Några frågor till redaktören Jan Stattin

maj 26, 2021

Jan Stattin, en av redaktörerna för Den onödiga flyktingkrisen

Vem är du?

De yttre konturerna är lättast att beskriva: pensionerad skolledare, lärare på alla nivåer från högstadium till lärarhögskola och universitet i ämnena historia, som jag disputerat i, och religionskunskap.  Från våren 2016 lärare i språkintroduktion för asylsökande. Aktiv i skol- och ungdomsutbyten med flera andra länder. Under flera år engagerad i svenska kyrkan. Intresserad av kulturmöten speciellt sedan min tid som lärare i Södertälje och genom mitt samarbete med en kristen ungdomsgrupp i Nicaragua som ledde till uppbyggnaden av en barn- och ungdomsrörelse där.

Den inre resan kändes ganska förutsägbar med förankring i familj, så småningom barn och barnbarn,  trygg i den borgerliga miljö som jag formades i. Slutet på livsresan tycktes också den ganska förutsägbar.

Så kom åren 2015. Flyktingströmmen. Jag fyllde sjuttio år, men fortsatte att jobba. Våren 2016 blev jag tillfrågad om jag kunde gå in i gymnasieskolans nystartade språkintroduktionsklass. Det kändes naturligt utifrån mina tidigare erfarenheter. Ungdomar från flera hörn av jorden fyllde mitt klassrum, med svåra minnen, men med en lycka över att ha hittat en tillflykt och funnit en framtidstro.  Men också historien blev märkligt levande.  På lektioner om imperialismen såg jag dess konsekvenser i mina elever. Att de satt där i mitt klassrummet var följden av kolonialisering och imperiebyggande, av vinningslystnad och maktbegär. Att de satt där i klassrummet var också följden av religiös förföljelse, religiös inskränkthet och maktvilja. Min borgerlighet och min andliga förankring i tradition och kyrka var plötsligt smärtsamt ifrågasatt.

När jag involverades i ungdomarnas asylprocess och såg hur deras asylskäl inte bara ifrågasattes, utan även feltolkades och manipulerades för att ge avslag, rasade min tilltro till svenskt rättsväsen. Allteftersom den politiska debatten förflackades till populistiska slagord rasade också min trygga tro på det svenska samhället. Människovärdet tycktes relativiserat, medkänsla tycktes förbehållet den egna kretsen och den egna samhällsklassen.  Det var kanske ett korthus jag byggt kring mitt liv, men när det rasade var det likafullt smärtsamt.  Men ur det som tycktes vara rasmassor reste sig också ett imperativ: du har ett ansvar!  Med de möten som tog sin början våren 2016 följde därför en ny livsvandring. Att försöka skapa möjligheter för alla de nya vänner och bekanta som i oro vände sig till mig blev en självklar uppgift. Att försöka föra vidare kunskapen om vad som sker blev en lika tvingande nödvändighet.  Samtidigt som jag genom mitt engagemang försöker motverka en negativ utveckling i Sverige, kan jag genom möten, samtal och egen kunskap hjälpa till med att skriva verkställighetshinder och försöka ge de hotade men väl integrerade ungdomar jag lärt känna en ny möjlighet till asyl. Som bonusförälder och stödperson har jag också kunnat bidra till ungdomarnas känsla för sitt eget värde och till kunskapsutveckling, argumentationsförmåga och kreativitet.

Hur blev du involverad i ”Den onödiga flyktingkrisen”?

Sedan 2016 är jag medlem i ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan” och strax före jul 2020 blev jag tillfrågad av Ingrid Eckerman och Karin Fridell Anter om jag ville delta i ett projekt som för dagen och för framtiden visade på vad som händer i vårt land sedan migrationspolitiken ändrade inriktning 2015. Det kändes oerhört viktigt att civilsamhället lyfte fram sin kunskap och visade på allt som gjorts och hur nya politiska strömningar skapat en okänslighet och rättsosäkerhet för de människor som kommit hit, men också hur en stor grupp människor arbetade för att stötta och vrida utvecklingen till rätta.

Varför tycker du att Den onödiga flyktingkrisen är viktig?

Allt eftersom arbetet med boken framskridit har fokus förskjutits från civilsamhället mot rättsosäkerheten. När man läser alla texterna tillsammans blir det väldigt tungt. Helheten finns inte dokumenterad någon annanstans. Det blir svårt för beslutsfattarna att skylla ifrån sig.  Vi arbetar för en förändring men också för att det som händer nu inte skall glömmas! Förhoppningsvis kommer media att hitta material här också, vilket kan öka möjligheten att allmänheten informeras idag och i framtiden!