Rutinärendet som blev en mardröm

apr 29, 2021

Berättelse nr 4

En stenkross är en maskin som har kapacitet att krossa större stenblock till grus. Den bryter ner det som känns som omöjligt att bryta sönder, slår sönder en helhet till småbitar som rasslar runt var för sig. Det går inte att sätta ihop krosset till ett stenblock igen. Det är så Migrationsverket fungerar.

Ett till synes enkelt förlängningsärende. Mustafas ursprungliga asylansökan ledde till avslag i januari 2017, men efter verkställighetshinder och ny prövning fick han uppehållstillstånd i 13 månader som alternativt skyddsbehövande.

Mustafa har en kontaktperson som stöttar i kontakterna med svenska myndigheter och som stöttat genom processen med verkställighetshinder. Utredningen var kompetent genomförd och visade att han har ett kraftigt hot mot sin person, hotet är riktat endast mot honom, och han kan inte hänvisas till internflykt då hotet är utbrett på flera platser. Mustafa lider av svår PTSD och kan inte få adekvat vård i sitt hemland, det skulle sätta honom i akut livsfara att söka vård.

Uppehållstillståndet gick ut i januari 2021. Helt enligt reglerna skickades förlängningsansökan in i början av december 2020. När svaret dröjde hörde Mustafa och hans kontaktperson av sig och fick beskedet att ansökan var korrekt ifylld. Ingen anledning till oro, det är normalt att Migrationsverkets handläggning tar tid.

I mars blir det dags att söka CSN, och nu behövs ett beslut. Mustafa ringer Migrationsverket och får nu veta att det inte finns någon förlängningsansökan och att han ska söka asyl på nytt. Det har gått fyra år sedan det första utvisningsbeslutet trädde i laga kraft, och om det inte finns något utvisningsbeslut finns det heller inget verkställighetshinder som kan förlängas. Mustafa har inte ett utvisningsbeslut längre. Men heller inte ett uppehållstillstånd.

Vid nästa telefonsamtal säger verkets handläggare att det har skett något misstag på verket. Förlängningsansökan inkom optimalt i det tidsfönster som finns för förläggning, ankomstdatum finns, men verket tycks ha tappat bort ansökan och inte behandlat den. Tjänstemannen beklagar att Mustafa inte underrättats om preskriptionstiden. “Jag förstår att ni är besvikna och arga, men om det kan vara till någon tröst så går det på ca sex månader nu med en ny asylprocess.”

Nej, det är inte till någon tröst alls. Varför ska Mustafa behöva genomgå en ny ansökningsprocess, och vänta i limbo i sex månader fastän Migrationsverket för fjorton månader sedan har gjort specialiserad utredning som resulterade i uppehållstillstånd med hänvisning till hotbilden och hälsoskäl?

Nästa tjänsteperson vi talar med är en teamledare som går i försvarsställning. Migrationsverket har inte gjort fel, säger hen, det är Mustafa som har skickat sin ansöka till “fel ställe”. Det visar sig att dagboksbladet för Mustafas ärende inte har någon anteckning sedan juli 2020. Ändå bekräftar alla vi pratar med att ansökan har inkommit den 7 december, men ingen kan tala om var den finns. Beskedet kvarstår: Mustafa vistas inte legalt i Sverige och måste söka asyl igen.

Världen rasar, både för Mustafa som mår jättedåligt på grund av sin svåra PTSD och för mig som hjälper honom. Hela planeringen för utbildning etc. kommer sättas på paus under lång tid om han ska söka asyl på nytt. Men inget annat verkar vara möjligt.

För att söka asyl igen måste vi åka fem mil. För att inte åka förgäves ringer vi verkets kontaktcenter och uppger beteckningsnummer, och får då beskedet att hans ärende just handlagts av handläggaren. Förstår ingenting – men får ett telefonnummer och ringer handläggaren. Vilket beslut har fattats? Nej, tyvärr det kan hon inte berätta på telefon, men ett beslutsunderlag har färdigställts, ska bara undertecknas av beslutsfattare.

Vi ställer in resan, nu ska beslutet landa i brevlådan om några dagar. Det går sju dagar, inget beslut. Vi ringer igen: “Tyvärr, eftersom ansökan hamnat på fel enhet kan inte förenklad delgivning användas, utan det blir muntlig underrättelse. Du blir kallad och får en tid… men du har fått förlängning så du kan fortsätta med CSN.”

Den psykiska stressen lägger sig något, men vi vågar inte lite på något innan vi har sett beslutet. Det kommer ett brev med tid för underrättelse och en uttrycklig instruktion: ”Det är mycket viktigt att du ringer på rätt tid. Bokad tolk.” Flera veckor bort, men okej, vi får vila i det muntliga att det är förlängt.

Så kommer då dagen för underrättelsen. Exakt kl. 13.00 på det angivna datumet ringer vi telefonnumret. Upptaget. Vi ringer ungefär varannan minut, upptaget. Efter 13.10 slår det över till ett frånvaromeddelande. Personen kan inte nås. Namnet som anges stämmer inte överens med namnet på kallelsen. Vi ringer växeln, uppger handläggarens namn, blir kopplade till den urkopplade telefonen. Försöker igen – samma resultat. Efter flera nya försök blir vi satta på vänt och sedan framkopplade till en person som säger att hon vill skicka ut ny kallelse till en annan dag. Men vi kräver att de ska ordna muntlig delgivning i dag, så som står på kallelsen.

Efter en halvtimme ringer personen som skickat ut kallelsen – vilket är en annan person än den som ska genomföra underrättelsen. Det har skett någon form av missförstånd. Hon säger att Mustafas uppehållstillståndskort legat på verket sedan januari, men inte skickats ut. Men så ändrar hon sig, det var inte Mustafas kort utan en annan persons.

Mustafa har fortfarande inte fått beslutet, varken skriftligt eller muntligt trots att det är 29 dagar sedan beslut fattades. Den nya asylutredningen tycks inte längre behövas, men vi har tvingats till ytterligare ett varv i stenkrossen. Att genomgå den psykiska stress som Migrationsverkets strul orsakat har påverkat både honom och mig. Vi har förlorat nästan två månader där hjärnan står still och ångesten ligger som en blöt filt. Vi väntar och väntar, och nu är det bara grus kvar.

Min slutsats av allt detta: Migrationsverket är en totalt dysfunktionell myndighet. I det här ärendet har varje steg kantats av verkets sjabbel och bristande rutiner. Orden ”det har skett ett misstag” har uttalats ett otal gånger, av ett otal personer som inte verkar veta någonting om varandras arbete eller beslut. Myndigheten kan inte ens administrera en tillsynes enkel administrativ trivialitet. Ändå förväntas vi ha förtroende för hur samma myndighet sköter livsviktiga utredningar och beslut som bokstavligen påverkar människors hela liv.

Berättat i april 2021 av Mustafas kontaktperson. Mustafa heter i verkligheten något annat.

Sökord: Berättelser, Handläggare-berättelser, Migrationsverket-berättelser

Berättelse nr. 4.