Berättelse nr 9
En vän 19 år, hazar, är i Migrationsdomstolen på muntligt förhör.
Kvinnan från Migrationsverket säger: – Jag har hört av din advokat att du har skaffat ett pass?
– Ja, svarade killen, det har jag gjort.
– Kan jag få se det?
– Nej det kan du inte, för sen jag kom till Sverige och ni omhändertog min tazkira hade jag inte haft annat än problem med att identifiera mig på Skatteverket, bank med mera eftersom jag bara har en kopia.
Tystnad råder.
Domaren frågar: – Har du passet med dig?
– Ja det har jag, svarar killen.
– Kan vi få titta på det?
– Ja, endast om jag får tillbaka det!
Domaren lovar och säger: – Ja, det får du.
Advokaten nickar och killen ta fram passet och går fram till domaren. Alla tittar och känner på passet. Domaren vill nu lämna tillbaka det till killen, då Migrationsverkets ombud säger att hon också bara vill titta på det. Domaren tittar på killen och säger att det är okej att hon tittar på det.
Kvinnan tar nu passet, sätter sig ner, tittar på det och frågar: – Varför står inte ditt pappas namn?
Killen svarar: – För jag har ett namn och min pappa har ett annat och det är mitt pass.
Nästa fråga: – Varför har du en annan födelsedag än den på tazkiran?
– Jo, för ni har gett mig en annan ålder och den stämmer inte med min tazkira. Så ambassaden beslöt att för att det inte ska bli några problem med ID-handlingar i framtiden så tog de mitt personnummer som står på LMA-kortet. Och ni har ju aldrig fel!
Kvinnan från Migrationsverket rodnar här och skäms. Säger sedan irriterat att enligt svensk lag paragraf xx så har Migrationsverket rätt att omhänderta alla ID-handlingar en asylsökande har. Och hon lägger sedan ner hans pass i sin portfölj framför näsan på honom.
Domaren är mäkta irriterad och arg och killen frågar henne: – Varför ljuger du för mig i domstolen? Du sa att du skulle titta, inte att du skulle sno passet.
Sedan avslutades detta ärende.
Ska man skratta eller gråta?
Sökord: Berättelser, Handläggare-berättelser
Berättelse nr. 9.