Berättelse nr 30.
Jag antar att jag ”vaknade” i september 2016, när en pojke, ny i min klass, inte kom till skolan en dag och jag kommenterade det när vi möttes igen.
Han sa: ”Jag var på Migrationsverket. De sa att jag måste åka tillbaka till Afghanistan”. ”Var du där ensam?” frågade jag. ”Ja, för i Sverige är jag arton år, men i Afghanistan är jag sexton. Så jag blev flyttad från X till Y och nu har jag ingen god man”.
Efter att ha skickat in fullmakt från pojken fick jag ut utredningen. Genomläsningen fick ske i bitar, jag blev så upprörd. En 23-årig utredare i Uppsala hade skött intervjun och ifrågasatt allt som sades. Hennes kommentarer visade en stor okunnighet om Afghanistan och förakt för den femtonåring som hon intervjuade. Åldersuppskrivningen motiverades med något som jag uppfattar som en felöversättning, ett ”när”, som för att passa in i sammanhanget borde varit ett ”om”. Här och var kom frågan: ”Har du förstått?” och svaret: ”Ja, jag har förstått”. Så svarar alla, för att vara till lags. Ofta förstår man helheten med inte varje ord. Det blir som i detta fall ödesdigert.
Pojken i fråga pressades att ge detaljer. Upprepad våldtäkt förklarades bort med att den inte var typisk för bacha bazi vilket inte stämmer med Migrationsverkets skrift. Förföljelse, våld, etnisk motsättning, allt förklarades bort som inte trovärdigt. Risken för förföljelse om man återvände till Helmand bortförklarades. Att pojken inte kunde namn på sina plågoandar föranledde kommentaren att han fabulerade. Att han inte visste vilken väg han tog hem efter övergreppen ledde till kommentaren att de inte ägt rum. – Detta att inte bli trodd efter en med möda framtvingad berättelse är i sig ett trauma.
Det här var en ganska utförlig utredning även om allt bortförklarades. Vid återvändarsamtalet var jag med. Det var en plåga. Handläggaren ville inte ha mig med, men pojken stod på sig. Allt var upplagt för en snabb transport till Kabul. Två veckor var kvar. Boendet i Y var redan avbokat. Plats på återresandehemmet om fyra dagar. Om han inte var där kl. 14 avtalad dag blev han polisärende.
Vår begäran om inhibering av verkställighetsbeslut togs emot onådigt. ”Här har ni talat om att ni är samarbetsvilliga och så kommer ni med hinder för utresan.”
Sökord: Berättelser, Handläggare-berättelser
Berättelse nr. 30.