Aktuellt 2022.
Författare: Maria Gustin Bergström. Hon är adjunkt och teolog och har mött många konvertiter i asylprocess i sitt arbete som pastor. Hon initierade och drev Konvertitutredningen samt ansvarade för materialinsamling och den kvantitativa analysen av densamma.
Migrationsverkets rättsosäkra bedömningar av konvertiter blev uppenbar i ärende efter ärende. En konvertit, mycket aktiv i en frikyrka i Sverige, tog sitt liv i oktober 2018, efter sista avslaget hos Migrationsdomstolen där konversion som asylskäl åberopats. Efter deltagandet i begravningen var måttet rågat. En systematisk undersökning påbörjades. Det bekräftades att Migrationsverkets prövning av konvertiter är godtycklig och rättsosäker. Migrationsverket har inte tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar inom området konversion. Den juridiska analysen visar att Migrationsverkets beslut ofta är i strid med gällande rätt, internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Konvertitutredningen (utgiven via nätverket #rättilltro) [1] inleds med en teoretisk genomgång av aktuell forskning kring religion och konversion. Denna visar att religion inte kan förstås enbart som idésystem: som att man genom intellektuellt resonemang kan välja mellan religion a och b. All aktuell religionsforskning betraktar religiös tro som flerdimensionell. De senaste decenniernas forskning betonar de sociala och materiella dimensionerna i den levda religionen, det vill säga att delaktighet i ett religiöst sammanhang, dess praktik, är en avgörande del i konvertitens väg till en ny tro. Konversion måste förstås som en mångfasetterad process, där deltagande i kyrkliga aktiviteter spelar stor roll, snarare än en emotionell eller idémässig övergång från en livsåskådning till en annan.
Att se konversion som en intellektuell berättelse, där för- och nackdelar med den nya religionen jämfört med den gamla noga beskrivs, är alltså inte förenligt med gällande konversionsforskning.
I konvertitutredningen analyserades protokoll och beslut för 619 asylsökande män och kvinnor från Afghanistan som kom till Sverige 2015 eller senare, hade konverterat till kristen tro och var döpta medlemmar i en av 76 frikyrkoförsamlingar på 64 orter. Av dessa 619 personer hade 503 personer angivit konversion som asylskäl och av dessa hade 458 vid rapportens färdigställande fått beslut i asylärendet: från första (Migrationsverket) eller andra (en migrationsdomstol) instans. Resultatet blev en ögonblicksbild över besluten under tiden december 2018 – januari 2019. Av 458 personer hade 68 % fått avslag i första eller andra instans och 32 % bifall. 68 % bedömdes alltså inte ha en genuin kristen tro av Migrationsverket. Ser man närmare på siffror gällande Migrationsverket respektive Migrationsdomstolen så skiljer sig siffrorna åt. Det blev svårare och svårare att bli bedömd som genuin kristen ju längre man kommit i asylprocessen: de som fått avslag i första instans hade enbart 19 % chans att få bifall i andra instans.
Gällande konvertiternas engagemang i sin församling, något som enligt gällande konversionsforskning speglar genuiniteten i konversionen, hade 94 % av konvertiterna lämnat in ett eller flera aktuella intyg från församlingens pastor och/eller annan ledare. Detta innebär att 94 % stod i så nära relation till sin församling att intyg kunde skrivas. Ett bevisat församlingsengagemang visade sig inte spela någon roll i bedömningen av konversionens genuinitet hos Migrationsverket.
Asylbeslutet påverkades av var i Sverige den asylsökandes ärende handlades. Migrationsverkets kontor i Jönköping hade en avslagsprocent på 44 % medan det i Göteborg visade sig vara 80 % avslag. Ett annat exempel är jämförelsen mellan två jämförbara församlingar i olika områden i Sverige, där den ena hade en avslagsprocent på 52 % medan den andra hade 84 %.
En analys gjordes av 61 konvertiters konversionsberättelser (ur samma material som ovan) och Migrationsverkets skriftliga motiveringar till beslut. Det visade sig inte finnas någon strukturellt identifierbar skillnad i beslutens textmassa på gruppnivå mellan de konvertiter som fått avslag respektive bifall (det gick inte att identifiera någon skillnad i konversionsberättelserna). Däremot identifierades tydliga skillnader i Migrationsverkets motiveringar mellan dem som fått avslag respektive bifall. Migrationsverket låter alltså konvertitens intellektuella förmåga att reflektera kring sin tro vara central för beslut, vilket leder till att det snarare är den intellektuella kapaciteten och förmågan att utrycka sig än tron hos konvertiten som bedöms. Migrationsverket har också en tveksam och inkonsekvent hållning till trons offentlighet, där konvertiter antas kunna välja att hålla tron privat och osynlig, något som i ett land som Sverige är fullt möjligt men i länder som Afghanistan är näst intill omöjligt.
Synen på konvertering som en intellektuell process tycks avgörande för asylbedömningen. Hänsyn tas inte till deltagande i kristna praktiker, något som i aktuell konversionsforskning ses som en viktig faktor för konverteringens genuinitet. Migrationsverkets rutiner kring konversionsbedömning verkar inte vara uppdaterade gällande aktuell konversionsforskning. Sammantaget är det undersökningens slutsats att Migrationsverket inte har tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar inom området konversion.
Ett exempel på Migrationsverkets formulering i asylbeslut kan se ut på följande sätt (direkt utdrag ur ett avslagsbeslut för en konvertit som är ledare i sin församling och som undervisar sina landsmän i kristen tro):
”Du har lämnat in ett dopintyg till stöd för att du i Sverige har döpt dig. Av intyget framgår att du deltagit på språkcafé, gudstjänster och bibelstudier och döpt dig den xx. Migrationsverket finner inte skäl att ifrågasätta att du döpt dig. Du har även lämnat in ett intyg gällande att du har deltagit i Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Vidare framkommer att du har arbetat som ledare för bibelundervisning i Sverige. Migrationsverket bedömer att deltagande i kristna aktiviteter i sig inte är tillräckligt för att göra sannolikt en genuin och religiös övertygelse. Ett engagemang i religiösa samfund kan vara ett uttryck för en genuin övertygelse men är ingen förutsättning, det kan därmed inte ha något avgörande bevisvärde. För att avgöra huruvida den kristna aktiviteten är hänförlig till en genuin och religiös övertygelse behövs därmed en bedömning av trovärdigheten i dina [muntliga] uppgifter att göras.”
Den slutsats som dras i rapporten är att Migrationsverkets prövning av konvertiter är godtycklig och rättsosäker. Den juridiska analysen visar att Migrationsverkets beslut ofta är i strid med gällande rätt, internationell rätt och mänskliga rättigheter. Europadomstolen, UNCHR:s riktlinjer och FN:s tortyrkommitté ger nödvändig vägledning när det gäller tillämpning av internationella konventioner på området och denna analys visar på systematiska brister hos Migrationsverket i bedömningen av dessa.
Rapportförfattarna föreslog följande åtgärder:
- En fördjupad utredning måste genomföras av de orimliga och rättsosäkra förhållanden som Konvertitutredningen visat på.
- Migrationsverket måste tillse att vederbörlig kompetens finns hos alla som fattar beslut i asylärenden där konversion är aktuell och tillse att inga avslagsbeslut får fattas utan att en specialistutbildad beslutsfattare granskat beslutet.
- Migrationsverkets rättsavdelning bör tillsätta en expertgrupp inom fältet för religion och konversion som en resurs i alla ärenden där konversion är aktuell.
- Konvertiternas åberopade skriftliga bevisning måste uppvärderas i asylprövningen.
- Fram tills att dessa förändringar är genomförda, skall utvisning av konvertiter och asylsökande där konversion är aktuell, inte verkställas.
- När nya riktlinjer är implementerade ska:
- Alla asylsökande där konversion är aktuell, ges rätt till ny prövning.
- Sveriges ambassader ges uppdrag att uppsöka utvisade personer som anfört konvertitskäl i syfte att utreda om dessa utsatts för hot eller skyddsgrundande behandling. Kan detta konstateras bör Sverige erbjuda dessa personer internationellt skydd.
Vad hände sedan?
Rapporten presenterades för socialförsäkringsutskottet i februari 2019 och två veckor senare lovade Regeringen att Migrationsverket i sitt årliga regleringsbrev skulle säkerställa att hanteringen av konvertiter i asylprocess skulle vara rättssäker. Rapporten har använts i många sammanhang nationellt och internationellt, bland annat som underlag för FN:s periodiska granskning av Sverige med avseende på Mänskliga rättigheter.
Sedan Konvertitutredningen kom ut våren 2019 har ny praxis som berör konvertiter kommit från både Europadomstolen och FN:s människorättskommitté (HRC). Den 20 februari 2020 fattade HRC beslut i målet Q.A. mot Sverige [2]. Målet handlade om huruvida en utvisning till Afghanistan skulle strida mot klagandens rätt till liv och förbudet mot tortyr (artikel 6 och 7 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR). HRC konstaterade att de svenska migrationsmyndigheterna inte hade gjort en individuell bedömning avseende samtliga riskhöjande omständigheter. Svenska myndigheter ansågs ha bedömt varje skyddsgrund separat och inte gemensamt, trots att alla skyddsskäl i kombination ökade risken för klaganden. HRC ansåg att svenska myndigheter brustit i prövningen om det fanns en verklig, personlig och förutsebar risk för klaganden att återvända till Afghanistan.
Enligt Open Doors senaste rapport World Watch List, i vilken förföljelsen av kristna i världen studeras, är Afghanistan det andra värsta landet i världen vad gäller förföljelse av kristna. Iran ligger på åttonde plats och Irak på elfte plats. I inget av länderna är det möjligt att leva som kristen. Det saknas särskilt acceptans inom familjen för de som har avfallit från islam och konverterat till kristendomen. [3]
Enligt Migrationsverketsrapport (RS/007/2020) [4] har rättsskyddet i Afghanistan sådana brister att det inte går att hänvisa någon till den afghanska staten för myndighetsskydd.
Enligt rapporten om Irak 2019 [5] är ateism inte uttryckligen olagligt i Irak men jämställs ofta med hädelse mot islam och medför risk för arrestering eller hotelser och våld. [6] Konvertiter kan riskera mycket allvarliga repressalier och de kan inte få sin nya religiösa tillhörighet registrerad på sin identitetshandling. Att lämna islam (apostasi) anses värre än ateism eftersom det uppfattas fientligt från samhället. [7]
I en rapport om Iran från Migrationsverket den 8 juni 2020 studeras situationen för konvertiter och iranska regimens övervakning av internet och sociala medier. [8] Det framgår att situationen för konvertiteter är mycket svår. [9] Myndigheternas intresse för konvertiter har ökat och möjligheten för dem att öppet praktisera sin religion har minskat. Både myndigheter och familj i Iran kan utgöra hot mot konvertiter. Personer som identifierats som konvertiteter blir allt mer utsatta. [10] Ett hundratal konvertiter får varje år fällande domar i Iran, ofta för nationella säkerhetsbrott. Konvertiter i Iran tvingas praktisera sin religion i hemlighet. [11]
Det är alltså fortsatt inte säkert för konvertiter att återvända till Irak, Iran och Afghanistan. Det finns en hotbild från både samhället och familjen. Läget i länderna har inte blivit bättre sedan Konvertitutredningen 2019.
[1] Konvertitutredningen. #rättilltro 18.3.2019. Läst 12.3.2021. https://www.pingst.se/integration/konvertitutredningen/
[2] Q.A. mot Sverige (CPR/C/127/D/3070/2017), 20 februari 2020.
[3] https://www.open-doors.se/wwl (11 februari 2021)
[4] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande om prövning av skyddsbehov för medborgare från Afghanistan – RS/007/2020, 2020-06-16, Lifos nr 44458.
[5] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861.
[6] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861, s. 8.
[7] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861, s. 8.
[8] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432.
[9] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27.
[10] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27.
[11] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27-28.