Berättelse nr 10
Ahmad var 12 år när han kom till Sverige. Han kom från Kabul, där familjen fanns. Men under resan förlorade han kontakten med dem.
Den mottagande handläggaren accepterade att han var född 2004, liksom den handläggare som skötte utredningen.
Men sedan ville man kontrollera att han inte sökt asyl någon annanstans i Europa först, och då måste man ta den asylsökandes fingeravtryck. Det får man inte göra på barn under 14 år. Därför skrev man upp Ahmad till 14 år trots att det gick emot Migrationsverkets egna regler [1].
Ahmads gode man reste till Afghanistan. Han uppsökte den by där Ahmad bott med sin familj. I byn kände man till familjen men visste inte var de befann sig. Den gode mannen lyckades ordna en tazkira, där hans födelseår angavs till 2004.
Migrationsverket godkände inte tazkiran för den var av enkel sort. Gode mannen skickade tazkiran till Afghanistan och fick en modern tazkira tillbaka. Migrationsverket godkände inte den heller, för de visste inte hur den gode mannen kunnat få fram den. Det hjälpte inte att den gode mannen lämnade in sina biljetter från resan till Afghanistan.
Ahmad har hela tiden gått i samma klass i skolan som andra födda 2004. Kommunen där Ahmad bor anser att åldern stämmer, och Ahmad har fortfarande en god man.
Förutom tazkira har Ahmad nu också ett pass. Migrationsverket anser att han är född 2002 och därför myndig. Sommaren 2021 sökte Ahmad inhibition, LMA och tillstånd att arbeta. Han fick inget AT-und därför att han enligt passet är minderårig!
Sökord: Berättelser, Åldersbedömningar-berättelser
Berättelse nr 9.
[1] Migrationsverkets rättsliga ställningstagande 41/2016 (Angående daktning av asylsökande barn för slagning i Eurodoc).