Berättelse nr 3
Ahmad kom till Sverige omkring den 20:e november 2015. Han frågade en polis i Malmö hur man gör för att söka asyl och fick då till svar att han måste åka till Migrationsverket i Stockholm. Han gjorde så, och kom fram till Migrationsverket precis när de stängde så han kunde inte ansöka.
Genom socialjouren fick han plats på ett boende den 22 november, och uppgav vid inskrivningen att han skulle ansöka om asyl. Sedan dröjde det ytterligare ett par dagar innan han faktiskt kom till Migrationsverket och fullföljde sin ansökan. Som för de flesta andra ledde den så småningom till avslag.
Så kom gymnasielagen, med dess tidsgränser både för när asylansökan skulle ha gjorts och när ansökan enligt gymnasielagen skulle lämnas in. I god tid före sista dag för ansökan begärde vi ut journalhandlingarna från Socialjouren i Stockholm för att visa att han försökt söka asyl den 22 november. Men de hittade ingen med Ahmads namn.
Ahmad visste att han hade bott på ett boende men inte var det låg. Efter att han letat och letat och inte hittat det så gjorde vi ett nytt försök hos socialjouren, men nej inga journalhandlingar. Jag tänkte att det är fel någonstans och begärde att få gå till socialförvaltningens arkiv och granska alla handlingar från samtliga boenden under denna tid.
Och plötsligt fanns där en datajournal där det helt riktigt stod att Ahmad den 22 november uppgivit att han sökte asyl. Men nu var det för sent. Ansökningstiden för gymnasielagen hade gått ut.
Chefen för socialjouren tog på sig ansvaret och skrev till Migrationsverket och vädjade om hänsyn eftersom det var de som myndighet som felat. Men avslag på avslag – det låg ju på Ahmad att bevisa ansökan – inte på socialjouren. Ahmad fick aldrig chansen att få uppehållstillstånd genom studier. Straffad för myndighetens misstag – i strid mot all rättspraxis.
Berättat av en vän till Ahmad, som egentligen heter något annat.
Sökord: Berättelser, Handläggare-berättelser
Berättelse nr. 3.