Aktuellt 2022.
I DN 10 april skriver narkotikapolisen Lennart Karlsson en insiktsfull artikel om de ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige. Vi, som genom vårt engagemang i civilsamhället har mött många av dessa ungdomar, håller med om det allra mesta i artikeln och vill fördjupa förståelsen av deras situation, vad som skapat den och vad den nuvarande asylpolitiken riskerar att leda till.
De bär på trauman, skriver Lennart Karlsson helt riktigt om dem som hamnar i utsatthet och kriminalitet. Vår erfarenhet är att det gäller även dem som klarat sig bättre. De ungdomar som flytt utan sina föräldrar bär på svåra minnen och en ständig oro för sina kära. En oro som hela tiden får ny näring av nyhetsflödet – förtryck, bilder på barn som skjuts ihjäl, sönderbombade shiamuslimska moskeer, flickskolor, människor som vandrar fördrivna från sina hem.
Och på detta de trauman det innebär att inte bli trodd av svenska myndigheter, att få vänta i många år på besked om uppehållstillstånd, att inte få arbeta för sin försörjning. Att inte bli sedd och respekterad. Att inte tillåtas bli en fullvärdig medlem av samhället, trots att man inget hellre vill än att göra något bra. Vi har som frivilligorganisationer stöttat ett stort antal ensamkommande ungdomar som kom 2015-16 så att de inte fallit ner i avgrunden. Vi har öppnat våra hem, vårt kunnande och plånböcker så att det ska finnas ett alternativ till missbruk, prostitution och kriminalitet – och vi har ofta lyckats. De allra flesta av ungdomarna har klarat sig från den undre världen. Men inte heller de mår bra, och mycket få av dem har fått den professionella hjälp som krävs för att kunna hantera de trauman de upplevt.
Det svenska samhället har svikit ungdomarna. Den lag som reglerade deras rätt till uppehållstillstånd ändrades sommaren 2016 med retroaktiv verkan, vilket innebar att deras möjlighter till asyl försämrades kraftigt utan att de kunde påverka situationen. En retroaktiv lagändring anses inom alla andra områden som rättsvidrig, men när det gäller migrationsrätt har det av någon anledning acceperats av riksdagen och godkänts av domstolarna. De afghanska ungdomarna fick dessutom vänta mycket länge – ofta flera år – på att alls få sina fall prövade och tvingades under tiden leva i en tärande osäkerhet och med mycket knapp ekonomi. De utsattes för medicinska åldersbeömningar med metoder som i efterhand har dömts ut som ovetenskapliga. Och – inte minst plågsamt – de blev ständigt misstrodda om sina asylskäl, påstods ljuga om sin ålder och fick bära skammen över brott som mycket få landsmän hade begått. Asylhanteringen och bemötandet i Sverige har i många fall förvärrat deras trauman, trots mycket stora insatser från civilsamhällets frivilliga hjälpare.
Allt detta tvingar in allt fler i det skuggsamhälle som alla säger sig vilja motverka. Det är, som Lennart Karlsson påpekar, bara en minoritet som fastnat i drogmissbruk och kriminalitet. Men den svarta arbetsmarknaden frodas när unga människor inte tillåts arbeta lagligt utan tvingas leva på gåvor från civilsamhället eller i bästa fall Migrationsverkets bidrag på knappt 2000 i månaden.
När tusentals nya flyktingar söker sig till Sverige är det viktigt att inte upprepa misstagen från 2015-16. En del är att tillåta alla att arbeta för sin försörjning. Men det gäller också att ge upprättelse åt dem som drabbats av den retroaktiva lagändringen. Detta gäller uppskattningsvis 6 000 afghanska medborgare plus ett mindre antal av andra nationaliteter. Att ge dem uppehållstillstånd och rätten till ett ordnat och hederligt liv är en god investering mot den växande svarta arbetsmarknaden och samtidigt en markering att Sverige har lärt av sina misstag.
Redaktionen för civilsamhällets vitbok Den onödiga flyktingkrisen:
Karin Fridell Anter, ordförande för föreningen Stöttepelaren
Carin Flemström, ordförande för Haninge frivilliga familjehem
Birgitta Göransson, Skyddsvärnet i Göteborg
Jan Stattin, Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Solveig Freudenthal, Etikkommissionen i Sverige
Karlsson, Lennart. Upprepa inte misstagen med de ensamkommande! DN Debatt 10.4.2022
Sökord: Aktuellt, Om projektet