på hopblandade inlämnade handlingar.
- Beslutet och utredningsprotokollet stämmer inte.
- Inlämnade handlingar bedöms inte tillsammans, vilket är förvaltningsmässig och källkritisk praxis, utan var för sig, vilket ger lättare avslag.
- Fel begrepp används för att avslå verkställighetshinder, vilket strider mot prejudicerande domar från migrationsöverdomstolen (”inte sannolik” i stället för ”kan inte antagas”).
Sökord: Boken, Bristande rättssäkerhet, Det officiella Sverige, Om religion
Till Innehåll
Referenser
1. Universal Declaration of Human Rights. www.ohchr.org/EN/UDHR/Pages/Language.aspx?LangID=swd
2. The Freedom of thought report 2020. Humanists International fot.humanists.international/download-the-report/
3. UCDP-Uppsala Conflict Data Program 2019 ucdp.uu.se/year/2019;
4. Tvångsutvisningar till Afghanistan. Röda Korset, uppdaterad december 2020 www.rodakorset.se/om-oss/fakta-och-standpunkter/standpunkter/tvangsutvisningar-till-afghanistan/
5. Migrationsverket: Vi utvisar inte konvertiter till Afghanistan. Dagen 2019-01-23 www.dagen.se/nyheter/2019/01/23/migrationsverket-vi-utvisar-inte-konvertiter-till-afghanistan/
6. Migrationsverket: Inga konvertiter utvisas till Afghanistan. SVT 2019-02-14 sverigesradio.se/artikel/7155639
7. Johannesson, Livia. In Courts We Trust: Administrative Justice in Swedish Migration Courts. Diss. Department of Political Science, Stockholm University 2017 www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1072557/FULLTEXT01.pdf
8. Temarapport: Afghanistan – Kristna, apostater och ateister (version 1.0). Lifos: Migrationsverkets rätts- och landinformation 2017-12-21 lifos.migrationsverket.se/nyhetsarkiv/2018-01-08-temarapport-afghanistan—kristna-apostater-och-ateister-version-1.0.html
9. Metod för prövning då religion, inklusive konversion och ateism m.m. åberopas som asylskäl. Rättsligt ställningstagande, Migrationsverket RS/027/2021 2021-03-12 lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=45318
10. Konvertitutredningen. Rapport om Migrationsverkets hantering av konvertiters asylprocess. Nätverket #rättilltro 2019-03-18 www.pingst.se/integration/konvertitutredningen/
11. Guidelines on International Protection No. 6: Religion-Based Refugee Claims under Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees. UNHCR 2004-04-28 www.refworld.org/docid/4090f9794.html
12 Views adopted by the Committee under article (5)4 of the Optional Protocol, concerning communication Nr 3070/2017. UN CCPR/C/127/D/3070/2017 2020-02-20 undocs.org/CCPR/C/127/D/3070/2017
13. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter stoppar utvisning. Skandinaviska Människorättsjuristerna 2020-05-29 manniskorattsjuristerna.se/fns-kommitte-for-manskliga-rattigheter-stoppar-utvisning/
14. Metod för prövning då religion, inklusive konversion och ateism m.m. åberopas som asylskäl. Rättsligt ställningstagande, Migrationsverket SR 46/2018 2018-12-13 lifos.migrationsverket.se/rattsavd-nyhetsarkiv/2018-12-14-rattsligt-stallningstagande-angaende-metod-for-provningen-da-religion-inklusive-konversion-och-ateism-m.m.-aberopas-som-asylskal—sr-46-2018.html
15. Ekelöf PO, Edelstam H, Heuman L. Rättegång IV.Norstedts juridik 2009, upplaga 7. Digitalt ISBN 978-91-39-30237-7. Bevisvärdering och sammanvägning av bevis behandlas särskilt i avsnitt 2 och delvis 4.
16. The European convention of Human Rights www.coe.int/en/web/human-rights-convention
17. Kazemi, S. Utvisning i strid med svenskt konventionsåtagande. En analys av uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter sedan införandet av 11 § UtlL med utgångspunkt i Migrationsverkets bifallsbeslut. Magisteruppsats, Göteborgs universitet, Juridiska institutionen ht 2017. gupea.ub.gu.se/handle/2077/55698
18. Case of A. v. Switzerland, Application no. 60342/16. European Court of Human Rights. Judgment Strasbourg 2018-03-19 hudoc.echr.coe.int/fre#{%22itemid%22:[%22001-179573%22]}
19. A.A. v. Switzerland, Application No. 32218/17 European Court of Human Rights 2019-11-05 www.refworld.org/cases,ECHR,5dca98354.html
20. Hillert, E. Man får inte utvisa kristna till Afghanistan enligt Europadomstolen. Facebook 2019-11-13 www.facebook.com/advokatemilie.hillert.5/posts/510748332812453
21. Man får inte utvisa kristna till Afghanistan enligt Europadomstolen. Process Advokatbyrå 2019-11-19 processadvokat.se/2019/11/19/man-far-inte-utvisa-kristna-till-afghanistan-enligt-europadomstolen/
22. FN kritiserar Sverige på grund av beslut att utvisa en ateist till Afghanistan. Process Advokatbyrå 2020-02-13 processadvokat.se/2020/02/13/fn-kritiserar-sverige-pa-grund-av-beslut-att-utvisa-en-ateist-till-afghanistan/
23. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Svenska FN-förbundet 2016-08-08 fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/vad-gor-fn/fns-arbete-med-manskliga-rattigheter/sa-skyddar-fn-de-manskliga-rattigheterna/mr-konventionerna/attachment/konventionen-om-medborgerliga-och-politiska-rattigheter/
24. Migrationsöverdomstolens dom MIG 2011:29 2011-11-30 lagen.nu/dom/mig/2011:29
25. Nytt avgörande om kravet på giltig ursäkt från Migrationsöverdomstolen. Process advokatbyrå 2020-01-10 processadvokat.se/2020/01/10/nytt-avgorande-om-kravet-pa-giltig-ursakt-fran-migrationsoverdomstolen/
26. Migrationsöverdomstolens dom MIG 2019:25. 2019-12-11 lagen.nu/dom/mig/2019:25
27. Migrationsöverdomstolens dom MIG 2019:5. 2019-04-10 lagen.nu/dom/mig/2019:5
28. Temarapport: Afghanistan – Kristna, apostater och ateister (version 1.0). Lifos,Migrationsverket 2017-02-12 lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=40679
29. Afghanistan. Situasjonen for kristne konvertitter. Landinfo, Norge 2020-10-09 landinfo.no/wp-content/uploads/2020/10/Temanotat-Afghanistan-Kristne-konvertitter-09102020.pdf
30.Temanotat Afghanistan: Forhold for ateister, apostater og personer beskyldt for blasfemiske handlinger. Landinfo, Norge 2020-11-24 lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=44994
31. Afghanistan: The situation of Christian converts. Landinfo, Norge 2021-04-07 landinfo.no/wp-content/uploads/2021/04/Landinfo-Report-Afghanistan-Christian-Converts-070402021.pdf
32. Afghanistan: Criminal law, customary justice and informal dispute resolution. Country of Origin Information, European Asylum Support Office 2020-07-22 coi.easo.europa.eu/administration/easo/PLib/2020_07_EASO_COI_Report_Afghanistan_Criminal_Law_Customary_Justice_Dispute_Resolutions.pdf
33. Country Guidance: Afghanistan. EASO June 2019 www.easo.europa.eu/sites/default/files/Country_Guidance_Afghanistan_2019.pdf
34. Guistozzi A. Afghanistan: Taliban’s Intelligence ad the Intimidation Campaign. Landinfo, 2017-08-23 landinfo.no/wp-content/uploads/2018/03/Afghanistan-Taliban%E2%80%99s-Intelligence-and-the-intimidation-campaign-23082017.pdf
35. World Watch List 2021. Open Doors www.open-doors.se/wwl
36. Drewsen, A. Ateism som asylskäl. Humanisterna 2019-03-16 humanisterna.se/nyheter/ateism-som-asylskal/
37. Fridh, Thomas. Twitter 5:28 em. 2019-04-12 twitter.com/T_W_Fridh/status/1116724804684587008
38. Göndör E. I Guds namn. Om våld och politik i islam. Fri Tanke förlag 2018
39. Fazlhashemi M. Vems islam: De kontrastrika muslimerna. Månpocket Fakta 2010