Berättelse nr 22.
Jag vill börja med att tacka för att jag fått förmånen att lära känna din son, som jag tycker mycket om och som jag har stor respekt för. Jag skriver till dig för att jag vill berätta lite om hur han har haft det här i Sverige. Jag misstänker att han själv säger att allt varit bra, men det stämmer faktiskt inte.
Jag är själv mamma och jag kan föreställa mig hur svårt det var för dig, under alla de år som du inte visste om han levde eller var död. Lika illa var det för A, när han hade tappat kontakten med er. Sorg och ovisshet plågade honom och allt hemskt han hade upplevt innan han kom hit uppenbarade sig i hans drömmar. Trots sömnsvårigheter och oro var han tvungen att skärpa till sig och försöka anpassa sig till det som krävdes av honom.
Till allt annat elände kom det faktum att han inte kunde läsa och skriva. I Sverige är detta mycket ovanligt. Också de andra flyktingpojkarna, som A då bodde med, hade gått i skolan. Följden var att han kände sig mindre värd och att han skämdes. Men han gav inte upp. Du har en intelligent och uthållig son som har klarat att övervinna enorma svårigheter. Att han dessutom rent fysiskt numera är stark som en oxe kan du ju själv se. På egen hand har han skapat sig en plats i vårt för honom så främmande land. Han är känd som en skicklig snickare – inte minst min familj har fått hjälp av honom.
Det officiella svenska samhället har inte behandlat honom väl. Lagar ändrades till hans nackdel strax efter ankomsten, väntan på att bli förhörd om asylskälen av myndigheterna drog ut på tiden i oändlighet. Hans offentliga biträde svek honom. Som tur var kunde vi byta ut biträdet!
I åratal fick han gå och vänta på att få besked: skulle han få stanna eller ej? Skulle det vara någon idé att lära sig svenska eller måste han fly vidare? Ovisshet, väntan, att slitas mellan hopp och förtvivlan år efter år tär på psyket och ett tag fick han äta medicin för att orka fortsätta kämpa.
När han i våras äntligen fick sitt permanenta uppehållstillstånd var vi många som andades ut! Att få tillstånd att stanna i Sverige har tyvärr blivit väldigt svårt. Men A lyckades! Han är i mina ögon en riktig hjälte!
Kära hälsningar
ML
Sökord: Berättelser, Övrigt-berättelser
Berättelse nr. 22.