Aktuellt
Omslaget är frapperande. En röd ram runt ett par händer. Tittar man noga ser man de små figurerna med ryggsäckar som tar sig från den röda handen till den gröna, hängande i en tunn tråd. Den röda handen har konturer av moskéer, den är befolkad av beväpnade krigare och angripen av raketer. I mitten sitter ett ensamt barn. I den gröna handen ser man Eiffeltornet, granar, älskande par och barn med ballonger.
– Det är en ensamkommande ungdom som gjort bilden, Taj Khanzada, berättar Ingrid Eckerman, en av redaktörerna för boken och grundare av nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Vi som har hört de ensamkommande barnens och ungdomarnas berättelser förstår precis vad bilden uttrycker. Flykten från den våldsamma tillvaron i hemlandet var farlig. Vi vet inte hur många som dog på vägen. I Europa hägrade ett nytt liv med fred, kärlek, natur.
Även baksidan är slående. Här är det en tombola med Migrationsverkets logga, omgiven av svarta väntande skuggor. Det är de etablerade illustratören Mattias Elftorp, som under många år arbetat för flyktingar, som bidragit med bilden.
– Rättsosäkerheten i asylprocessen är så stor så att det närmast kan liknas vid ett lotteri, säger Karin Fridell Anter, också redaktör för boken. Om du får avslag eller bifall beror på vilket datum du kom, vilken advokat du tilldelas, vilka handläggare på Migrationsverket som har hand om ditt ärende, vilken domare och vilka nämndemän som sitter i Migrationsdomstolen när ditt ärende kommer upp.
Boken belyser flera olika områden. Den börjar med redaktionens egna reflektioner över boken och över samhällets utveckling. Därefter redogörs det för hur lagar och regler ändrats sedan 2015 och vad som hände med alla flyktingar som kom till Sverige det året. I avsnittet om Afghanistan ges en bild av förhållandena i Afghanistan när det gäller ”återvändare”.
Det fjärde, tunga, avsnittet har titeln ”Den ihåliga rättssäkerheten”. Ett långt kapitel beskriver hur hastigt instiftade lagar ökade för ett stort godtycke, och undermåligheten i Migrationsverkets utredningar. Åldersbedömningarna, som var en viktig faktor i utredningen av ensamkommande barn och ungdomar, får svidande kritik. Systematiska fel mot konventionen om mänskliga rättigheter för hbtqi-personer, kristna och ateister beskrivs. Likaså begås systematiska fel mot barnkonventionen.
I avsnittet om effekterna av den nya politiken fokuseras på de ensamkommandes psykiska ohälsa och självmorden i den gruppen samt det växande skuggsamhället.
Det avslutande avsnittet handlar om civilsamhällets stora engagemang, som fortfarande pågår. Här beskrivs insatser från etablerade organisationer, som Svenska kyrkan, Röda korset m.fl, och från de nya rörelser som uppstod för att fylla nya behov, som facebookgruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan, Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar och alla de frivilliga familjehemmen.
– Civilsamhället är mycket större och har gjort mycket mer än vad de flesta förstår, säger Karin Fridell Anter, som är ordförande för Stöttepelaren. Ingen annanstans finns en så samlad berättelse om civilsamhällets insatser. På i stort sett varje ort i Sverige finns en grupp som lokalt arbetar med att stödja flyktingar.
Boken är tjock, 528 sidor. Ändå finns inte allt material med – det fick man lägga som supplement på hemsidan onodigaflyktingkrisen.se. Vad är syftet med boken?
– Den ursprungliga tanken var att samla sådant som redan var skrivet men endast publicerat på nätet. Det behövde komma i tryck för att i framtiden finnas tillgängligt på biblioteken och för forskningen, säger Ingrid Eckerman. Men sedan växte projektet, när vi fick pengar och fler hörde av sig för att lämna bidrag.
50 författare och illustratörer har bidragit till boken. Den är tjock, 528 sidor, med nästan bara text. Endast ett fåtal utvalda bilder markerar inledningen på varje nytt avsnitt.
Vilka kommer då att läsa boken? Här är Karin och Ingrid eniga:
– Det blir inte många som kommer att läsa den från pärm till pärm. En av de få är vår sista korrekturläsare. Men vi hoppas att journalister och forskare kommer att läsa vissa delar av den. Civilsamhället vill nog gärna läsa om sig själva.
Karin och Ingrid hoppas dock att boken inte ska behöva vänta in framtiden för att bli läst.
– Vi hoppas att den kan leda till en rejäl debatt om vår lagstiftning och hur vi ser på flyktingar, inför valet 2022.
Sökord: Om projektet
Till Aktuellt