Berättelse nr 8
Migrationsverkets asylutredning tog drygt 3 timmar. Migrationsverkets representant sa flera gånger att hen förstod, att du inte behövde utveckla närmare, att du skulle vara kortfattad och inte berätta mer. Migrationsverkets handläggare var nöjd med dina svar helt enkelt.
Sedan kom Migrationsverkets beslut. Helt utan grund påstår Migrationsverket att du lämnade vaga uppgifter som var allmänt hållna, och att du inte kunde ge närmare uttryck för några specifika händelser, känslor eller insikter. Du hade, enligt Migrationsverket, inte kunnat utveckla dina svar tillräckligt bra. Du var inte trovärdig. Du nekades skydd i Sverige.
Till undvikande av missförstånd bör det understrykas att Migrationsverkets beslutsmotivering saknade saklig grund. Det som påstods i beslutet stämde inte överens med de uppgifter som du lämnade på asylutredningen. Det som påstods i beslutet stämde inte med vad som stod i protokollet.
Beslutet och utredningen hörde liksom inte ihop. Men det är väl så det blir, när misstron avspeglar myndighetsutövningen och det är helt andra personer som fattar beslutet, än den person som lyssnade på dig i utredningen och sa att hen förstod.
I pläderingen i migrationsdomstolen sade Migrationsverkets nya representant (den fjärde i turordningen) att hen redan innan förhandlingen varit RELATIVT ÖVERTYGAD om att du var trovärdig, och att hen efter att ha lyssnat på dig under rättegången var HELT ÖVERTYGAD om att du var trovärdig.
Men istället för att ändra inställning och medge att du behövde skydd, så hittade Migrationsverket på en ny grund för att ändå neka dig skydd, denna gång pga. tillräcklighet. Denna invändning kom så sent som i den sista minuten av domstolsförhandlingen.
Det nya påståendet, om att det som du gjorde gällande inte var tillräckligt, stred direkt mot Migrationsverkets bedömning i beslutet, i vilket dina asylskäl ansågs vara tillräckliga men inte trovärdiga.
Därtill stred påståendet om tillräcklighet mot internationell praxis etablerad av både Europadomstolen och FN:s kommitté, såväl som vår inhemska praxis i Sverige. Den nya grunden för avslag var, precis som tidigare, helt ogrundad helt enkelt. Men det greps efter halmstrån för avslag.
Migrationsdomstolen lyssnade på dig i mindre än en timme. Därefter konstaterade domstolen att du har kunnat lämna tydliga förklaringar, att du har resonerat bra och öppet, och att du genomgående har lämnat tydliga och detaljrika uppgifter kring tankar, reflektioner och känslor. Du har på ett trovärdigt sätt kunna berätta om dina asylskäl. Din redogörelse är präglad av personliga reflektioner. Du är trovärdig. Du behöver skydd.
Det bedömde migrationsdomstolen efter att ha lyssnat på dig mindre än en timme. Mer behövdes inte. Det var uppenbart för alla och envar. Till och med för Migrationsverkets närvarande representant (den fjärde i raden).
Så hur kommer det sig att Migrationsverket efter tre timmars utredning inte lyckades förstå det som domstolen förstod på mindre än en timme?
Hur kommer det sig att den handläggaren som, utifrån uttalanden vid asylutredningen, tycks ha förstått din trovärdighet, byttes ut och ett par andra fattade beslut?
Hur kommer det sig att Migrationsverkets fjärde representant, som läser in sig på målet till domstolen kan bli relativt övertygad om din trovärdighet utifrån handlingarna, när hens två kollegor på precis samma material har gjort en motsatt bedömning?
Eller man kan vända på det; hur kommer det sig att de två som fattade beslut inte förstod? Och varför fattade just de beslut?
Hur kommer det sig att Migrationsverket istället för att medge att man har gjort fel, så sent som i pläderingen hittar på en ny ogrundad anledning för att trots allt kunna neka dig skydd?
Hur kommer det sig att du ska behöva gå till domstol för att se rättvisa skipas?
Hur kommer det sig att rättssäkerheten kan lysa så starkt med sin frånvaro utan att någon gör något åt det?
Hur kommer allt detta sig?
Jag bara undrar…
Berättat av advokat Emilie Hillert.
Sökord: Berättelser, Rättssäkerhet-berättelser
Berättelse nr. 8.