Författare: Tuula Dibba. Manus juli 2021. Bild: Svenska kyrkan.
Nu är det jul igen …
… och jag har dåligt samvete …
Jag har dåligt samvete för att det inte är jul hemma hos mig.
Julen fattas mig i år …
Det är inte jul i mitt hjärta.
Det är inte jul i mina tankar.
Det är inte jul någonstans känns det som …
Det är inte jul för de unga som är ensamma.
Det är inte jul för dem som är oroliga.
Det är inte jul för dem som är rädda.
Det är inte jul för dem i förvar.
Det är inte jul för de papperslösa.
Det är inte jul för de hemlösa.
Det är inte jul när det inte känns så...
Och samtidigt …
Det ska vara jul för mina barn.
Det ska vara jul för mitt barnbarn.
Det ska vara jul för familjen.
Det ska vara jul för alla vänner.
Det ska vara jul för alla jag känner.
Det ska vara jul för även alla dem jag inte känner.
Det känns inte som jul. Inte alls. Och det gör mig så ledsen.
Jag har dåligt samvete för att ingenting är som det ska. Det är inte bra …
Just nu vill jag bara säga förlåt. Förlåt för allt.
Jag längtar efter snöflingorna som faller så vackert på julaftonsmorgon.
Jag längtar efter den vackra julgranen med julklappar nedtill.
Jag längtar efter att få sätta mig vid bordet, att kunna äta av den goda julmaten och se glädjen i barnens ögon när de öppnar sina klappar efter Kalle Anka på julafton.
Jag längtar efter glädjen, lugnet och rofylldheten.
Jag längtar så …
Istället för julkänslan bär jag på dåligt samvete.
Jag släpar på den som en tung säck stenar, ett helt berg är det.
Jag känner dåligt samvete för de ensamma, för dem som ingen har, för dem som inte har någon att fira med, och för att jag inte gör det mitt hjärta säger, för mitt hjärta säger att jag ska ha öppna dörrar på julafton, välkomna alla.
Men på julafton är inte jag hemma, jag firar jul med familjen.
Och jag har dåligt samvete även för dem, för att i år kan inte jag glädjas över julen.
Och jag har dåligt samvete för dem jag lämnar ensamma.
Förlåt.
Sökord: Boken, Civilsamhället, Övrigt-berättelser
Till Innehåll