Aktuellt
Vem är jag?
Pensionär, socionom, arbetat i kommunalt socialt arbete i drygt 45 år, bl.a. som chef för Maria Ungdomsenhet, kanslichef arbetsmarknadsfrågor i Stockholms stadshus, ansvarig för socialtjänst, arbetsmarknad och näringsliv i Kista Stadsdelsnämnd (Kista, Husby o Akalla), socialchef i Värmdö. 2002 emottog jag Stockholms stads Nelson Mandela pris för stadens bästa integrationsinsatser utifrån mitt arbete i Kista stadsdelsförvaltning. Var i juli det året också månadens Stockholmare trots att jag bodde i Haninge!
Parallellt föreningsaktiv inom bl.a. Hem o Skola, Rinkeby mot våld och vandalisering, Hyresgästföreningen och Socialdemokraterna. Sedan snart 10 år ordförande för Haninge Nynäshamns brottsofferjour – något som ger mig ständigt ny kunskap om hur vårt samhälle fungerar. Sedan 2015 Dalarö för Integration och Haninge frivilliga familjehem.
Privat: Samboförhållande med Jan-Erik, pensionerad hamnarbetare och tillsammans ägnar vi oss åt barn och barnbarn – förutom åt politiska diskussioner där han står längre till vänster än jag. Bodde i Rinkeby i 18 år tills vi flyttade till Dalarö, 1993. Flyktingfrågor, invandrarfrågor är en integrerad del av mitt liv efter min sons giftermål som 18-åring med en kurdisk flicka – uppvuxen i Härnösand, så förutom Rinkeby och Dalarö så delas mitt hjärta med Ådalen och vi har ett hus i Näsåker.
Har väl ett förhållningssätt i livet att de flesta problem kan man lösa. Men för att kunna det så måste man också se problemen. Vill gärna hitta de goda kompromisserna – när Socialdemokratin är som bäst så är det så. Men kompromisser kan också göra att man förlorar sin själ – och där någonstans är vi nu.
Hur blev jag involverad i ”Den onödiga flyktingkrisen”
Som frivilligt familjehem så blev det naturligt att bli medlem i Stoppa utvisningarna till Afghanistan m.fl. föreningar och nätverk. När initiativet till ”Den onödiga flyktingkrisen” togs så ville jag gärna delta och skriva om mina erfarenheter. Och tydligen tyckte de andra i redaktionen att jag kunde vara till nytta så jag blev inbjuden.
Varför jag tycker att ”Den onödiga flyktingkrisen är viktig”
Den rättsosäkerhet som gäller både lagstiftning och tillämpning är skrämmande. Jag har upplevt sådant som inte hör hemma i ett humant samhälle. Egentligen är jag på förtvivlans brant. Det Sverige jag trott på försvinner under mina fötter. När man slagits på alla upptänkliga sätt och det ändå bara blir värre och värre då kommer tanken att vi måste dokumentera detta för framtiden. Det människoförakt som präglar dagens politik för tankarna till 30-talet. Syndabockstänkandet gäller en ny grupp, invandrare istället för judar. Jag är rädd. Därför är det minsta man kan göra att dokumentera så mycket som möjligt. Ingen ska kunna säga ”vi visste ingenting”. Med hemsida, bok och debattidskrift finns en kraftkälla, argument och fakta. ”Den onödiga flyktingkrisen” är ett vapen i hand!
Mer information: Författarpresentationer
Sökord: Aktuellt, Om projektet
