Berättelse nr 31
Paris. Kärlekens stad. Och på samma gång så många städer i en. Vid stadens norra infarter stockar sig den tunga trafiken vid rödljusen. Högar av flaskor, plastpåsar och rivna kartonger ligger vid sidan av vägen och en skarp lukt av bränt trä och gummi sprids med vinden.
– Välkommen till Lilla Sverige, säger en ung man som tidigare bott och arbetat i Uppsala.
– Jag är ledsen att jag inte kan bjuda er på fika. Här finns ingenting, säger han och räcker fram en plastmugg te. Vi lovar att ta med socker nästa gång.
Vi befinner oss i Porte de La Chapelle, det största improviserade flyktinglägret i den franska huvudstaden, evakuerat flera gånger och uppbyggt igen. Under de veckor vi dagtid besöker lägret växer det från att rymma 400 personer till omkring 1000 för att sedan rensas på folk igen. I slutet av maj återuppstår det igen 200 meter bort och inhyser nu runt 300 personer.
Hit kommer unga män som spenderat sina tonår i Sverige. Efter att ha fått avslag på sina asylansökningar har de tagit sig till Frankrike i hopp om att få stanna där, eller i alla fall inte bli tillbakaskickade till Afghanistan. De söker asyl i förhoppning om att inte klassas som ’Dublin’. Det syftar på Dublinförordningen från 2013, som innebär att om ens fingertryck visar att man redan sökt asyl i ett annat EU-land (samt Norge, Schweiz, Island eller Liechtenstein) och fått avslag ska man skickas tillbaka till detta.
Under reportageperioden upptäckte jag ett improviserat nätverk av svensktalande hjälpare som liksom jag är bosatta här i Paris. Den största verksamheten utfördes av Sara Brachet som sedan 2018 arbetat halvtid med att hjälpa ensamkommande på Svenska kyrkan i Paris. I september 2019 avslutade Svenska kyrkan sitt arbete. För att fortsätta hjälpverksamheten bildades hösten 2019 föreningen Les amis des migrants suédophones en France – De svensktalande migranternas vänner i Frankrike – av ett gäng svensktalande personer i Parisregionen.
Ställda inför hoten om utvisning eller att tvingas leva som papperslös i Sverige, väljer många ungdomar att fly vidare till andra länder i Europa, i synnerhet Frankrike, för att söka asyl på nytt. De talar flytande svenska, många har bott i svenska familjer, studerat på gymnasiet och kommit långt på vägen till examen, varit aktiva i idrottsklubbar och andra föreningar och rotat sig i Sverige. Nu tvingas de lämna denna trygghet för att börja om på nytt.
Sökord: Berättelser, Övrigt-berättelser, Att lämna Sverige
Berättelse nr. 31.