Berättelse nr 23.
Pappan sitter i fängelse sedan många år. Som åttaåring blev han familjeförsörjare som svetsare. Han lämnade mamma och sex syskon hemma för att fly undan talibanerna. Hans storasyster blev såld till byns rikaste man som pant för att pappan inte kunde betala sin skuld. När Abbas stod i tur att betala genom att strida för talibanerna så valde mamma att sälja vad hon hade och skicka iväg Abbas.
Han flydde för sitt liv och var 13 år gammal när han kom till Sverige. Hälsoundersökning med lungröntgen visade början till stenlunga som vid asbestarbete.
Abbas var en fin och respektfull kille, han behandlade kvinnor som om de var drottningar. Han var alltid snäll och hjälpsam. Han lärde sig svenska mycket snabbt.
Abbas fick sin ålder uppskriven från 16 till 18 år. På grund av omsorgsbehov och ett dåligt mående som yttrade sig i självskadebeteende fick han fortsatt boende från socialtjänsten och han fick behålla sin gode man.
Delgivning av Migrationsverkets beslut skedde utan att man kallade in den gode mannen. Utan att tillräckligt väl förklara vad det handlade om bad man Abbas att skriva under ett papper med engelsk text. Det var blanketten som ska lämnas till afghanska ambassaden för att de ska skriva ut resehandlingar – den där man försäkrar att man reser frivilligt. Abbas gavs inte möjlighet att ändra detta när han väl förstod vad det handlade om.
Häromdagen kom gränspolisen till boendet där han vårdades och tog med honom till förvaret. Därifrån skickades han direkt till Arlanda och Afghanistan, utan att advokat eller god man hann ingripa.
Abbas riskerar nu sitt liv i Afghanistan. Han står under hot från talibanerna och kan som ung man bli tvångsrekryterad till stridande grupper. Människor som deporteras riskerar allvarliga människorättskränkningar. Abbas fick ingen chans att med hjälp av advokat och god man få en sista prövning av sitt ärende eller att få ta farväl till sina nära och kära när han plötsligt blev smygutvisad.
Sökord: Berättelser, Psykisk ohälsa – berättelser, Övrigt-berättelser
Berättelse nr. 23.