Aktuellt
Författare: Birgitta Göransson. Presentation vid symposium ”Den onödiga flyktingkrisen ur ett barnperspektiv” vid BUV-konferensen om barnkonventionen 4-5 november 2021.
Min erfarenhet och kunskap har jag hämtat från arbetet på Krismottagningen vid Skyddsvärnet i Göteborg som vi skapade 2015 för att hjälpa ensamkommande unga med stöd och krissamtal. Vi är tio psykologer och psykoterapeuter som arbetar där. Tillsammans har vi mött ca 200 barn och haft 4000 behandlingssamtal. Jag har också hämtat kunskap från Anna Lindberg som arbetat med barnfamiljer på flykt och psykolog Anna Olsson på flyktingmottagningen i Göteborg.
Innan jag går in på asylutredningarna vill jag beskriva gruppen vi möter. Barnfamiljer och ensamkommande ungdomar som flyr till Sverige har ofta liknande bakgrund. De har varit utsatta för eskalerande förföljelser och många traumatiska upplevelser. När situationen blivit ohållbar har de flytt för att rädda sina liv eller slippa bli tvångsrekryterade till talibangrupper, IS-krigare eller Al Shabaab. Den största gruppen har flytt från Afghanistan. Det gäller både ensamkommande och barnfamiljer. Många kom också från Syrien, en del från Somalia, Irak.
Vi har inte mött någon som flytt för att få tillgång till Sveriges välfärdsystem. De har planerat att fly till Europa och har av olika anledningar kommit vidare till Sverige De afghanska flyktingarna består av två stora grupper, hasares, de flesta av dem har flytt från Iran. Många är födda där och har aldrig satt sin fot i Afghanistan. De har levt i Iran med sina familjer som andra klassess medborgare och de flydde när Iran beslutat utvisa dem till Afghanistan om de inte lät sig rekryteras till soldater i Iranska armén i kriget i Syrien. Den andra stora gruppen ungdomar som vi mött kommer från landsbygden även om en del kommer från Kabul. Det är ungdomar som flytt efter att ha vägrat låta sig rekryteras till talibanrörelsen. Familjerna har inte släppt dem och när fäderna i många fall tagits till fånga av talibaner eller avrättats inför ögonen på sönerna har sönerna flytt eller ombetts av mödrarna att fly för att rädda sina liv. Det är unga män som avskyr våld och som lider mycket av att också ha tvingats överge sin mamma och syskonen som hade behövt deras hjälp eftersom fadern är borta.
Alla vi har mött har varit med om många och mycket svåra trauman i hemlandet. Bevittnat avrättningar av nära anhöriga, upplevt misshandel, våldtäkter, utstötning ur bygemenskapen, förföljelse då de inte velat ansluta sig till talibangrupper eller Al Shabaab.
Under flykten har de misshandlats, placerats på tvångsinstitutioner, kedjats, trängts ihop med allvarligt sjuka, fått mycket lite mat och vatten men desto mer prygel med käppar och piskor av fångvaktarna. Ingen vi mött har haft någon kriminell identitet eller missbruk vd ankomsten. Enligt vår bedömning har i stort sett alla varit i den ålder de uppgivit. Vi har inte mött några ”skäggbarn” eller ankarbarn som sökt Sverige av ekonomiska skäl eller enbart för att få hit familjen. Förutom alla multipla trauman bär de ensamkommande unga även sorgen över att ha lämnat sin familj.
Kvinnorna har levt med misshandel, våldtäkter som de måste hemlighålla på grund av skammen och utstötningen familjen skulle drabbas av om det kom fram. De lever i familjer där hedersvåld och tvångsgifte tillämpas. Många har flytt från tvångsgifte.
När ungdomarna kom till Sverige upplevde de ett gott omhändertagande med gode män, ungdomsboende, skola, stödpersoner av alla slag. De kände sig som människor och inte som hundar som någon uttryckte det. På Krismottagningen upplevde vi att de kunde läka ihop lite och inte plågades av alla traumatiska minnen efter krissamtal. Men osäkerheten inför framtiden och rädslan att utvisas fanns hela tiden. När väntan blev längre och längre och de såg effekterna av den tillfälliga lagen började de oroa sig för att bli utkastade från de trygga hemmen, uppgraderade i ålder och utvisade. Den dödsrädsla en del av dem känt hela livet och alla svåra livsupplevelser de plågats av förstärktes under den årslånga väntan. Att utsättas för långvarig stress skadar hjärnans kognitiva förmåga och även andra hälsoeffekter enligt vetenskapliga studier.
Själva asylintervjun blev en chock för många. De kunde uppleva hur deras kamrater kom tillbaka fullständigt förkrossade och tillintetgjorda. Vi fick ta emot ungdomar som klappat ihop psykiskt och tappat allt hopp. Asylintervjun genomförs ofta i en fientligt ifrågasättande atmosfär. Med en negativ utfrågning om detaljer som aldrig skulle ske i en polisutredning. Man når ingen sanning på det viset. Familjer intervjuas tillsammans med sina barn. Barnen har tvingats lyssna på mammors upplevelser av våld och våldtäkter. Kvinnorna tvingas av Migrationsverket att beskriva övergrepp i detalj. Det mest skamfyllda och ångestladdade en kvinna som levt i denna kultur kan uppleva. Och sedan inte bli betraktad som trovärdig om inte handläggaren anser den tillräckligt detaljerad.
När Migrationsverket själva granskade utredningarna och motiveringarna till beslut 2016 fann de att 53 % av besluten inte uppfyllde rättsliga krav. Man försökte förbättra kvalitén och lyckades året därpå något bättre men har sedan dess inte granskat sina beslut på detta sätt. Under åren som gått har rättosäkerheten i besluten ökat enligt både juristers och civilsamhällets erfarenheter.
Migrationsverket använder ingen utvärderad enhetlig intervjumetod vilket ger utrymme för handläggare att ställa egna frågor och tolka svaren på sitt sätt. Asylintervjuer vi tagit del av vittnar också om att handläggare saknar kunskap om barn, kultur, krisreaktioner, minnesstörningar och ålderbedömningar.
Krismottagningens erfarenhet av få ta del av asylberättelser är att det i vissa fall kräver många samtal under en länge tid i en trygg samtalsmiljö med respektfullt bemötande innan en traumatiserad ung människa kan sätt ord på det de upplevt.
Sammantaget kan man tyvärr notera att syftet med asylintervjuerna inte tycks vara att fånga en asylberättelse och asylskäl utan hitta skäl att kunna utvisa. Slutsatserna om avslag på uppehållstillstånd bygger från Migrationsverkets sida på en frenetisk jakt på kronologiska berättelser för att den asylsökande ska betraktas som trovärdig. Det vittnar om en total okunskap om hur minnet fungerar under traumatiska upplevelser. Knivskarpa minnen av korta ögonblick och diffusa minnen av vad som hände före och efter och i vilken ordning saker hände är det normala. En fragmentarisk berättelse är mer trovärdig. Migrationsverket avfärdar berättelser om traumatiska upplevelser om de anser att det är detaljfattigt, osammanhängande och kallar det brist på självupplevelse. Ibland hänvisar Mv till att händelsen är gammal och att den är glömd. De har inte velat förstå att trakasserier av en familj, en våldtäkt av mamman kan vara orsakad av att man vill förstöra familjens heder. Därför kan våldtäktsoffer inte yppa något om våldtäkten. Att kvinnan inte pratat och berättat tolkar Mv som att den inte är trovärdig. Att våldtas är så skamligt att offret och familjen stöts ut från gemenskapen.
Skadorna de korta tillfälliga uppehållstillstånden orsakar ska jag återkomma till.
Barn i en familj kan ha egna asylskäl som inte fångas upp. De kan vara en bricka i en konflikt, vara utlovade till äktenskap för att betala en hedersskuld. I regel utfrågas barnen endast 15 till 30 minuter och deras egna asylskäl bedöms inte.
”Hur länge ska vi vänta? Hur länge ska jag torka mina föräldrars tårar. Det dödar mig inuti varje dag när jag tänker på vad som kommer att hända mig i min framtid. Varför är det mitt fel att jag föddes i ett krigsdrabbat land” sagt av en 13-årig flicka.
Migrationsverket har i utredningar misstrott bevis på skador av misshandel, ärr efter knivar, bojor m.m.
Återvändarsamtal kan också vara en skräckupplevelse för både barnfamiljer och ungdomar. En sak är att bli informerad om praktiska frågor om hur och när man ska utvisas. Men Mv verkar tro att dödsrädsla, oro inför reell förföljelse kan undanröjas vid ett samtal med en handläggare. Asylprocessen orsakar psykiska skador och en del ungdomar betalar med sina liv.
Den här statistiken bygger på sammanställningar av forskningsrapporter av Socialstyrelsen 2018.
Den rör ensamkommande ungdomar som vistats i Sverige minst ett år. Som ni ser lider 84% av den ensamkommande ungdomarna i Sverige av svår eller måttlig depression. 45 % har självmordstankar, 70 % har posttraumatiska stressymtom och de genomförda självmorden är tio gånger högre än bland jämnåriga svenska ungdomar (10-21 år). Som ni ser är den psykiska ohälsan mycket större i Sverige än i andra länder. Studier som bygger på mätningar i 40 olika länder. Det finns inget som antyder att de som flytt till Sverige skulle vara i sämre skick när de kommer hit. Den asylpolitik som antogs genom den tillfälliga lagen, mycket korta tillfälliga uppehållstillstånd, årslång väntan, rättslösa beslut och avveckling av stödjande kontakter som gode män, ungdomsboenden, lärare, socialsekreterare i samband med att ungdomarna uppgraderats till 18 års är förklaringar. Allt medverkar till psykiska skador.
Ungdomars kapacitet till känslosvängningar är stor, som vi vet för alla barn i tonåren, men kapaciteten att ta hand om dessa är sämre hos ungdomar. Den kognitiva förmågan är inte alls färdigutvecklad. De kognitiva skador vår asylprocess orsakar drabbar ungdomar särskilt hårt eftersom hjärnan är under utveckling. Vår hjärna är inte färdigutvecklad förrän i 25 års åldern.
De kognitiva skador som orsakas av den långvariga stress dessa ungdomar utsätts för med koncentrations-, sömn- och minnesstörningar kräver årslång rehabilitering i en trygg och förutsägbar miljö. De ettåriga tillfälliga uppehållstillstånden skadar ytterligare. Några månaders lugn sedan börjar ångesten inför omprövning. Kroppens förmåga att klara stress sjunker vid långvarig upprepade stressperioder. Det går inte att träna upp en stresstålighet. Man förlorar i stället den kapacitet man hade ursprungligen.
Besluten utgår inte från Barnens bästa. Alla myndigheter som fattar beslut om barn ska väga in en bedömning av barnens bästa och lyssna på barnens argument som ska ha betydelse för beslutet. I asylbedömningar ska ”benefit of the child gälla” som etisk vägledning enligt Statens medicinsk etiska råd. Men Migrationsverket följer inte något av detta. Barnens asylskäl måste utredas om man ska ta ställning till barnets bästa.
Barnens människovärde kränks i åldersuppgraderingar som görs utan kunskap och utan vetenskapliga mätmetoder. Migrationsverket bryr sig inte alls om andra insända intyg från experter på barn som läkare, psykologer eller lärare som kan ge underlag för bättre bedömning av ålder. Ifrågasättande av identiteten och förnekandet av trovärdiga berättelser om svåra trauman är andra kränkningar.
Barnen skyddas inte från utnyttjande, omänsklig och förnedrande behandling. Migrationsverket tar beslut och flyttar runt ungdomar som fått fotfäste i en kommun och går i skolan när ungdomarnas ålder uppgraderats. De flyttas utan varsel till kommuner långt bort som inte kan erbjuda skola. Eller till stora asylbonden som Restad Gård i Vänersborg med 800 platser. Där tvingas de bo ihop i åttabäddsrum med äldre ibland aggressiva män som de är livrädda för. Män som liknar de män de mött under flykten som misshandlat eller våldtagit dem. De flyttas dit oavsett hur sjuka eller sköra de är. De får ingen hjälp med medicinering. En del har medicin mot somatiska eller psykiska problem. Mediciner som är begärliga för alla oroliga individer på asylboendet. Inom en halvtimma kan de erbjudas knark enligt uppgift från en god man. I Barnkonventionen anges också att återförening över stadsgränser ska behandlas positivt, humant och snabbt. Migrationsverket följer inte detta överhuvudtaget.
Alla beslut som rör barn ska fattas utifrån barnets bästa. Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Barnets asylskäl måste utredas om man ska kunna ta ställning till barnets bästa. Att bedöma barnets bästa är inte så enkelt. Det kräver kunskap både från forskning och beprövad erfarenhet. Dvs. vedertagna kunskaper om barn. Denna kunskap saknas hos Migrationsverkets handläggare men kan naturligtvis lätt inhämtas från olika experter med denna kunskap. Migrationsverket inhämtar inte denna kunskap och vill inte ens läsa intyg som är inskickade till myndigheten vid asylprövning.
I stället uttrycker sig Migrationsverket så här. ”Prövningen av barnets bästa kan inte i förhållande till utlänningslagen ge en så långtgående innebörd att det nästan blir ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn”.
Migrationsöverdomstolen har dock i ett ärende ändrat Migrationsverkets avslag med Barnkonventionen som motivering. Vi har tyvärr inte sett att detta ställningstagande har påverkat Migrationsverkets avslagsbeslut när det gäller att väga in Barnkonventionen.
Tillsammans med Carin Flemström har jag har gått igenom Regleringsbrevet till myndigheterna 2021.
Där beskrivs enbart en anvisningsmodell för ensamkommande barn. Där anger man att anknytningsanvisningar ska göras restriktivt med barnets bästa i beaktande och efter bedömning av anknytningspersonens delaktighet i omhändertagandet i de fall detta är skälet till anknytningsanvisningen. Inget uppdrag till Migrationsverket om att återrapportera hur Barnkonventionen har beaktats vid asylbedömningar eller hur barnen har fått komma till tals i asylutredningen.
I själva Barnkonventionen finns artiklar om att stater som anslutit sig till konventionen måste sprida kunskap om den och göra den allmänt känd. Man ska också arbeta för att förverklig den.
När Barnkonventionen antagits som lag 2020 gav regeringen en utredare i uppdrag att genomföra en kartläggning för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med Barnkonventionen. Betänkandet överlämnades i november 2020. Utredaren bedömde att svensk lagstiftning till allra största delen stämmer överens med Barnkonventionen. Men det finns en del brister som gör att barn inte får sina rättigheter tillgodosedda. Utredaren konstaterar att bestämmelserna om barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den beaktad inte fått fullt genomslag inom vissa rättsområden.
Barnombudsmannen har fått i uppdrag att utbilda alla 290 kommuner i landet och övriga myndigheter. Ett gigantiskt uppdrag för en så liten myndighet med 25 anställda och med tilldelning av alltför liten budget. Me BO kämpar på med uppdraget.
Barnkonventionen har inte automatiskt företräde framför annan lagstiftning men vägledning och metodstöd har tagits fram av Barnombudsmannen.
FN:s kommitté för barnens rättigheter, Barnrättskommittén, granskar konventionsstaternas rapporter och ger rekommendationer till förbättringar.
FN:s kommitté för barnets rättigheter består av 18 valda medlemmar från olika kontinenter. De ska vara oberoende experter och väljas utifrån kompetens. Sverige har under åren haft två representanter i rådet, Lisbeth Palme och Thomas Hammarberg. Sverige ratificerade Barnkonventionen 1990 som en av de första länderna och antog den som lag år 2020.
Barnrättskommittén gav sina rekommendationer till Sveriges regering i februari 2015. Regeringen har då 6 år på sig att åtgärda bristerna och har lämnat en rapport i oktober 2021. Olika NGO kan också återrapportera hur tillämpning av Barnkonventionen fungerat under åren. Rädda Barnen gör alltid det och deltar även vid mötena i Genève där Barnrättskommittén samlas. Tiden för återrapportering är framflyttad till maj 2022 pga. pandemin. Vi har skickat vår bok till Rädda Barnen så att all kunskap och erfarenhet från civilsamhället om hur Barnkonventionen tillämpats kan belysas.
Barnrättskommittén slår fast att Sverige behöver förbättra sina insatser och sitt stöd till barn i utsatta situationer, socioekonomiskt utsatta, funktionsnedsatta och barn på flykt. Sverige behöver fokusera mer på barnets bästa och understödja barnets rätt att bli hörd.
Svensk lagstiftning ska stämma överens med det som står i Barnkonventionen och Barnkonventionen ska alltid väga tyngre än nationell lagstiftning.
I regeringens rapport som överlämnades till Barnrättskommittén i oktober 2021 beskrivs olika organisationer som arbetar med barn och deras uppdrag. Man beskriver noggrant hur medel har tillförts olika sektorer för att minska skadeverkningar som pandemin och restriktioner skulle kunna orsaka barn. Man redogör för att extra medel tillförts för att motverka våldsutsatthet för barn. Man beskriver att man givit uppdrag till BO att beskriva hur man får bättre delaktighet för barn.
Det finns dock ingenting om hur myndigheter har tillämpat och tolkat sitt uppdrag, ingenting om utvärdering av uppdrag som måste ha givits för 6 år sedan när Sverige fick rekommendationerna. Återkoppling om pandemin har stor plats i rapporten. De består av 63 sidor och 4,5 sidor är ägnade flyktingar och asylsökande.
Regeringen skriver i det avsnittet som rör flyktingar att det framgår att ”Migrationsverket utifrån sin instruktion ska analysera konsekvenser inför beslut som rör barn, verka för korta handläggningstider för ärenden om uppehållstillstånd. Migrationsverket ska prioritera ansökningar från ensamkommande barn så att de snabbt kan få ett beslut. Myndigheten ska enligt sitt uppdrag särskilt redovisa hur myndigheten säkerställer att barns egna asylskäl utreds, bedöms och redovisas i besluten.” Man skriver också att Myndigheten har tagit fram metoder för kvalitetsuppföljningar av asylärenden och för analys av ändring av beslut i domstol.
Regeringen underlåter helt att beskriva hur Migrationsverket har handla utifrån dessa uppdrag. Det finns mycket statistik att hämta från migrationsverket. Enligt EU-överenskommelse ska uppehållstillstånd för ensamkommande beslutas inom 6 månader och endast i undantagsfall kan ta 12 månader. I Sverige kan de tal 5 år dvs 60 månader. Barnets egna asylskälutreds inte.
Sverige ratificerade Barnkonventionen redan 1990 som en bland de första staterna. Det betyder att den ska beaktas vid alla beslut som rör barn. 30 år senare blir den lag i Sverige. I Norge blev den lag redan 2003. Norge har en människorättslag som är överordnad all nationell lagstiftning. Barnkonventionen fördes till denna lagen. Regeringen i Norge
I Sverige har Barnkonventionen samma status som andra lagar, men barnets bästa ska enligt Barnkonventionen ha företräde och en av de rekommendationer som Barnrättsrådet gav Sverige 2015 var att Barnkonventionen alltid ska väga tyngre än nationell lagstiftning.
Migrationsverket gör en egen lagtolkning i detta avseende enligt följande uttalande:
Barnkonventionen blev svensk lag 2020 men skulle beaktas vid beslut om barn även de 30 föregående åren. Utlänningslagen prioriteras fortfarande av Migrationsverket på bekostnad av Barnkonventionen och barnfamiljer som levt här länge tvingas fly till andra länder för att få skydd. Sannolikheten att få uppehållstillstånd i Frankrike är mer än dubbelt så stor som i Sverige. Även Tyskland beviljar en högre andel uppehållstillstånd. Sverige är ett av de länder i Europa med lägst andel. Och andelen avslag ökar trots att vi har den lägsta flyktinginvandringen på detta århundrade.
Sökord: Barn, Bristande rättssäkerhet, Psykisk ohälsa
Till Aktuellt
Till startsidan
Media äger rätt att återge denna text, med angivande av författare och källa.