Några glimtar om rättsosäkerhet och konventionsbrott i svenska asylärenden.
Aktuellt
Jan Stattin, doktor i historia, religionsvetare, talade vid boksläppet Den onödiga flyktingkrisen i Göteborg 31 oktober 2021.
”Sverige är och har varit en stark röst för de mänskliga rättigheterna världen över” är ofta citerade ord och en svensk självbild. För de människor som nu åberopar mänskliga rättigheter som skydd i vårt land är det en röst som tystnat.
Jag citerar från den svenska utlänningslagen: ”Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.
Rätten till skydd är alltså oomtvistlig. Hur ser verkligheten ut?
Politiker talar ofta om våra rättssäkra asylutredningar. Processen med överklaganden i olika led ses som en garant för denna rättssäkerhet. Forskaren Livia Johannesson granskade processen i sin avhandling ”In court we trust” och upptäckte en spelad rättssäkerhet, en teaterföreställning som döljer en annan verklighet.
Rådmannen Jan Bratt i Malmö talar om samma spel för gallerierna. Här i Göteborg har hovrättsrådet Nanna Töcksberg Zelano efter en svidande vidräkning med bristerna i systemet avslutat med att säga ” värst är intrycket att utgången är på förhand bestämd”.
Cia Cegrell Karlander citerade i sin avhandling en domare i migrationsdomstolen, som utbrister ”hur vi än gör, gör vi rätt ändå”.
Livia Johannesson bemöttes i DN av en grupp lagmän i Migrationsöverdomstolen som också beskrev sin bild av processen. Tyvärr går det inte till så som de beskrev. Domsluten, som är offentliga, dokumenterar bristerna. Det är bara att läsa.
“Sanningen kan bara vara en, lögnerna hur många som helst.” Citat från Ingrid Carlbergs sommarprat 2021. Det handlade om sökandet efter Raoul Wallenberg. Ett passande citat när man talar om de asylsökande och migrationsdebatten.
Rättssäkerhet, inte att uppehålla skenet av rättssäkerhet borde utmärka en rättsstat
Migrationsverkets tidigare rättschef Fredrik Beijer har upprepat: ”Sverige utvisar inte konvertiter till Afghanistan, det är alldeles för farligt”. Men om den asylsökande som åberopar asylskäl pga. konvertering inte bedöms som trovärdig så bryter Sverige inte mot konventionen om de mänskliga rättigheterna. Det presenterar en lösning på problemet om signalen är att utvisa. Migrationsverkets stabsjurist Helene Hedebris uttalar: “Migrationsverket utvisar inte någon som gör sannolikt att han eller hon råkar illa ut vid ett återvändande till hemlandet”. Sannolikt?
Om den asylsökande inte anses göra det sannolikt att man råkar illa ut är det inget problem att utvisa personen. SANNOLIKT? Vem avgör? Helene Hedebris betonar att migrationsverkets handläggare är utbildade i att värdera trovärdigheten i en asylsökandes övertygelse. De vittnen som intygar äktheten i asylskälen ses däremot som subjektiva. Deras intyg gör inget sannolikt, tvärtom.
Trovärdighet är för övrigt inte ett begrepp som skall användas i sammanhanget. Trovärdighet är något som ligger i betraktarens öga. Det om något är subjektivt. Trovärdig är den som ser ut som jag, som tänker och uttrycker sig som jag. Handläggaren blir själv mallen för trovärdighet. Den asylsökande med sin annorlunda kulturella bakgrund är det inte.
Iakttagelserna är många och rösterna som höjs är oroade och upprörda över vad som sker och hur det görs möjligt! Det gäller inte bara forskare som givit sig i kast med migrationspolitiken. Lyssna till en röst från det kämpande civilsamhället:
Anita Grünbaum, kunnig, outtröttlig och initierad asylrättskämpe under decennier i Sandviken: ”Jag som gammal Amnesty-aktivist har förvånats mer och mer över hur den främlingsfientligt färgade politiken i Sverige sedan 2015 har påverkat tolkning av asyllagar. Skillnaden mot hur lagar vrängs i diktaturer är inte särskilt stora”.
Amnesty har för övrigt redan tidigare uttalat att asylutredningar som gäller just afghanska asylsökande uppvisar sådana brister att de bör göras om.
Ännu en röst. Tusentals svenskspråkiga ungdomar med rötter i Afghanistan har flytt till Frankrike efter avslag på sin asylansökan i Sverige och fått uppehållstillstånd där. Franska jurister ser den svenska asylprocessen som politiserad och har understrukit att även migrationsdomstolen framstår som en del i det politiska spelet.
Jag vill understryka: alla dessa röster har rätt. Migrationsdomstolen agerar som Migrationsverkets förlängda arm, Migrationsverket är i sin tur är politikens förlängda arm. “Vi ägnar oss inte åt ministerstyre” säger Morgan Johansson. Men regleringsbrev och kontinuerliga kontakter mellan departement och myndighet säger något om påverkansmöjligheter. Om det är alla initierade ense.
“Du ser siffror, jag möter människor” avslutade jag en mejlväxling med en moderat riksdagskvinna.
Ja, jag möter människor. Kanske måste man det för att verkligen förstå vad asylpolitik handlar om. Jag står i nära kontakt med många ungdomar, och har satt mig in i en mångfald asylärenden. Det innebär att jag har också sett hur Migrationsverkets handläggare läser landanalyser som fan läser bibeln. Den etiopiske ungdomen fick sin berättelse som handlade om starka skyddsskäl underkänd, sedan Migrationsverket medvetet? tolkat landanalysen fel, eller inte alls läst den. En enkel genomläsning visade att han hade rätt på varje punkt. Fick han rätt i domstolen? Nej. ”Hur man gör gör man rätt ändå”
Mer och mer har mitt fokus kommit att bli konvertiteter till kristendom, till icke tro och även hbtqi-personer. Människor som ska skyddas av konventionen om de mänskliga rättigheterna. Somliga av dessa har också politiskt engagemang som inte accepteras i länder som Afghanistan och i vissa andra länder. Jag tillägger: olika skyddsskäl skall dessutom sammanvägas. Migrationsverket och domstolarna använder det diffusa begreppet “modifikationer” för att avfärda en rad nya omständigheter. Man underlättar så avslag och slipper att pröva ärendet. Modifikationer är ett icke-juridiskt och icke definierat begrepp som kan tolkas olika av olika handläggare/domare. Ordet betyder ”mindre förändring”. I ett asylärende kan det täcka varje förändring.
Pojken med tatueringarna då? Han var i sin utmärglade papperslöshet, i sin bleksvettiga ångest, samtidigt en människa med ett skarpt intellekt, han var språkbegåvad och hade förmåga att förklara vad han tänkte. Han hatade allt som hade med religion att göra och det fanns orsaker till det. Hans kropp vittnade genom sina omfattande tatueringar om hans ateism och han visste att när man i Kabul slitit av honom handskar och halsduk skulle han inte leva länge till.
Det visste de som var inblandade i hans asylprocess också. Informationen finns tillgänglig i Migrationsverkets egna landanalyser. Tatueringar är knappast tolererade, såna som kränker islam är en dödsfälla. Men migrationsdomstolen valde i likhet med Migrationsverket att förneka detta. Man valde likaså att förneka hans ateistiska livsåskådning utan att ge honom möjlighet att muntligt utveckla sina tankar, vilket enligt utslag i högre rätt skall ske när risken för tortyr och död är uppenbara. Varför? Jag upprepar varför? Pojken hade oomtvistlig rätt. Om honom kan ni läsa mer utförligt i Ordfront, som projektet “Den onödiga flyktingkrisen” fick disponera i juni i år.
Att förstå gången är avgörande för att vi skall inse vidden av rättsosäkerheten
En utredning av den sökandes asylskäl sker i en intervju på migrationsverket. En asyljurist finns till stöd för den asylsökande, en tolk översätter. Ett utredningsprotokoll upprättas och det ligger till grund för beslutet. Detta kan överklagas till Migrationsdomstolen som avgör ärendet i skriftlig eller muntlig förhandling. Migrationsdomstolens beslut kan överklagas till Migrationsöverdomstolen, som i sin tur bara ger prövningstillstånd i någon procent av ärendena.
Det är en allmän bedömning att Migrationsöverdomstolen därmed missar sitt uppdrag att ge ledning till underdomstolarna. Den skenbara rättssäkerhet som ligger i att beslut kan överprövas försvinner när det råder ett beroendeförhållande mellan leden och behövlig överprövning uteblir.
Grundläggande för en asylutredning är kunskap och viljan att reda ut asylskälen.
Handläggaren på migrationsverket har som stöd för utredning och bedömning migrationsverkets egna landanalyser och främst de rättsliga ställningstaganden som görs av rättschefen – formellt ensam, i praktiken med migrationsverkets ledning och berörd minister bakom ryggen. De rättsliga ställningstagandena är styrande för verkets personal. Informationsmaterial utöver detta tillmäts liten betydelse. Hur det rättsliga ställningstagandet utformas är alltså av mycket stor betydelse.
Handläggaren har även möjlighet att ta del av utarbetat intervjustöd för att bättre hantera mötet med människor från olika kulturer, liksom människor med traumatiska upplevelser. Jag har aldrig sett att det använts, trots att anpassning av intervjuerna skall ske om det finns skäl till det. Jag har heller aldrig sett domstolen notera brister i det avseendet, tvärtom visar man lika liten förståelse för den asylsökandes situation.
Attityden som möter den asylsökande kan belysas med ett par citat. Den nyanställda handläggaren berättar: “… och så fick vi veta vilka de vanligaste lögnerna var som de asylsökande kommer med.” Uttalandet lägger ribban för vad man kan förvänta sig.
Migrationsverkets eget etiska råd varnar för att inställningen hos handläggaren inte får vara att hitta lögnare utan att utreda asylskäl. Hemsnickrade kriterier för trovärdighet får inte bli utslagsgivande, varnas i en utredning av asylprocessen, gjord här i Göteborg.
Utredningsprotokoll upprättas i asylärendet. När man jämför detta med beslutet, vilket är nödvändigt om man skall bedöma rättssäkerheten, kan man konstatera allvarliga brister. Om domstolen vid ett överklagande enbart tar hänsyn till beslutet, inte jämför anteckningarna från utredningen med beslutet, ser man inte hur stereotypt och direkt manipulativt det senare kan vara. ¨
Här bör inflikas att migrationsverkets representant, som efter överklagandet närmast får en funktion som åklagare vid domstolsförhandlingen, samtidigt ses som expert i ärendet av domstolen, medan den asylsökande och hens juridiska biträde – ofta omvittnat – har svårt att komma till tals och betraktas som subjektiva.
Den svårt traumatiserade pojke som jag skriver om i vitboken, djupt troende kristen, med intyg både att hans personlighet förutsatte en anpassning i intervjusituationen, och om sin innerliga tro, avfärdades i migrationsverk och domstol. Han återtraumatiserades efter förvarstagning och fördes efter sammanbrott till häktet där han förblev i sju månader. Överlevde där genom sina samtal med Jesus, men beviljades aldrig någon ny prövning trots de uppenbara fel i intervjusituationen som utmärkte hans asylprocess. De uppenbara felen i processen borde fått Migrationsöverdomstolen att agera. Rättegångsfel är en prövningsgrund. Jag har en hel del tankar om varför Migrationsöverdomstolen knappast ger prövningstillstånd i sådana ärenden, men överlåter åt er att fundera över varför man inte gör det?
Det finns en vilja att underlätta avslag – några ord om en selektiv användning av landanalyser och utformningen av de rättsliga ställningstagandena.
De dokument som används som underlag vid bedömningen av asylskälen är Migrationsverkets egna landanalyser och rättsliga ställningstaganden. I dessa skall bl.a. situationen för de mänskliga rättigheterna i berört land tydliggöras och därmed skyddssituationen för den asylsökande.
Jag har i vitboken granskat dokumenten som rör konvertiter/ ateister. Landanalysen rörande situationen för dem som lämnat islam, apostater, från november 20 och i år bygger i stor utsträckning på tidigare analyser och därmed på uppgifter som är föråldrade. Informationen kompletteras med telefonsamtal, hänvisningar till ”en sagesman” osv, därför att det varit omöjligt att genom farliga resor bilda sig en egen uppfattning om situationen i landet.
Trots bristerna i informationen har personal som utarbetat landanalyserna upprepat uttalat besvikelse över hur landinformationen används selektivt av migrationsverket i det rättsliga ställningstagandet. I en analys av det rättsliga ställningstagandet som kom i mars 2021 avseende apostater har jag konstaterat att, förutom att informationen är föråldrad, är hänvisningen till prejudicerande domar från såväl Europadomstolen, Migrationsöverdomstolen och uttalanden från FN selektiv. Det innebär här att man hänvisar till äldre domar som underlättar beslut om avslag, men inte nämner senare domslut som talar för uppehållstillstånd. Se vidare i vitboken!
Om det behövs ges avslag i strid med juridisk praxis
När jag nu är inne på det som måste uppfattas som en styrning för att underlätta avslag, vill jag också nämna att Migrationsverket utvecklat en teknik som står i direkt strid med juridisk praxis: att avvisa inlämnade dokument, skriftligt bevismaterial, var för sig utan att göra en sammanvägning av dem. Med utgångspunkt i att allt handskrivet material från ursprungslandet är av vad man kallar av ”enkel beskaffenhet” avvisar man inlämnat material. Genom den tolkningen avvisas domslut från shariadomstolar med stämplar och underskrifter, med självklar dignitet. Det sker även i de fall då de dessutom stödjs av brev, intervjuer och berättelser.
Om historisk forskning arbetat som migrationsverket skulle vi få skrota det mesta av vår äldre svenska historia. Att sådana arbetssätt är styrande i migrationsverket är oroande. Att det också tillämpas i Migrationsverkets efterföljd i migrationsdomstolen är ett direkt slag mot rättssäkerheten. Jag kan nämna att varje jurist redan under grundutbildningen görs medveten om att man sammanväger dokument för en slutlig bedömning.
Att skriftlig dokumentation underkänns var för sig gäller för övrigt inte bara material från hemländerna utan även intyg från Sverige. Underkänns eller läggs olästa åt sidan. Detta har också varit föremål för anmärkning från både EU och FN. Allt detta underlättar för handläggare och migrationsdomstol att slå fast bedömningen: icke trovärdig, icke genuin i sin uppfattning.
Från ett seminarium om behandlingen av kristna konvertiter citerar jag en nämndeman i migrationsdomstolen som kommenterade att hon började tvivla på hela asylprocessen när hon i mål efter mål upplevde att inlämnade intyg även av mycket kvalificerade personer bara las åt sidan, och Migrationsverkets beslut blev helt utslagsgivande.
“Du kan skriva hur mycket som helst, det påverkar inte processen” sa advokaten till mig i det första asylärendet som jag mötte. “Domstolen gör precis som de har lust ändå.” Jag trodde henne inte. Det gör jag idag. Kvalificerade intyg underkänns eller läggs olästa åt sidan. “Ni har inte läst intyget från psykiatrin”, hävdade överläkaren Margareta Sidenvall när hon ringde upp domstolen. “Vi har snabbat på ärendet” blev svaret. “Det är ett komplicerat expertutlåtande och det hinner man inte läsa om man ger avslag med vändande post”, påpekade hon. Utvisningen fick inte försenas! Planet väntade.
Intyg efter intyg bedöms som enkla, eller läggs åt sidan som det mycket kvalificerade intyg som min son, professor i juridik, skrev rörande ett felaktigt beslut i ett rättsligt ställningstagande. Det benämndes genom processen som ”ett dokument har lämnats in” utan att på något sätt kommenteras. En senare dom i Migrationsöverdomstolen gick på hans linje, men det fick ingen retroaktiv verkan. Många led allvarlig skada av det.
Professor Anna Lundberg har bl.a. i juridisk tidskrift beskrivit hur Migrationsverket i sina rättsliga ställningstaganden och i sin praxis tagit på sig rollen inte bara som lagtolkare utan även som lagstiftare. Emilie Hillert har sagt detsamma.
Stor uppmärksamhet har ägnats den helt bristfälliga implementeringen av barnkonventionen. Den har uppmärksammats och upprört. Jag har själv läst i ett beslut: ”Sveriges intresse av en reglerad invandring är överordnat barnets rätt till sin mor”. Det gällde utvisningen av en ettåring, vars afghanska mor hade uppehållstillstånd. Det här är inte enstaka exempel, det är satt i system.
I vitboken kan ni också ta del av berättelsen om den sönderskjutna femåringen som fördes medvetslös till sjukhus, övertygad ateist senare i livet, som inte ansågs trovärdig eftersom hans berättelse om vad som hände vid attentatet då hans pappa också dödades, inte var en förstahandsberättelse, utan utgick från vad mamman berättat. Här har Migrationsverket under tiden för hans asylutredning gått ut med nya riktlinjer för hur barns minnen skall hanteras, dvs. underkännas. Pojkens egen kropp dokumenterade de svåra skador han tillfogats. Domstolen gick helt på Migrationsverkets beslut.
När domstolen i så hög grad följer myndighetsbeslutet från Migrationsverket utan egen utredning, och ofta nog utan egen analys, kommer i praktiken domstolen att styras av Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden. Migrationsverket stiftar i praktiken lag.
Några ord om hur besluten ser ut
Det är lätt att konstatera att besluten i migrationsverket följer mallar som används för både kristna konvertiter och ateister och också för HBTQi personer. Att det finns vissa krav för hur man uttrycker en genuin livsinställning är rimligt, men när man kan se att ett beslut i ett ärende är kopierat från ett tidigare ärende och nödtorftigt anpassat till det nya står det illa till. Ibland är anpassningen så dålig att det är uppenbart att utredningsprotokoll och beslut inte stämmer överens.
Vanligare är en selektiv metod i läsningen så att man, t.ex. när det gäller konvertiter, använder korta avsnitt i landinformationen som kan ge stöd för att man kan leva som konvertit i Afghanistan, men förtiger den omfattande information som visar att det inte går. Samma selektiva urval till stöd för avslag återkommer i beslut efter beslut. Att det finns en mall för intervjuerna är rimligt, om de bara anpassas till den asylsökandes förutsättningar, men att det finns stereotypa mallar för besluten är skrämmande.
Talet om att den asylsökande får en individuell bedömning rimmar illa med verkligheten. En mycket stark kritik mot hur utredning går till när det handlar om kristna konvertiter framfördes i konvertitutredningen som genomfördes under ledning av civilingenjören och pastorn Maria Gustin Bergström. Man uppmärksammade bland annat handläggarnas bristande kunskaper om kristen tro och om hur märkliga kunskapsfrågor blev utslagsgivande för bedömningen genuint kristen eller ej. Man pekade också på en tydlig politisering av besluten. Intyg från församlingar och pastorer sågs som subjektiva. Liten vikt las vid riskerna med en tillskriven kristen tro.
När det gäller människor utan tro stannar man ofta i ett konstaterande av att den som lämnat sin tro är ”sekulariserad av bekvämlighet och bara kan återgå till sin muslimska identitet vid ett återvändande”. Genom att jag gått in i som stödperson i en förening för ateister och arbetat med studiecirklar och stöttat samtalsgrupper har jag en mycket initierad inblick i hur icke troende ungdomarna bygger upp sin livssyn och formar en ny identitet. När de väl hamnar i en intervjusituation är kraven på dem mycket stora och riskerna att avfärdas som icke genuina överhängande. Med rättschefens ord: “Det ligger i betraktarens öga om den asylsökande är genuin eller inte”. Alltså: det är handläggaren som avgör om någon är kristen eller ateist genom en sorts ”trovärdighetskriterium”. Det spelar ingen roll vad den asylsökande är eller uppfattas som av sin omgivning. Kvinnan i hijab som dömde ut övertygelsen hos en kristen konvertit har uppmärksammats. Tolken som inte vill ta kristna begrepp i sin mun illustrerar riskerna med att låta en djupt troende muslim bedöma kristen övertygelse. Att handläggaren har sig själv som norm när det gäller synen på andras övertygelse är lätt att se.
Aino Gröndahls mycket omfattande undersökning av ärenden som rör HBTQi personer visar på okunnighet, användande av felaktiga begrepp och direkt illvilja. Själv känner jag pojken som både i skolan och på nätet sökte efter bekräftelse på sin sexuella läggning, men som avfärdades i Migrationsverket med att han roat sig med att googla. Han fick inte själv komma till tals i domstolen som utan egen utredning bara instämde med Migrationsverkets mycket nonchalanta bedömning.
Missbruk av identitetsbegreppet
Riktigt fult är att domstolen missbrukar identitetsbegreppet – ett medvetet drag för att underlätta avslag.
Att kunna styrka sin identitet är viktigt i asylprocessen. Identitetshandlingar från Afghanistan anses inte tillförlitliga, ofta har man inga. De som kan leva upp till de formella kraven på styrkt identitet i Sverige är därför få. Så långt är det ändå okej. Men när man i avslagen använder detta för att hävda att man då inte heller kan identifieras i hemlandet har man blandat samman två identitetsbegrepp. Alltså, om du bränt en Koran i Sverige , och lagt ut det som en youtubefilm – ett autentiskt exempel och en film som sågs av en halv miljon människor – dödas du i ett land som Afghanistan. “Nej”, säger domstolen i Migrationsverkets efterföljd, “det är ingen risk eftersom vi i Sverige bedömt att du inte styrkt din identitet”. Det är en lika bisarr som livsfarlig tolkning. De formella kraven för hur man styrker sin identitet i en asylprocess i Sverige är något helt annat än att man är okänd i Afghanistan. En uppretad mobb, en shariadomstol frågar varken efter hur svenska myndigheter bedömer identitet eller hur genuin den kristna eller ateistiska livssynen är.
Konvertitutredningen ledde inte till att metoderna vid asylutredningen förbättrades eller att flera konvertiter fick uppehållstillstånd. Vad som hänt är att större vikt läggs vid moment som detaljerade berättelser om den yttre processen och förmågan att ge liv åt den inre processen. Den nya strukturen för intervjun får som följd att bedömningen från handläggaren på Migrationsverket blir helt subjektiv. Ifrågasätts den kan den alltid försvaras med orden ”ja, men jag uppfattar det så”!
Uppfattningen om den asylsökandes allmänna trovärdighet får alltså stor betydelse. Det sagda gäller alla som lämna islam och blivit kristna eller ateister. Det gäller även HBTQi personer.
Handläggaren jag mötte visste inte mycket om kristen tro, sa min vän Amir Heydari efter utredningen, men han googlade på svaren när han inte visste. I ett beslut som hade få likheter med utredningsprotokollet, men däremot med andra tidigare beslut, underkändes hans tro. Amir är sedan 2016 engagerad medlem i en församling och leder gudstjänster. Kombinationen av ett engagerat juridiskt biträde, ett uppenbart kopierat beslut och en domare, som jag från flera ärenden känner som mycket seriös – såna finns – gav honom uppehållstillstånd.
Jag kan bara notera att där jag sett att migrationsdomstolen givit uppehållstillstånd är domen väl utarbetad och vilar på en grundlig analys. Det förefaller som om en positiv bedömning kräver mycket mer än ett avslag. Ett sådant kan vare ett kort instämmande med migrationsverkets beslut, eller en längre genomgång som, när man granskar det närmare visar sig bestå av ett mera omständligt instämmande med vad migrationsverket skrivit utan att tillföra något eget. Men ”hur man än gör, gör man rätt ändå!”
Tilläggas bör att migrationsdomstolen har en egen utredningsskyldighet enligt förvaltningslagen. Frågan har behandlats i Isa Cegrell Karlanders avhandling Officialprincipens tillämpning inom migrationsdomstolen. Det är uppenbart att migrationsdomstolen oftast inte fullgör sin utredningsplikt i ärenden, som är av livsavgörande betydelse för den asylsökande.
De omtalade åldersuppskrivningar kan ses som ett led i avslagsprocessen. Den åldersuppskrivne anses ha ljugit om sin ålder vilket påverkar den allmänna trovärdigheten. De rättsmedicinska undersökningarna har kritiserats för sin mer eller mindre totala avsaknad av vetenskapligt underlag. Innan de användes kunde en blick på den asylsökande räcka för en åldersuppskrivning till vuxen ålder.
Efter att ha skrivit upp åldern på en somalisk flicka kommenterade migrationsverket: ”När du nu blivit vuxen måste migrationsverket ställa andra krav på din berättelse, än om du haft den ålder du uppger”. Utredningen i sin helhet visade för övrigt total brist på kunskap om Somalia, Al Shabaab, kvinnors villkor och hedersbegrepp som råder i landet. Det var lätt att konstatera att flickans egen åldersuppgift stämde – om man inte hade som avsikt att underkänna hennes trovärdighet.
Avslutning
Lundaforskaren Admir Skodo skriver i sin studie Hur afghaner blev andra klassens asylsökande: ”Afghanernas situation visar att mänskliga rättigheter såväl som nationell asylrätt kan utformas efter vissa flyktinggrupper och asylsökande. När det sker kan vi se hur motsägelsefyllda politiska agendor kan avgöra vem som erbjuds asyl”. Jag tillfogar: historiskt sett är detta inget nytt!
Efter 2015 blev afghanerna offerlammet i den migrationspolitiska debatten. Genom överenskommelsen med den korrupta afghanska regeringen gjordes de utvisningsbara. Processen underlättades sedan genom den avhumanisering, för att inte säga demonisering, som skedde i den politiska debatten. Sverigedemokraterna satte agendan, och merparten av de politiska partierna blev deras efterföljare. När man avhumaniserar människor underlättas en rättsosäker hantering av deras ärenden, underlättas även konventionsbrott. Vi känner väl igen detta från olika historiska skeenden.
Läs gärna min text om parallellerna med trettiotalet i vitboken!
Jag avslutar med att citera riksdagsmannen och medicinprofessorn Finn Bengtsson: när sakkunskapen inte tillmäts värde ens inom riksdag och partiledning, utan får lämna plats för en populistisk retorik, står det illa till. Sanningen är en, lögnerna är många.
Sökord: Om religion, Bristande rättssäkerhet
Till Aktuellt
Media äger rätt att återge denna text, med angivande av författare och källa.
Läs i boken Den onödiga flyktingkrisen
1.5 Det är dags att dra lärdom av historiska paralleller Jan Stattin
4.5 Mänskliga rättigheter och avfall från “den rätta muslimska tron” Jan Stattin
4.5.1 Från muslim i Afghanistan till ateist i Sverige Jan Stattin
4.6 Att byta tro är en mänsklig rättighet Maria Gustin Bergström, Christian Mölk, Ruth Nordström
