3.4.1 Man kan inte gömma sig i Afghanistan

mar 27, 2021

Sakkunnigutlåtande angående förekomst av klan/familjefejder, hedersfrågor, landtvister o.dyl. samt om möjligheten att gömma sig i Afghanistan

Författare: Anders Fänge 2017.

Den afghanska staten har aldrig fungerat som en modern västerländsk stat i vad det gäller administrativ kontroll över det egna territoriet och befolkningen. De upprepade konflikter som landet drabbats av sedan 1979 har förvärrat detta förhållande, då staten stundtals i stort sett har upphört att fungera. Den stora internationella assistansen, som bl.a. syftat till att bygga en fungerande stat, och som ägt rum sedan talibanregimens kollaps 2001, har inte medfört några avsevärda förbättringar, då den afghanska staten av idag till stora delar kännetecknas av ineffektivitet, korruption och maktmissbruk.

Detta gäller inte minst rättsväsendet, domstolar och polis, som ofta pekas ut som svårt drabbade av korruption. Till detta kommer att traditionella medlingsmekanismer, som ofta tillämpats av landsbygdsbefolkningen, försvagats av decennier av krig, flyktingströmmar, samt inte minst uppkomsten av lokala makthavare och grupper, som står utanför centralmaktens kontroll, och som styr i områden under deras kontroll utan hänsyn till gällande lagar och föreskrifter.

Detta har bl.a. resulterat i att lösningen av konflikter mellan individer och grupper rörande egendomsfrågor som land och vattentillgång, hedersfrågor, våldsbrott och liknande försvårats, och att dessa ofta urartar till våldshandlingar, inte sällan med dödlig utgång för den svagare parten.

Till det kan sägas att det finns få frågor i den afghanska kulturen som ha en längre livslängd än just denna typ av konflikter. Det finns gott om exempel, både från samtiden och historien, på dödliga konflikter mellan familjer och mellan individer, som har sitt ursprung i t.ex. en tvist om äganderätt till land, att ett brott mot en familjs eller mans heder anses ha begåtts, eller att någon tillhörande en grupp/familj eller klan anses ha utsatts för orättfärdigt våld. Hederskulturen har en central roll i den afghanska kulturen och brott mot familjens heder leder även i dagens Afghanistan till dödliga konflikter. En del av dessa konflikter avslutas relativt snabbt, antingen genom medling där en part gottgör den andra parten, eller med ”den syndande partens” död.

Det är emellertid inte ovanligt att de pågår i betydligt längre tid och faktiskt över generationer, där ansvaret för det påstådda brottet ärvs av barnen till den som ursprungligen utförde det. Och som det ovan påpekats, pågår dessa konflikter mer ofta än sällan utanför centralmaktens och dess rättsapparats inflytande och kontroll.

Det kan vidare konstateras att Afghanistan är ett land som har en djup och omfattande verbal tradition, som bl.a. karaktäriseras av mycket breda och inofficiella informationsnätverk, vars kärna består av släktingar och vänner, som sedan i sin tur bidrar med sina släktingar och vänner, osv, osv.

Under mina sammanlagt 20 år av arbete i Afghanistan har jag upprepade gånger ställts inför problem, som bl.a. inneburit att finna en person. Ett typiskt exempel kan vara att personens namn, faderns namn, födelseort, den ort där vederbörande växte upp, samt namn på släktingar är kända, medan personens nuvarande adress (eller snarare bostadsort, då adresser i en svensk mening inte existerar) inte är känd. Genom användandet av dessa informella informationsnätverk har det i de avgjort flesta fallen gått att få tag på den eftersökta personen. Före 2001 (amerikansk intervention, talibanregeringens fall och ny regering) kunde en dylik eftersökning ta flera månader, men då de senaste 15 åren har sett en enorm expansion av antalet mobiltelefoner i landet, går det numera oftast betydligt fortare.

Om barn och ungdomar, som tillhör en av parterna i en dylik konflikt, avvisas till Afghanistan är det min bestämda mening att de med stor sannolikhet förr eller senare kan komma att hittas av den andra parten, och att de därmed löper en uppenbar risk att utsättas för våld – även dödligt sådant.

Det är inte ovanligt att familjerna eller familjen, som anser sig förorättade och försmådda, tar till våld, även dödligt sådant, i avsikt ”att tvätta bort” skammen. Ett barn till en person som genom sin vägran att följa de givna reglerna kränkt familjens heder ses också som en del av den skam som familjen anser sig drabbad av. Barnen löper därför en klar risk att bli förföljda, kränkta, utnyttjade och misshandlade livet ut av sina släktingar – även till den grad att det begås mord. Den enda lösningen är att ta sig så långt bort som möjligt från familjen.

Det faktum att den afghanska staten och dess myndigheter, inklusive rättsväsendet, inte kan anses som fungerande, lämnar ett större utrymme för den här typen av traditionella värderingar och handlingar. Allvarliga lagbrott, även sådana som kan relateras till hederskulturen, lämnas ofta utan åtgärd och straffpåföljd.

Viken, april 2017

Anders Fänge

Tidigare landchef i Afghanistan för Svenska Afghanistankommittén

Sökord: Boken, Om Afghanistan

Till Innehåll