Aktuellt. Publicerad i Ordfront Magasin 3-2021.
Författare: Aino Gröndahl
Migrationsmyndigheternas stereotypa föreställningar om hbtqi-personer leder till felaktiga avslag i hbtqi-asylärenden, ett svek mot några av de mest utsatta flyktingarna, menar företrädare för RFSL.
Migrationsmyndigheterna i Sverige har i hbtqi-asylärenden frångått kärnan i asylrätten. De viktigaste frågorna är “Varför flydde du?” och ”Vad riskerar du vid en utvisning?” Istället utreder myndigheterna om sökande i hbtqi-asylärenden har “rätt” erfarenheter och kan beskriva dem på rätt sätt, visar en rättsutredning från RFSL. Asylrättsjuristen Aino Gröndahl har granskat över 2 000 enskilda beslut och domar i hbtqi-ärenden.
RFSL identifierar ett antal otillåtna krav som ställs i hbtqi-asylärenden för att en sökande ska anses trovärdig som hbtqi-person. Det krävs att hen har genomgått en inre process fram till insikt om hens sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck. Det krävs att hen har känt eller åtminstone kan reflektera kring känslor av olikhet, stigma och skam. Ju mer tabu hbtqi är i hemlandet, desto mer förväntas sökanden kunna prata om att själv vara hbtqi-person. Kravet är inte bara ologiskt, det strider mot utlänningslagen. Hbtqi-personer som inte har dessa erfarenheter eller detaljerat kan berätta om dem anses inte vara trovärdiga gällande sina hbtqi-asylskäl. De löper stor risk att få avslag och utvisas trots att de har ett skyddsbehov och är skyddsberättigade.
Migrationsmyndigheternas krav utgår från den felaktiga, stereotypa föreställningen att hbtqi-personer har universellt gemensamma erfarenheter och egenskaper som går att objektivt utreda och bedöma för att fastställa vem som är ”genuin” hbtqi-person. Detta strider mot UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten, EU-domstolens praxis, utlänningslagens förarbeten och Migrationsverkets rättschefs egna rättsliga ställningstagande. Ändå läggs dessa stereotypa föreställningar frekvent till grund för avslag i hbtqi-asylärenden och leder till utvisningar till länder där hbtqi-personer förföljs.
Utredningen visar att över 30 procent av avslagsmotiveringarna innehåller krav på att sökande har gjort risköverväganden. Den som har tagit ”för stora risker”, inte gjort tillräckliga risköverväganden, eller kan berätta tillräckligt detaljerat om dessa bedöms inte vara trovärdig gällande sina hbtqi-asylskäl, och får avslag. Krav på risköverväganden baserar sig på den felaktiga stereotypa fördomen att hbtqi-personer inte tar risker. Detta kan jämföras vid synsättet som länge präglat straffrätten, där sexualbrottsoffers trovärdighet ifrågasätts och brottsoffret skuldbeläggs inom rättsväsendet. Brottsoffret görs medansvarigt till exempelvis en våldtäkt som hen har utsatts för genom polisens, åklagarens och försvarsadvokatens frågor kring vad målsäganden hade på sig, hur hen var klädd eller om hen agerade på ett ’utmanande sätt’, hur berusad hen var etc. Fokus har legat på brottsoffrets beteende före brottet. På ett liknande sätt inom asylrätten läggs stort fokus på den asylsökandes agerande innan hen utsattes för förföljelse och hbtqi-personer som anses ha tagit för stora risker nekas asyl då de inte betraktas som trovärdiga.
RFSL identifierar flera otillåtna avslagsmotiveringar. Diskretionskrav, som förutsätter att asylsökanden döljer sin sexuella läggning, könsidentitet eller sitt könsuttryck för att undvika förföljelse, har varit otillåtna i 15 år. Ändå förekommer de i upp till 53 procent av de granskade ärendena. Irak, Kenya, Etiopien, Jordanien, Libanon och Ryssland är exempel på länder som alla har kriminaliserande lagar i form av böter ända upp till livstids fängelse och avrättning för att straffa hbtqi-personer. Trots det kräver migrationsmyndigheterna i i hbtqi-asylärenden från bland annat dessa länder, att asylsökande ska återvända till att dölja sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck, för att undvika förföljelse.
Utredningen visar att rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-ärenden. Grundläggande förvaltningsrättsliga principer om enhetlighet och förutsebarhet uppfylls inte. Olika handläggare och domstolar gör olika bedömningar av identiska berättelser, samma sakomständigheter och landinformationsrapporter. Exempelvis kan migrationsmyndigheterna anse att det minskar en sökandes trovärdighet att hen saknar kunskap om hbtqi-organisationer. Samtidigt kan en annan persons kunskap om eller engagemang i hbtqi-organisationer också bedömas minska trovärdigheten.
Det innebär en dubbelbestraffning då både existensen och avsaknaden av samma omständighet kan användas emot sökanden. Det leder till att vissa asylsökande hbtqi-personer beviljas flyktingstatus medan andra lika skyddsbehövande får avslag och utvisas till förföljelse.
Transpersoners asylskäl prövas inte korrekt, eller inte alls. Svensk och internationell rätt slår fast att könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning är olika saker och olika asylskäl som inte ska sammanblandas. Trots det råder en utbredd okunskap hos migrationsmyndigheterna om skillnaden mellan sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.
Exempelvis beskrev sig en minderårig transflicka som transsexuell kvinna. Hon hade även omfattande bevisning kring sin könsbekräftande vård. Trots det prövades hon som en homosexuell man som inte gjort sin “transsexuella läggning” sannolik.
En transman beskrev sig tydligt som “en man i en kvinnas kropp som vill genomgå könsbekräftande vård”. Han prövades trots det som en lesbisk kvinna och fick avslag. Det är vanligt att sökande tydligt beskriver sitt könsuttryck som orsak till risk för förföljelse, men att detta felaktigt sammanblandas med eller feltolkas som en del av sexuell läggning eller ett personlighetsdrag. I dessa fall lägger migrationsmyndigheterna sin egen okunskap och felaktiga sammanblandning av olika asylskäl till grund för slutsatsen att sökanden inte är trovärdig. Följden i dessa och många andra granskade hbtqi-asylärenden blir att de sökande får felaktiga avslag och utvisas till länder där hbtqi-personer straffas med döden.
Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste följa svensk och internationell rätt. RFSL har formulerat ett antal rekommendationer till migrationsmyndigheterna, om hur dessa bör agera för att komma till rätta med problemen. RFSL och Migrationsverket har en dialog med förhoppningen att detta leder till nödvändiga förändringar i utredning, prövning och bedömning av hbqti-asylärenden. RFSL har också överlämnat en lista till regeringen över politiska krav på åtgärder som behöver vidtas för att garantera och följa upp rättssäkerheten i bedömningarna av hbtqi-asylärenden.
Bedömningarna i hbtqi-asylärenden idag är inte ett misslyckande. Det är ett svek mot några av de mest utsatta människorna på flykt. Människor som har rätt till skydd från förföljelse, tortyr och död.
Sökord: Aktuellt, Bristande rättssäkerhet, Ordfront
Media äger rätt att återge texten med angivande av författare och källa.
