Aktuellt
Författare: Ingrid Eckerman
År 2016 tecknade EU och Afghanistan ett så kallat återvändaravtal, där Afghanistan lovade att ge återvändande flyktingar ett ”värdigt, säkert och ordnat mottagande”. Sverige tecknade då ett motsvarande avtal. I avtalen angavs ett antal sårbara grupper, som gamla, sjuka, ensamkommande kvinnor och barn samt barnfamiljer. När nya avtal nyligen träffades hade dessa grupper snarast förminskats. Att Afghanistan undertecknat avtalen var en förutsättning för åtminstone en del av biståndet.
Våldet ökar
Under vintern och våren 2021 har vi hört om det ständigt eskalerande och ibland bestialiska våldet i Afghanistan. Värst utsatt är den shiamuslimska minoriteten hazara. Morden på födande kvinnor och nyfödda barn på en förlossningsklinik, liksom morden på över 80 skolflickor, inträffade alla i hazara-dominerade stadsdelar i Kabul.
Situationen är extremt osäker. Jag kan inte, när jag skriver detta i mitten på maj månad, förutse hur läget är när Ordfront Magasin kommer ut i juni. När USA meddelade att de skulle dra sig ur Afghanistan villkorslöst förklarade talibanerna att de redan har vunnit kriget. President Ghani har förklarat att han tänker sitta kvar som en ”folkvald” president.
Vi ser att regeringen förlorar kontrollen över allt fler distrikt, att talibanerna tar kontroll över allt större områden och att man strider i allt fler områden. Regeringens områden omfattar framför allt stora städer och därför en stor befolkningsmängd. Talibanerna behärskar landsbygd och kontrollerar därmed de stora vägarna.
Att göra en ”framåtsyftande bedömning” (en av Migrationsverkets favorittermer) av säkerhetsläget i Afghanistan ter sig lätt för oss lekmän. All information vi har fått sedan 2015 går åt ett enda håll: talibanerna erövrar mer och mer makt. Migrationsverket däremot måste vänta in andras rapporter för att efter sommaren komma med ett nytt rättsligt ställningstagande.
President Ghani har öppnat för möjligheten att dela på regeringsmakten. Även om en fredsöverenskommelse med talibanerna nås så kommer talibanerna att få betydande inflytande i en ny regering. Får man inte det inflytandet kommer man att fortsätta slåss.
Läget kompliceras av att det finns många olika grupper som slåss om makt, åtminstone lokal makt. En del av dem har sina ledare, f.d. krigsherrar, placerade på viktiga poster i regeringen. Kommer de vilja ge upp den positionen utan strid?
IS har en aktiv gren i Afghanistan, och samarbetar så vitt vi vet med talibanerna. Det kan vara IS som ligger bakom de mest bestialiska morden eftersom de är extremt anti-shiaislamister. Talibanerna har å sin sida sökt ett visst samarbete med hazarerna. Dessa är skeptiska, grundat på tidigare erfarenheter, och har i flera fall beväpnat sig. Hur balansen mellan IS och talibanerna ser ut vet ingen. Även Al-Qaida antas finnas i Afghanistan.
I Afghanistan utgör knarkhandeln till cirka 50 % av landets inkomster. Exporten är mycket liten, trots att landet har stora mineraltillgångar. För att upprätthålla en centralstat med regering, riksdag, polis och försvar är presidenten helt beroende av bistånd. En hel del av biståndet ska gå ner i fickorna på de f.d. krigsherrarna så de håller sig lugna.
Talibanerna tar upp skatter, både lokalt och av trafiken på de stora vägarna. De får också understöd från bland annat Pakistan, varifrån stora mängder vapen förs in i Afghanistan. Allt tyder på att deras ekonomi är god.
De senaste tjugo årens ”återuppbyggnad” har medfört ökad spädbarnsöverlevnad och därför stora ungdomskullar. Samtidigt har förhållandena på landsbygden med torka, översvämningar och krig medfört att miljoner har flytt till storstäderna. Det finns naturligtvis inte möjlighet att skapa jobb åt så många. Bortemot halva Afghanistans befolkning behöver nu försörjningsstöd, dvs. mat. Medellivslängden sjunker nu.
De unga männen kan kanske gå in vid regeringsstyrkorna. Men de är dåligt organiserade, dåligt utrustade, ger dålig lön – och är farligt. Många deserterar därifrån. De kan också gå in hos talibanerna, vilket ger högre lön och kanske mer tillhörighet och makt.
Risken för ett inbördeskrig, i värsta fall ett ”alla mot alla”-krig, är alltså stor. Det som kanske kan hejda förloppet är om grannländerna ser sina intressen hotade.
Hit utvisar vi barn och ungdomar
Det är alltså till den här världen vi utvisar unga människor som tillbringat hela sin tonårstid i Sverige. Människor som kanske aldrig tidigare i sina liv satt sin fot i Afghanistan.
Vi vet varför de gav sig iväg. De som kom från Afghanistan har ofta blodiga historier: de har själva sett hur familjemedlemmar våldtagits och mördats, de har hört hotet från farbrodern som kräver systern som hustru åt sin son, de har sett människor stenas eller skjutas, de har själva blivit våldtagna som danspojkar. De har upplevt våldet in på bara kroppen.
De som kommer från Iran har sin familjs hedersskuld på lite större avstånd, föräldrarna hemlighåller den för att inte oroa barnen. Tills den dagen då den, vars heder kränkts, hittar dem, och familjen eller åtminstone äldste sonen brådstörtat måste ge sig iväg. Som afghan, och ofta hazara, blir man ständigt diskriminerad i Iran. De 16-åriga pojkarna plockas ut av polisen för att, under hotet av att sändas till Afghanistan, förmås att gå in i de iranska förband som slåss i Syrien på Assadregimens sida och bli kanonmat.
Barnfamiljernas historier känner vi inte lika väl till. Men vi vet att ibland handlar det om kärleksäktenskap som inte godkänns av familjerna, dvs. ett hedersbrott med risk att dödas. I vilket fall som helst utsätter sig kvinnorna bara genom att ha vistats i ett europeiskt land för dödsfara vid återvändandet. De har åsidosatt normerna, t.ex. utan att täcka ansiktena talat med män.
”Du kan säkert gömma dig för dina fiender” säger Migrationsverket. ”Det går inte att gömma sig i Afghanistan” säger afghanistanexperten Anders Fänge som bott länge i landet. När du kommer till en ny plats måste du presentera dig inte med id-kort utan med att berätta om din släkts hemort, vilken klan tillhör du, vad heter din far och din farfar. Numera, med mobiltelefoner, går det snabbt att lokalisera en person. Samarbetet mellan talibaner och polis är ofta gott, och man har god kontroll över vilka som lämpas av på flygplatserna från Europa.
De som utvisas möts ibland av en familj eller vänner. Många av ”våra” ungdomar har dock inga släktingar kvar i Iran – eller de har förlorat kontakten med dem, eller det är just släkten som är problemet. I bästa fall möts de av en person som ger dem en liten summa pengar samt en lista på hotell. Sedan får de klara sig själva.
Eftersom de har västerländska kläder, ett annat rörelsemönster och ofta talar farsi (iransk persiska) blir de snabbt identifierade som ”återvändare”. De löper risken att bli rånade. Utan kontaktnät får de inget jobb, och de saknar kompetens och ekonomiska förutsättningar att på egen hand starta ett litet företag. De som kan flyr, med eller utan stöd från svenska hjälpare, vidare till Iran eller Pakistan, där de kanske har sin familj. För andra kan lösningen bli rekrytering till talibanerna och det våld de kanske flytt från. De finlemmade kan fortfarande vara intressanta som bacha bazi (danspojkar) eller prostituerade. Några hamnar i drogträsket under broarna. Några få har fått hjälp av svenskar att ordna bostad.
”Guldkråkan” som bodde tre år på Gotland har kontakt med sin svenska mamma. Hon är nu 11 år och berättar att de flera gånger fått fly upp i bergen på grund av att talibanerna närmat sig.
”En utvisad ungdom utan nätverk är en förspilld ungdom” har Anders Fänge också sagt. Det gäller nog i hög grad de barn som ”återvänder” med sina familjer – speciellt om de är flickor. Bristfällig skolgång och tidigt giftermål är vad som väntar dem.
Idag är det nästan inga som reser ”frivilligt” till Afghanistan. En grov uppskattning är att 8 000 afghanska medborgare lever i Sverige utan uppehållstillstånd och att ungefär lika många till riskerar att hamna i den situationen när de fyller 18 år och blir utvisningsbara, eller om de inte får jobb enligt gymnasielagen. Även om gränspolisen lyckades tvångsutvisa 1 000 personer årligen tar det minst 8 år, kanske det dubbla, att genomföra rensningen.§
Sökord: Om Afghanistan
Till Aktuellt
