”Allt är helt fucked up!”

dec 30, 2021

Berättelse 25. Publicerad i Ordfront Magasin 3-2021.

Vinterdag i Paris, snö i luften. Jag sitter med M. i parken nära mitt hus, på en bänk. Jag lägger mjukt min hand kring hans nacke, som jag ofta gör, för så har det blivit. Hans egen mamma är inte här – när kan de ses igen? Han får lägga sitt huvud mot min axel istället. Sörja sin situation. Vi har känt varandra en tid nu, sedan jag och Abdul gjorde reportaget i Porte de La Chapelle för två år sedan.

– Allt är helt fucked up! M. ritar med en pinne i sanden, en cirkel. Jag är mitt i den och jag kan inte komma ut. Allt är svart.

Han har levt åtta år i Europa utan pass. Fyra år i Sverige, två år på gatan i Paris, ett år i skogen, ”The Jungle”, i Calais. Och så nu på härbärget, efter ett första franskt asylavslag i fjol. M. flydde Afghanistan som 14-åring och sitter här i Paris som 22-åring. Inget land är hans.

– Du vet att jag har adhd? säger han. Dom gjorde en diagnos på SIS, ungdomsfängelset i Västerås. Jag pallar inte sitta still i en skola eller snacka på en intervju! Jag fixar det inte. Jag kan inte koncentrera mig. Det slår slint i huvudet. Du fattar?

M. är familjens äldste son, tillhör talibansläkt och misshandlades svårt av sin far under uppväxten. Pappan utdelade en dödsdom mot sin son, som smekt kinden på en jämnårig flickvän och kysst hennes läppar. Hon som var lika kär i M. som han i henne. Historien blåstes upp i kvarteret, blev väpnad konflikt och nu sitter M. här.

I Sverige stillade han stressen med att skära sig i armarna och röka hasch. Impulsiviteten gjorde att han hamnade i slagsmål.

– Jag fattade inget! Vad gjorde jag i Sverige? Jag hade lämnat allt från en dag till en annan!

– Får jag pass här tror du? Vad kommer domaren i Migrationsdomstolen svara när vi överklagar? 

– Vi går till domstolen tillsammans, säger jag. Och du snackar, för första gången. Du måste våga snacka nu. Det är sista chansen för dig att stanna i Europa. Berätta om din pappas våld, din talibansläkt och din dödsdom. Och om din kärlek. Var inte rädd. Det är inte ditt fel. Ingen väljer var de föds. Tänk på dig nu. Du är viktig.

Sökord: Berättelser, Övrigt-berättelser, Att lämna Sverige; Ordfront

Berättelse nr. 25.