Berättelse nr 27.
Storasyster Taraneh och lillebror blev båda uppskrivna till 18 år. Hedershoten i Afghanistan godkändes inte. Taraneh, men inte lillebror, lyckades göra sin ateism trovärdig och fick uppehållstillstånd.
Taraneh är född och uppvuxen som papperslös i Iran, med sin mamma, storebror och lillebror. Fadern var missbrukare och lämnade familjen tidigt.
Då Taraneh gick i nionde klass togs hennes äldre bror av polisen och deporterades till Afghanistan. I Kabul fick brodern kontakt med en morbror, där han fick bo. Morbrodern föreslog att hela familjen skulle flytta till honom. Taraneh var då femton år och hennes lillebror fjorton.
En dag hämtade morbrodern en gammal man och sa att Taraneh måste gifta sig med honom, vilket Taraneh inte ville. Senare sa morbrodern åt Taraneh att gå in i ett tomt rum. Den äldre mannen kom in i rummet och våldtog henne. Taraneh tror att de nu var gifta på ett muslimskt vis.
När modern fick veta vad som hänt började hon bråka med morbrodern. Den äldsta brodern bråkade även med den äldre mannen och det slutade med att de slog honom och låste in honom. Morbrodern hade redan ordnat för bröllopet och ville inte ha några problem.
Mamman och de två yngre barnen flydde tillbaka till Iran. Modern tog alla sina pengar för att skicka iväg sina två yngsta barn till en tryggare framtid. Den äldre brodern är kvar fängslad hos morbrodern. Morbrodern hotar att han ska döda de tre som flytt.
Som tjej på flykt är man utelämnad. Det var flera gånger nära att Taraneh skulle bli våldtagen under flykten. Båtresan från Turkiet var otäck och Taraneh blundade hela tiden.
Taraneh och lillebror kom i december 2015 till Sverige, där en farbror fanns.
De var fortfarande femton och fjorton år gamla. Taraneh hade många mardrömmar och fick prata med psykolog om sina upplevelser.
Taraneh och hennes bror bodde i samma hem. Hon fick en bra god man, många bra kamrater och stöd från sin lärare. Taraneh var väldigt social och älskade att åka skidor.
Taraneh började ifrågasätta den kultur och den religion som hon växt upp i. Att kvinnor, unga tjejer och barn inte hade några rättigheter och att det inte finns någon kärlek i samband med äktenskap gjorde att både Taraneh och hennes bror tvivlade på att det finns en gud. Hon lade ut texter på Facebook där hon skrev om sina tvivel. Hon fick många hatiska reaktioner och blev kallad hora. Hennes farbrors familj ville inte längre veta av syskonen.
När Taraneh var 17,5 år blev hon och brodern uppskrivna i ålder av Migrationsverket. Båda blev 18 år med några månaders mellanrum. Båda fick avslag på sin asylansökan och måste omedelbart flytta från det hem där de bodde. Taranehs gode man lyckades hitta tak över huvudet åt dem så att de slapp hamna på gatan.
Tiden gick, och när de båda fick sitt tredje avslag mådde de jättedåligt. Taraneh blev inlagd på sjukhus. De kom en månad för sent till Sverige för att den nya gymnasielagen skulle gälla för dem.
Tack vare sina kompisars stöd orkade Taraneh gå vidare med att hon är ateist. En bra jurist lämnade in ett verkställighetshinder. Många personer och organisationer har följt henne och har intygat att hon har lämnat islam och är ateist. Hennes verkställighetshinder gick igenom och hon får starta en ny asylprocess.
Brodern fick avslag på sitt verkställighetshinder. Han har inte haft lika många personer som kunnat intyga att även han är ateist. Taraneh är orolig för sin lillebror som idag är idag 17. Han har växt upp i Iran och har ingen anknytning till Afghanistan, som dessutom är farligt för honom. Enligt Migrationsverket är han 19 år och kan klara att åka till Kabul.
Mamman i Iran är orolig för sina barn. Taraneh är i sin tur orolig för mamman som är sjuk. Morbrodern har kontaktat henne några gånger och hotat henne.
Taraneh går andra året på omvårdnadsprogrammet. Hon tycker om att hjälpa människor och drömmer om att läsa vidare till sjuksköterska.
Sökord: Berättelser, Kvinnor-berättelser, Religion-berättelser
Berättelse nr. 27.