Aktuellt 2022.
Ett bidrag från civilsamhället till Sveriges återrapportering till FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Författare: Birgitta Göransson, psykolog vid Skyddsvärnets Krismottagning i Göteborg och medlem i redaktionskommittén för boken ”Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021”. Februari 2022.
Introduktion
FN:s kommitté för barnets rättigheter granskar hur barnkonventionen tillämpas i länder som ratificerat eller infört barnkonventionen i sin helhet i de nationella lagarna. Vid senaste rapporteringen 2015 rekommenderades Sverige att förbättra sina insatser och sitt stöd till barn i utsatta situationer, bland annat barn på flykt.
Samma år drabbades Europa av de stora flyktingströmmarna. Till Sverige kom 163 000 asylsökande, varav 35 000 registrerades som barn utan vårdnadshavare (BUV), dvs. under 18 år. Av dessa hade 23 000 afghanskt medborgarskap, men många kom från Iran och Pakistan. Dessutom kom 6 000 afghanska barn med sina vårdnadshavare.
I november 2015 förklarade regeringen att Sverige behövde ett andrum. Gränsen stängdes i januari. Den 20 juli trädde den så kallade tillfälliga lagen i kraft, där möjligheterna till uppehållstillstånd begränsades och tillfälliga uppehållstillstånd blev regel. Lagen gällde retroaktivt från 25 november 2015. Senare tillkom två så kallade gymnasielagar som skulle ge ensamkommande ungdomar en möjlighet till permanent uppehållstillstånd.
De erfarenheter och exempel som beskrivs nedan har alltså inträffat efter det att regeringen mottog FN-kommitténs rekommendationer. Situationen 2015 – 2016 var mycket ansträngd, och det kunde då vara svårt att hålla hög kvalitet på flyktingmottagandet. Tyvärr ser vi att de brister som finns i utredningar och beslut för 2015 års flyktingar finns kvar när samma personer nu söker asyl på nytt eller ansöker om verkställighetshinder.
Idag finns i Sverige tusentals barnfamiljer inte får uppehållstillstånd men inte kan utvisas; något tusental ungdomar som var 12 – 14 år när de utan vårdnadshavare kom till Sverige och som ska lämna landet då de blir 18 år; och flera tusen papperslösa unga vuxna, före detta ensamkommande barn. Många tusen har också flytt till andra länder i Europa, där de ofta fått uppehållstillstånd.
Bakom rapporten står övriga medlemmar i redaktionskommittén för Den onödiga flyktingkrisen:
Karin Fridell Anter, ordförande för Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och unga
Ingrid Eckerman, grundare av nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Solveig Freudenthal, Etikkommissionen i Sverige
Carin Flemström, Haninge frivilliga familjehem
Jan Stattin, Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Regeringens återrapportering till FN:s kommitté för barnets rättigheter är missvisande
FN:s kommitté för barnets rättigheter granskar hur barnkonventionen tillämpas i länder som ratificerat eller infört barnkonventionen i sin helhet i de nationella lagarna. Vid senaste rapporteringen 2015 [1] rekommenderades Sverige att förbättra sina insatser och sitt stöd till barn i utsatta situationer, socioekonomiskt utsatta, funktionsnedsatta och barn på flykt. Sverige behöver fokusera mer på barnets bästa och understödja barnets rätt att bli hörd.
Sverige ska efter sex år avrapportera hur man uppfyllt rekommendationerna och redovisa hur barnkonventionen tillämpas i Sverige. Regeringen överlämnade sin rapport hösten 2021 [2] till Barnrättskommittén. I rapporten beskrivs olika organisationer som arbetar med barn och deras uppdrag. Man beskriver noggrant hur medel har tillförts olika sektorer för att minska skadeverkningar som pandemin och restriktioner skulle kunna orsaka barn. Man redogör för att extra medel tillförts för att motverka våldsutsatthet för barn. Man beskriver att man givit uppdrag till Barnombudsmannen (BO) att beskriva hur man får bättre delaktighet för barn.
Det finns dock ingenting om resultaten av allt detta. Inget om hur myndigheter har tillämpat och tolkat sina uppdrag. Ingenting om uppföljningar och eventuella förbättringar inom de områden som Sverige fick rekommendationer om år 2015.
Vad gäller barn på flykt skriver regeringen i återrapporteringen: ”Det framgår av Migrationsverkets instruktion att myndigheten ska analysera konsekvenser inför beslut eller andra åtgärder som rör barn och verka för att handläggningstiderna ska bli så korta som möjligt för ärenden om uppehållstillstånd. Migrationsverket har i uppdrag att prioritera ansökningar från ensamkommande barn så att de snabbt kan få ett beslut. Myndigheten ska enligt uppdrag särskilt redovisa hur myndigheten säkerställer att barns egna asylskäl utreds, bedöms och redovisas i besluten. Myndigheten har tagit fram metoder för kvalitetsuppföljningar av asylärenden och för analys av ändring av beslut i domstol.”
I återrapporteringen saknas helt en uppföljning av hur Migrationsverket genomfört de uppdrag som anges i instruktionen. Hur ser verkligheten ut? I hur hög grad har man uppfyllt t.ex. kraven att korta handläggningstiderna? Utreds barnens egna asylskäl? Enligt EU:s asylprocedurdirektiv ska uppehållstillstånd för asylsökande beslutas inom 6 månader. Endast i undantagsfall ska det kunna ta 12 månader, och absolut aldrig längre än 21 månader. Under de senaste åren har handläggningstiderna för normala asylärenden i genomsnitt tagit cirka 3 år. Men för den stora gruppen som kom 2015 finns gott om exempel på handläggningstider upp till 5 år (60 månader). Det finns ensamkommande unga som har fått vänta 24 månader innan de ens kallats till den första asylintervjun.
Migrationsverkets utredningar och beslut håller inte en acceptabel juridisk nivå. Domstolarna gör i praktiken ingen självständig prövning av överklagade beslut. Detta utvecklas nedan.
Kunskapsunderlag
Kunskapsunderlaget för den här texten, som rör exempel på hur barnkonventionen tillämpas i Migrationsverkets asylprocess, utgår från en stor mängd personliga möten med ensamkommande ungdomar på flykt och barnfamiljer, granskning av handlingar i asylprövningarna och studerandet av rapporter och artiklar.
Allt finns mer utförligt redovisat i boken ”Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021” [3]. Boken innehåller analyser och vittnesmål från 50 författare som möter flyktingarna från 2015 i det dagliga livet och i arbetet. Boken beskriver asylprocessen ur olika synvinklar och innehåller nära 1 000 referenser.
Här lyfts några av dessa exempel fram, såsom hur asylprocessen, asylintervjun och åratals väntan på beslut påverkar den psykiska hälsan. Dessutom beskrivs ålderbedömningarna och hur olika grupper av barn och unga drabbas.
Barnfamiljer och ungdomar på flykt
Barnfamiljer och ensamkommande ungdomar som flyr till Sverige har ofta liknande bakgrund. De har varit utsatta för eskalerande förföljelser och många traumatiska upplevelser. När situationen blivit ohållbar har de flytt för att rädda sina liv eller slippa bli tvångsrekryterade till talibangrupper, IS-krigare eller Al Shabaab. Den största gruppen har flytt från Afghanistan. Det gäller både ensamkommande och barnfamiljer. Många kom också från Syrien, en del från Somalia och Irak.
De har inte flytt för att få tillgång till Sveriges välfärdsystem. De har planerat att fly till Europa och har av olika anledningar kommit vidare till Sverige. De afghanska flyktingarna är ofta ungdomar från afghanska landsbygden, men en stor grupp är också de som flytt från Iran (i de flesta fall hazarer).
De som har levt i Iran flydde när Iran beslutat utvisa dem till Afghanistan om de inte lät sig rekryteras till soldater i iranska armén i kriget i Syrien. Den andra stora gruppen ungdomar är ungdomar som flytt efter att ha vägrat låta sig rekryteras till talibanrörelsen. Familjerna har inte släppt dem och när fäderna i många fall tagits till fånga av talibaner eller avrättats inför ögonen på sönerna har sönerna flytt eller ombetts av mödrarna att fly för att rädda sina liv. Det är unga män som avskyr våld och som lider mycket av att också ha tvingats överge sin mamma och syskonen som hade behövt deras hjälp eftersom fadern är borta.
Rättssäkerheten vid asylprövning i praktiken
Politiker talar ofta om Sveriges rättssäkra asylprövningar. Rättsordningen med överklaganden i olika led ses som en garant för denna rättssäkerhet. Forskaren Livia Johannesson granskade processen i sin avhandling ”In court we trust” [4]och upptäckte en spelad rättssäkerhet, en teaterföreställning som döljer en annan verklighet.
Rådmannen Jan Bratt i Malmö talar om samma spel för gallerierna. I Göteborg har pensionerade hovrättsrådet Nanna Töcksberg Zelano påtalat [5], efter att ha läst många av verkets utredningar, att de inte avspeglar den unges berättelse och funnit att viktig information som stödjer den unges historia konsekvent utelämnas eller medvetet feltolkas. Hon menar att Migrationsverket beslutskäl är onyanserade och schabloniserade. Stora avsnitt saknar relevans. Skälen för verkets beslut och migrationsdomstolarnas domar håller inte acceptabel juridisk nivå. Resonemangen är ologiska och grumliga och bevisvärderingen märklig. Värst är intrycket att utgången är på förhand bestämd. Cia Cegrell Karlander citerade i sin avhandling [6] en domare i migrationsdomstolen, som utbrister ”hur vi än gör, gör vi rätt ändå”.
Några exempel på hur den omtalade rättssäkerheten fungerar i praktiken:
Migrationsdomstolen prövar inte Migrationsverkets beslut utan följer i nästan alla fall myndighetens beslut. Domstolen gör ingen egen bevisvärdering och domstolen sammanväger inte olika bevis. Överdomstolen tar upp få ärenden och ändrar i endast 1 % av fallen.
Det görs ingen sammanvägd bedömning av skriftlig dokumentation. Enskilda dokument underkänns var för sig. Även kvalificerade intyg från överläkare, barnpsykiater, professor i juridik m. fl. underkänns eller läggs åt sidan olästa. Migrationsverket bedömer allt handskrivet material från ursprungslandet som av enkel beskaffenhet med lågt bevisvärde. Genom den tolkningen avvisas domslut från shariadomstolar med stämplar och underskrifter. Det sker även i fall då domsluten stödjs av brev, intervjuer och berättelser.
Landanalyser som ska användas för att bedöma risker för återvändande används selektivt av Migrationsverket. Man hänvisar till äldre prejudicerande domar från Europadomstolen, Migrationsöverdomstolen och uttalanden från FN som underlättar beslut om avslag, men nämner inte senare domslut som talar för uppehållstillstånd.
Migrationsverket har i sin asylprövning diskriminerat barn och unga från Afghanistan. De har krävt bevis som de vet är omöjliga att få t.ex. födelsedatum som oftast inte registreras i Afghanistan. De avvisar nästan alla dokument från Afghanistan med att de har lågt bevisvärde och gör ingen sammanvägning av bevis. Migrationsverket har till skillnad från andra västeuropeiska länder avvisat ungdomar och barn med motivering att de har möjlighet till internflykt inom landet, trots att det konstaterats att det inte finns några säkra områden i Afghanistan. Sverige har skapat ett avtal med Afghanistan om omhändertagande vid återvändande men inte följt överenskommelsen som föreskrev att man inte får utvisa minderåriga [7].
Åldersbedömning
För att barn ska få en korrekt bedömning enligt barnkonventionen är åldersbedömningarna avgörande, dvs. metoden för att avgöra om man är minderårig eller ej.
Statens medicinsk-etiska råd
Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har belyst åldersbedömningar av asylsökande i skrivelser som också ger rekommendationer till Migrationsverket [8, 9]. Syftet med medicinska åldersbedömningar är att utreda om en asylsökande är ett barn, dvs. under 18 år, eftersom barn har särskilda rättigheter. Ensamkommande barn är en utsatt grupp, med begränsad förmåga att själva ta tillvara sina intressen och de saknar vårdnadshavare. Det är viktigt att barn behandlas som just barn så att de kommer i åtnjutande av det särskilda skydd de har rätt till. De medicinska åldersbedömningarna har en avgörande roll i asylprocessen och om bedömningarna är felaktiga finns risk för allvarliga konsekvenser både för individen och samhället. Smer avråder inte från att medicinska ålderbedömningar görs under förutsättning att de metoder med starkast vetenskapligt stöd används och att myndigheten vid den slutliga åldersbedömningen väger in även annan information som kommit fram under handläggningen av asylärendet.
Smer konstaterar att det idag inte finns någon metod som kan bedöma exakt ålder. Det är därför viktigt att man väljer metoder med högst vetenskapligt värde där också risker för felbedömning redovisas och att de utvärderas kontinuerligt och förändras efter nya vetenskapliga rön.
Rättsmedicinalverket (RMV), som år 2016 fick uppdraget att genomföra de medicinska åldersbedömningarna, ska inte ta ställning till exakt ålder utan redovisa resultaten tillsammans med risker och felmarginaler. Migrationsverket som ska göra den slutliga åldersbedömningen ska för att tillmäta den ett korrekt bevisvärde väga den mot övrig bevisning i en sammantagen bedömning av om den asylsökande har gjort sin ålder sannolik.
Smer betonar att när det gäller ensamkommande barn och medicinska åldersbedömningar har svenska myndigheter och domstolar att respektera principen om the benefit of the doubt eller tvivelsmålets fördel, som är en bevislättnadsregel som gäller inom svensk rätt. I det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att om det fortfarande finns tvivel efter en medicinsk åldersbedömning om den enskildes ålder ska beslutfattaren utgå från att han eller hon är underårig.
Smer menar att det är mindre skadligt att behandla den sökande som yngre under samtalet än tvärtom. Det viktigaste är att en person som inte är över 18 år inte registreras som äldre. Att behandla den sökande som äldre än vad han eller hon är under samtalet kan innebära större risker, till exempel att större krav ställs på den sökande att komma med dokument, intyg och mer detaljerad information. Ett annat dilemma är att man som äldre anses mer ansvarig för sin situation.
Enligt EU:s asylbyrå EASO ska åldersbedömning användas bara när det finns dokumenterade tvivel om huruvida en person är ett barn eller ej, och tvivelsmålets fördel ska användas generöst. I första hand ska tillgängliga bevis granskas, i andra hand icke-medicinska metoder som intervju och psykologisk bedömning. Först därefter kan man ta till undersökning med magnetkamera (MR) och röntgen. Felmarginaler ska anges, och det är felmarginalens lägsta ålder som ska användas.
Det finns ingen internationellt erkänd metod för medicinsk åldersbedömning. De flesta länder kombinerar minst tre olika metoder, och ofta anges ett åldersspann. I flera länder gör en läkare den slutgiltiga bedömningen.
Åldersbedömningar såsom de praktiseras av Migrationsverket
Efter en dom i hovrätten 2014 ligger bevisbördan för åldern på barnet. Fram till 2017 utgjorde handläggarens okulära besiktning den huvudsakliga grunden för åldersbedömning. Med den stora flyktingströmmen 2015 kom 35 000 asylsökande barn utan vårdnadshavare (BUV), varav många skrevs upp till 18 år. Det uppstod en omfattande debatt om den verkliga åldern på ensamkommande, och behovet av en säker medicinsk åldersbedömning var tydligt.
År 2016 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka radiologiska metoder för åldersbedömning av barn. Rapporten visade sig senare ha brister i den statistiska beräkningen och drogs tillbaka.
Samma år fick Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag av regeringen att ”med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar” på ett rättssäkert sätt. Syftet var i första hand att vuxna asylsökande inte skulle bedömas som minderåriga. Risken att barn skulle bedömas som vuxna berördes inte.
RMV valde en metod, magnetkameraundersökning av knäled, som i Socialstyrelsens rapport nämnts som lovande men inte var validerad, i kombination med röntgen av visdomständer. Till media angav man att metoden var mycket säker för barn. Resultaten uttrycktes i ett antal schabloniserade texter om huruvida undersökningen talade för eller emot om den unge var över eller under 18 år. Inget angavs om resultatets åldersspann i det enskilda fallet. Åldersbedömningarna ledde till att nästan alla skrevs upp i ålder.
Migrationsverket erbjöd medicinsk åldersbedömning till barn från 14 – 15 år och uppåt, med tillägget ”om du inte gör undersökningen kommer vi betrakta dig som 18 år”. Rättsavdelningen beslöt att åldersbedömningen enbart skulle vila på RMV:s utlåtande.
I beslutet vägde man inte samman den medicinska bedömningen med bedömningar från experter på barns utveckling som barnläkare, ungdomspsykiater, psykologer och pedagoger som Migrationsverket kunde inhämtat, inte heller om intyg skickats till Migrationsverket av dessa experter. Antingen lästes de inte eller också kommenterades de som att de har lågt bevisvärde och är subjektiva. Migrationsverket tillämpade inte ”benefit of the doubt”, tvivelsmålets fördel. Det finns exempel på att även passhandlingar med 15 år angivet underkänts utan andra skäl än att de har lågt bevisvärde.
Överprövning av Migrationsverkets beslut i domstolarna ska garantera rättssäkerheten. Men som regel accepterar migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen den bedömning som gjorts av Migrationsverket, utan att göra en självständig bedömning av bevisen. Så har också skett i ärenden rörande åldersuppskrivning. En studie visar att domstolen ofta över huvud taget inte kommenterat den asylsökandes argument och heller inte värderat vetenskapliga argument.
Regeringenvar inte ovetande om detta. Eftersom Migrationsverket på grundval av RM:s utlåtande skrev upp de allra flesta till 18 år, även de som uppenbarligen var under 18 år, ledde det till diskussion i media och i riksdagen, förutom protester från civilsamhället.
Vetenskapligt underlag saknas
RMV:s metod för åldersbedömningar utsattes för massiv kritik från forskare från olika discipliner. Efter en långvarig kritik och debatt tillsattes till slut en statlig utredning år 2020, vars första delrapport kom i januari 2022 [10]. Den vetenskapliga granskningen genomfördes av Statens Beredning för Utvärdering (SBU). Den visade att metoden RMV använde saknade vetenskapligt underlag. Dessutom ansågs RMV:s sätt att formulera utlåtandena vara oklart.
RMV:s icke validerade metod för medicinsk åldersbedömning används fortfarande. Dock har man ändrat bedömningen för flickor och ändrat utformningen av utlåtandena. Migrationsverket har i riktlinjerna infört att en sammanvägd bedömning ska göras.
Tusentals ungdomar har felbedömts och någon ny bedömning görs inte. Den felaktiga åldern kvarstår som underlag för utvisning från Sverige.
Att inte bli trodd när man uppger sin ålder påverkar den unge starkt. Åldern är en del av identiteten och att bli ifrågasatt och indirekt beskylld för lögn bidrar till att de tappar tillit och hopp. Hopplösheten förstärks också av att intyg från personer som känt dem under lång tid och gör bedömning av åldern inte beaktas. Det är också en kränkning av den unges mänskliga rättigheter.
Hur upplevs asylprocessen av den unge?
Kunskapen om hur den psykiska hälsan påverkas av asylprocessen finns väl dokumenterad i olika kapitel i boken. Hälsan har kunnat följas kontinuerligt vid Skyddsvärnets Krismottagningen i Göteborg där tio psykologer och psykoterapeuter arbetat ideellt sedan 2015 och mött 200 ensamkommande ungdomar i behov av stöd och krissamtal i cirka 4 000 behandlingssamtal. En del av ungdomarna har behövt kontakt under hela asylprocessen, som i vissa fall har tagit sex år.
Ungdomarna har upplevt många och mycket svåra trauman i hemlandet. De har bevittnat avrättningar av nära anhöriga, upplevt misshandel, våldtäkter, utstötning ur bygemenskapen och förföljelse då de inte velat ansluta sig till talibangrupper eller Al Shabaab.
Under flykten har de misshandlats, placerats på tvångsinstitutioner, kedjats, trängts ihop med allvarligt sjuka, fått mycket lite mat och vatten men desto mer prygel med käppar och piskor av fångvaktarna. Ingen vi mött på Krismottagningen har haft någon kriminell identitet eller missbruk vid ankomsten. Enligt vår bedömning har i stort sett alla varit i den ålder de uppgivit. Vi har inte mött några ”skäggbarn” eller ankarbarn som sökt Sverige av ekonomiska skäl eller enbart för att få hit familjen. Förutom alla multipla trauman bär de ensamkommande unga även sorgen över att ha lämnat sin familj.
Kvinnorna har levt med misshandel, våldtäkter som de måste hemlighålla på grund av skammen och utstötningen familjen skulle drabbas av om det kom fram. De lever i familjer där hedersvåld och tvångsgifte tillämpas. Många har flytt från tvångsgiftermål.
När ungdomarna kom till Sverige upplevde de ett gott omhändertagande med gode män, ungdomsboende, skola och stödpersoner av alla slag. De kände sig som människor och inte som hundar, som någon uttryckte det. På Krismottagningen upplevde vi att de kunde läka ihop lite och inte plågades av alla traumatiska minnen efter krissamtal. Men osäkerheten inför framtiden och rädslan att utvisas fanns hela tiden. När väntan blev längre och längre och de såg hur vänner som de visste var 15 år plötsligt kom tillbaka efter asylintervju och blev 18 år började de oroa sig för att bli utkastade från de trygga hemmen, uppgraderade i ålder och utvisade. Den dödsrädsla en del av dem känt hela livet och alla svåra livsupplevelser de plågats av förstärktes under den årslånga väntan. Att utsättas för långvarig stress skadar hjärnans kognitiva förmåga och ger även andra hälsoeffekter enligt vetenskapliga studier.
Asylintervjun
Själva asylintervjun blev en chock för många. De kunde uppleva hur deras kamrater kom tillbaka fullständigt förkrossade och tillintetgjorda. Vi fick ta emot ungdomar som klappat ihop psykiskt och tappat allt hopp. En del hade klarat att berätta om fruktansvärda trauman men inte blivit trodda.
Asylintervjun genomförs ofta i en fientligt ifrågasättande atmosfär, där handläggaren tycks utgå från att allt är lögn. En utfrågning om detaljer måste kunna besvaras i kronologiska berättelser för att bli trovärdiga enligt Migrationsverkets handläggare. Familjer intervjuas tillsammans med sina barn. Barnen har i vissa fall tvingats lyssna på mammors upplevelser av våld och våldtäkter. Kvinnorna tvingas av Migrationsverket att beskriva övergrepp i detalj – det mest skamfyllda och ångestladdade en kvinna som levt i denna kultur kan uppleva. Och sedan inte bli betraktad som trovärdig om inte handläggaren anser den tillräckligt detaljerad.
För att en svårt traumatiserad ungdom på allvar ska kunna beskriva sina asylskäl krävs i vissa fall många samtal med respektfullt bemötande under en länge tid i en trygg samtalsmiljö. Migrationsverkets asylintervju är kort, 2-3 timmar, där även tolktiden ska inrymmas. Många professionella stödpersoner runt den unge har haft årslånga kontakter och har ofta försökt att ge fördjupande och förtydligande underlag till Migrationsverket. Denna information vill Migrationsverket inte ta in. I många fall har tolk felöversatt omständigheter, tider eller personer som ger fel information till handläggaren.
Slutsatserna om avslag på uppehållstillstånd bygger från Migrationsverkets sida på krav om detaljerade kronologiska berättelser för att den asylsökande ska betraktas som trovärdig. Migrationsverket tycks sakna kunskap om hur minnet fungerar under traumatiska upplevelser. Knivskarpa minnen av korta ögonblick och diffusa minnen av vad som hände före och efter och i vilken ordning saker hände är det normala. Migrationsverket avfärdar berättelser om traumatiska upplevelser om de anser att det är detaljfattigt eller osammanhängande, och kallar det brist på självupplevelse. De har inte velat förstå att trakasserier av en familj och en våldtäkt av mamman inte kan berättas eftersom det förstör familjens heder. Att kvinnan inte pratat och berättat tolkar Migrationsverket som att berättelsen inte är trovärdig. Asylintervjuer vi tagit del av vittnar om att handläggare saknar kunskap om barn, kultur, krisreaktioner, minnesstörningar och ålderbedömningar.
Barnens asylskäl
Barn i en familj kan ha egna asylskäl som inte fångas upp. De kan vara en bricka i en konflikt, vara utlovade till äktenskap för att betala en hedersskuld. I regel utfrågas barnen endast 15 till 30 minuter och deras egna asylskäl bedöms inte.
Migrationsverket har i utredningar misstrott bevis på skador av misshandel, ärr efter knivar, bojor m.m. Detta speglas väl i berättelsen om den sönderskjutna femåringen som fördes medvetslös till sjukhus. Pojkens egen kropp dokumenterade de svåra skador han tillfogats vid det attentat där också hans far dödades. Migrationsverket ansåg inte honom trovärdig eftersom det inte var en förstahandsberättelse. Det var ju något hans mamma hade berättat eftersom han fördes medvetslös till sjukhus. Han kunde ha fått skadorna på annat sätt, menade handläggaren.
Barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv samt hjälp att aktivt delta i samhället. Migrationsverket och migrationsdomstolarna kringgår vad barnkonventionen säger i sina avslagsbeslut. Barnets rätt vägs mot samhällets intressen.
Ett antal ensamstående mödrar och barn med allvarliga funktionsnedsättningar tog sig till Sverige 2015 och senare. Dessa barn har inte kunnat få adekvat vård i sina hemländer. Många av mödrarna har varit utsatta för våld och trakasserier. Vid avsaknad av rätt behandling riskerar barnen ofta svåra psykiska tilläggshandikapp och för tidig död.
I väntan på att deras ansökningar om uppehållstillstånd prövats av migrationsmyndigheterna har de fått vård och blivit mycket bättre, börjat träna och gå i skola var och en utifrån sina förutsättningar. Läkare och psykologer har skrivit skarpa utlåtanden till Migrationsverket om att barnen inte skulle överleva om de blev utvisade. Även skola och socialtjänst har skrivit utlåtanden. Inget hjälper – barnen och mödrarna, ibland andra syskon, utvisas. I utvisningsbeslut hävdar Migrationsverket att ”det framgår inte, av nu lämnade intyg, att barnets hälsotillstånd är så pass allvarligt att det kan anses rent praktiskt omöjligt att genomföra en verkställighet”. Konkret innebär det att om man kan bära ombord ett barn på ett flygplan och barnet inte dör på planet är det praktiskt möjligt att verkställa utvisningen.
I flera fall har polis hämtat familjerna i gryningen. De har inte fått med sig sina tillhörigheter och nödvändiga mediciner, inte heller mobiltelefoner, pass, pengar. De har flugits i specialchartrade plan till de länder som familjerna flytt ifrån. Det har inte funnits något ordnat mottagande i landet, utan svensk polis har dumpat familjerna på flygplatsen.
Migrationsverket hänvisar ofta till att familjen inte kunnat styrka med godtagbar medicinsk dokumentation att adekvat vård inte finns att tillgå i hemlandet. Detta är ett cirkelresonemang, som kräver att en icke-befintlig vårdapparat ska intyga att den inte finns.
Permanenta uppehållstillstånd kan endast beviljas om det ”vid en samlad bedömning av barnets situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterat till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att han eller hon beviljas ett permanent uppehållstillstånd”. Trots detta har Migrationsverket och domstolarna utvisat flertalet barn med svåra funktionshinder.
Den psykiska ohälsan hos ensamkommande
I januari 2018 redovisades en kartläggning, på uppdrag av Socialstyrelsen, av självskadebeteende och självmord bland ensamkommande barn och unga i Sverige under åren 2015 – 2017 [11]. Resultaten var alarmerande. Självmordsfrekvensen bland unga mellan 10 och 21 år var 10 gånger högre bland ensamkommande ungdomar jämfört med svenska ungdomar i samma ålder. Barn och unga från Afghanistan var överrepresenterade i gruppen ensamkommande. Suicid var den absolut främsta dödsorsaken bland ensamkommande asylsökande barn. I gruppen med suicidförsök dominerade också pojkar eller unga män från Afghanistan.
Socialstyrelsen har granskat studier om flyktingbarn från 40 länder [12]. Förekomsten av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kunde hittas hos 19 – 54 % av barnen och depression hos 3 – 30 %. Ensamkommande unga med upprepade svåra trauman som vistats i Sverige sedan 2015 lider i högre utsträckning av posttraumatiska symtom, 84 % av depression och 70 % av PTSD. Förklaringen är den asylpolitik som antogs genom den tillfälliga lagen med mycket korta tillfälliga uppehållstillstånd, årslång väntan, rättslösa beslut och avveckling av stödjande kontakter som gode män, ungdomsboenden, lärare, socialsekreterare i samband med att ungdomarna uppgraderats till 18 år. Allt medverkar till ökad psykisk ohälsa.
Ungdomars känslosvängningar är stora men kapaciteten att ta hand om dessa är sämre eftersom den kognitiva förmågan inte alls är färdigutvecklad. De kognitiva skador Sveriges asylprocess orsakar drabbar ungdomar särskilt hårt eftersom hjärnan är under utveckling. Vår hjärna är inte färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern. Den långvariga stress dessa ungdomar utsätts för skapar koncentrations-, sömn- och minnesstörningar som kräver årslång rehabilitering i en trygg och förutsägbar miljö. De ettåriga tillfälliga uppehållstillstånden skadar ytterligare. Några månaders lugn, sedan börjar ångesten inför omprövning. Kroppens förmåga att klara stress sjunker vid långvariga upprepade stressperioder. Det går inte att träna upp en stresstålighet. Man förlorar i stället den kapacitet man hade ursprungligen. ”Att känna hopp och framtidstro är lika viktigt för hälsan som fysisk aktivitet och bra matvanor”, påpekar Margareta Kristenson, professor och överläkare i socialmedicin i Linköping i en intervju [13].
Barnets bästa
Barnkonventionen innebär följande: Alla myndigheter som fattar beslut om barn ska väga in en bedömning av barnens bästa och lyssna på barnens argument som ska ha betydelse för beslutet. Barnens asylskäl måste utredas om man ska ta ställning till barnets bästa. I asylbedömningar ska ”benefit of the doubt” gälla. Men Migrationsverket följer inte något av detta.
Att bedöma barnets bästa är inte enkelt. Det kräver kunskap både från forskning och beprövad erfarenhet, dvs. vedertagna kunskaper om barn. Denna kunskap saknas hos Migrationsverkets handläggare men kunde naturligtvis inhämtas från olika experter. Migrationsverket inhämtar inte denna kunskap och vill inte ens läsa intyg som är inskickade till myndigheten vid asylprövning.
Barnen skyddas inte från omänsklig behandling. Migrationsverkets handläggning visar att de inte betraktas som barn och unga som behöver skydd. Migrationsverket flyttar runt ungdomar som fått fotfäste i en kommun och går i skolan när ungdomarnas ålder uppgraderats. De flyttas utan varsel till kommuner långt bort som inte kan erbjuda skola. Eller till stora asylbonden som Restad Gård i Vänersborg med 1700 platser år 2017. Där tvingas de bo ihop i åttabäddsrum med äldre ibland aggressiva män som de är livrädda för. Män som liknar de män de mött under flykten eller i hemlandet som misshandlat eller våldtagit dem. De flyttas dit oavsett hur sjuka eller sköra de är.
Vi har exempel på en 15 årig pojke med allvarlig PTSD, stark ångest och allvarlig suicidrisk. Han uppgraderades till 18 år och förflyttades snabbt till ett stort asylboende som låg ute i ett ödsligt område. Han fick med sig sina mediciner, som han inte klarat av att ha hand om på ungdomsboendet, men måste ta. På asylboendet finns ingen sjukvård, ingen kontaktperson, ingen hjälp med medicinering. Den unges liv räddades genom att kontaktpersonen och sjuksköterska från Skyddsvärnets ungdomsboende åkte ut och var på boendet ett par dagar. Skyddsvärnet fick ingen ersättning men man lyckades påverka att han flyttades till ett mindre boende.
Migrationsverkets yttranden om barnkonventionen
Enligt Daniel Grynfarb, chef vid Migrationsrättsenheten på Migrationsverket ska en prövning av vad en utvisning innebär för barnet göras. Barnets bästa kan vara att stanna i Sverige. Men barnets bästa ska vägas mot statens intresse av att ha en reglerad invandring.
”Sveriges intresse av en reglerad invandring är överordnat barnets rätt till sin mor”, så motiverade Migrationsverket utvisningen av en ettåring, vars afghanska mor hade uppehållstillstånd.
Ett annat yttrande av Migrationsverket: ”Prövningen av barnets bästa kan inte i förhållande till utlänningslagen ges en så långtgående innebörd att det nästan blir ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn”.
Biträdande rättschefen på Migrationsverket Carl Bexelius intervjuades av SVT den 28 december i samband med att Barnkonventionen skulle införas som lag i januari 2020. Han konstaterade följande:
”Det finns stora förväntningar på att Barnkonventionen, och kanske framför allt principen om barnets bästa, ska på något större sätt ändra förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det tror jag inte det kommer att göra eftersom förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd här i landet, det regleras i utlänningslagen och utlänningslagen ändras inte”.
I Sverige har barnkonventionen samma status som andra lagar. När barnkonventionen antagits som lag 2020 gav regeringen en utredare i uppdrag att genomföra en kartläggning för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen. Betänkandet överlämnades i november 2020. Utredaren bedömde att svensk lagstiftning till allra största delen stämmer överens med Barnkonventionen. Men det finns en del brister som gör att barn inte får sina rättigheter tillgodosedda. Utredaren konstaterar att bestämmelserna om barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den beaktad inte fått fullt genomslag inom vissa rättsområden [2].
Migrationsverket verkar vara ett tydligt exempel på, att barnkonventionens bestämmelser inte har fått genomslag.
Sammanfattande beskrivning av Sveriges asylprövning av ensamkommande barn på flykt
Migrationsverket har inte följt den instruktion som regeringen hänvisar i återrapporteringen till FN:s barnrättskommitté. De analyserar inte konsekvenser inför beslut eller andra åtgärder som rör barn. De har inte verkat för att korta handläggningstiderna. Handläggningstiderna är tre gånger längre än de som anges i EU:s direktiv. De ska säkerställa att barns egna asylskäl utreds, bedöms och redovisas i besluten. Så sker inte. Myndigheten har tagit fram metoder för kvalitetsuppföljningar av asylärenden och för ändring av beslut i domstol. Ambitiösa sådana uppföljningar gjordes för 2016 [14] och 2017 [15], och de visade på många brister. Migrationsverket konstaterade år 2016 att asylbesluten i 53 % av fallen inte uppfyllde tillfredställande rättslig kvalitet. Man försökte förbättra kvaliteten till året därpå och fick vissa förbättringar men omfattningen av felaktigheter var fortfarande stor.
Sedan dess har Migrationsverket inte fortsatt med denna noggranna typ av granskning och redovisning. Vi i civilsamhället liksom många jurister, som läst Migrationsverkets utredningar under åren 2015 till 2022, har snarast sett en försämrad kvalitet. Detsamma gäller domar från migrationsdomstolarna. De följer Migrationsverkets myndighetsbeslut och prövar inte bevis, läser inte insända kvalificerade expertintyg från professionella och ifrågasätter inte den ovetenskapliga åldersprövningen.
Migrationsverket betraktar Utlänningslagen som överordnad Barnkonventionen, men barnkonventionen är en lag som har samma status som andra lagar, och barnets bästa ska enligt barnkonventionen ha företräde. En av de rekommendationer som FN:s kommitté för barnens rättigheter gav Sverige var att fokusera mer på barnets bästa. I Norge är hela barnkonventionen inkorporerad i en människorättslag som är överordnad all nationell lagstiftning.
Migrationsverket bryter mot många artiklar i barnkonventionen utöver dem som rör flyktingbarn. Asylprövningen och bemötandet i Migrationsverket är en avhumaniserande process där barn och unga alltmer behandlas som ett nummer som kan flyttas hit och dit och skrivas upp och ner i ålder under prövningen.
Migrationsverkets verksamhet och arbetssätt kontrolleras och utvärderas inte såsom andra myndigheter inom rättskedjan i Sverige. De av regeringen utlovade utvärderingarna av den tillfälliga asyllagen innan den förlängdes uteblev trots efterfrågan av många instanser och organisationer.
Regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter år 2021 är en skönmålning vad gäller barn på flykt. Den beskriver den tänkta byråkratiska processen och inte det verkliga utfallet. Detta bör FN:s barnrättskommitté göras uppmärksam på.
Sökord: Aktuellt, Barn, Bristande rättssäkerhet
Media äger rätt att återge denna text, med angivande av författare och källa.
Se även
Stattin, Jan och Fridell Anter, Karin. Att göra flyktingar utvisningsbara. Rättsosäkerheten i asylärenden efter 2015
Vestin, Sanna. Att göra barn utvisningsbara
Eckerman, Ingrid. Medicinska åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande
Göransson, Birgitta. Om psykisk ohälsa, rättsosäkerhet och volontärhälsa
Rundqvist, Elisabet. Katastrofalt många självmord bland ensamkommande
Lindberg, Anna. Barnfamiljer på flykt
Freudenthal, Solveig. Barn med grava funktionsnedsättningar
Alla i Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021.
Red. Fridell Anter, Karin och Eckerman, Ingrid. Migra förlag och Stöttepelaren 2021.
Referenser
- Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges femte periodiska rapport FN:s kommitté för barnens rättigheter CRC/C/SWE/CO/5 2015-03-6
- Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter Oktober 2021
- Den onödiga flyktingkrisen. Rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021
Red. Eckerman, I. Fridell Anter, K. Migra förlag, Stöttepelaren 2021 - Johannesson, L. Migrationsdomstolarna har ökat rättsosäkerheten DN debatt 2017-10-29
- Töcksberg Zelano, Nanna. Rättssäkerheten bara en kuliss på Migrationsverket” GP Debatt 2017-11-30
- Cegrell Karlander, Isa. Officialprincipen i migrationsprocessen. Domstolens utredningsansvar Doktorsavhandling, Juridiska institutionen, Uppsala universitet 2021
- Många fruktar för sina liv – trots Sverigekoppling lämnades många kvar Syre 2022-01-28
- Oklarheter kring medicinska åldersbedömningar i asylprocessen. Statens medicinsk-etiska råd. Skrivelse 2018-12-20. Dnr Komm201801085/S 1985:A
- Statens medicinsk-etiska råd. Skrivelse 2018-02-06. Dnr 1.3.1-2018-3243
- Granskning av RMV:s metod för medicinsk åldersbedömning i asylprocessen SOU 2021:84
- Hagström, A et al. Kartläggning av självskadebeteende, suicidförsök och annan dödlighet bland ensamkommande barn och unga Karolinska Institutet 2018
- Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända emigranter: ett kunskapsunderlag för primärvården Socialstyrelsen 2015
- Kristenson, M. Hopplöshet ett hot mot hälsan Dagens Diabetes 2016-11-09
- Nationell kvalitetsuppföljning med regionalt fokus Migrationsverket, Analysrapport 2016
- Nationell kvalitetsuppföljning med regionalt fokus Migrationsverket, Analysrapport 2017