Från muslim i Afghanistan till ateist i Sverige

mar 25, 2021

Ahmads berättelse

Röken från de brinnande husen kändes länge under flykten. Talibanerna som gick till anfall försvann lika fort som de kom. Långt borta är också Gud, tanken snuddar men motas i väg. I grannbyn lämnas Ahmads syster kvar som hustru till mannen som hjälpte dem. Man följer traditionens och nödens väg. Tradition och religion är sammanvävda och religionen lånar sin tyngd åt allt man gör. Människor böjer sina huvuden för det oundvikliga och för överheten och för Gud. Man har ingen annan kunskap än den som mullan och koranskolan förmedlat.

Författare: Jan Stattin. Manus juli 2021. Bild: Symbol för ateism.

I Sverige har Ahmad sugit i sig all tillgänglig kunskap, och hans gamla världsbild rasar. Tankarna mal vidare. Vi möts på förvaret och Ahmad berättar. Tankarna formas till ord och en ny världsbild växer fram. Ett försök att stoppa utvisningen genom verkställighetshinder om ateism avslås så snabbt att det är svårt att tro att det överhuvudtaget lästs innan avslaget. Decembermorgonen 2019 då flyget landar i Kabul dör sextio människor i attacken på ett sjukhus.  Under några dagar hinner Ahmad ordna sin fortsatta flykt. Att stanna är otänkbart. 

För Ahmad blev ateism och humanism en livsåskådning, där människan står i centrum och där man tar ansvar för sitt eget och andras liv, för nuet och för framtiden. Ahmad hade byggt en ny medveten identitet. Enligt de mänskliga rättigheter som FN och EU ställt sig bakom och Sverige skrivit på borde han ha fått stanna i Sverige. I den islamiska republiken Afghanistan finns ingen plats för en människa som Ahmad.

Att leva som apostat i Afghanistan

Att kritisera eller lämna ”den rätta läran” islam (apostasi) är ett brott som kan straffas med döden enligt sharialagarna. Det gäller såväl konvertering till en annan religion som avsaknad av tro, ateism.

All information om Afghanistan, även Migrationsverkets egen, är entydig i sin bedömning av religionens dominans. Landet är inte bara till namnet en islamisk republik, utan islam och sharialagstiftningen präglar alla landsdelar.

Även om Migrationsverkets landinformation [1] betonar svårigheten att leva som kristen eller ateist i Afghanistan finns en kort information om förekomsten av tolerantare miljöer i storstäderna. Där – främst i Kabul – skulle det vara möjligt att leva som ateist om man håller tyst och går i fredagsbön. Det handlar om överklasskvarter, typ gated communities, som en återvändare aldrig har chansen att bli en del av. Det används återkommande av såväl Migrationsverket som domstolarna för att visa att ett återvändande är möjligt. I dagens kaotiska Kabul blir de liberala kvarteren dessutom alltmer hotade. Detta bekräftas avK.som studerade medicin på universitetet i Kabul innan flykten 2015: ”Min lärare talade väl om dem som straffat en apostat och uppmanade oss att vid tillfälle ingripa på samma sätt.”

Migrationsverkets rättsliga ställningstagande [2] tar fasta på informationen om säkra områden där det går att leva som apostat i Afghanistan. Enligt anvisningarna ska man därför alltid överväga möjligheten till internflykt. Migrationsverket ska då kunna visa var i landet det är möjligt att leva och vilka flyktvägar dit som är säkra [3].

I en dom från Migrationsdomstolen i Stockholm september 2019 [4] har man gjort en seriös bedömning av återvändarens situation, något som annars ofta saknas i domar rörande konvertering och ateism. I domen understryks att den asylsökande, med grund i sin ateism, bedöms som flykting eftersom han saknar möjlighet att etablera sig i de kvarter där ateism möjligen skulle kunna accepteras.

Migrationsverkets resonemang förutsätter dels att den asylsökande kristne eller ateisten kan dölja sin tro om hen bedöms som genuin, dels att man, om man inte anses genuin, kan gömma sig för dem som kan tänkas tillskriva hen apostasi. Det strider mot de mänskliga rättigheterna att förutsätta att apostaten skall gömma sin övertygelse och vara tyst, eller att man kan leva utan hot som apostat om man inte är känd av myndigheterna. Hotet mot apostaten utgår inte i första hand från myndigheterna utan från andra grupper i samhället, något som är väl dokumenterat [5]. Att hänvisa till myndigheter och allmän lag är att medvetet undanhålla denna kunskap.

Straff enligt sharialagen – utdöms de verkligen?

Vid bedömningen av om konvertering utgör ett livshot vid återvändande skall Migrationsverkets utredare väga in om de straff som föreskrivs i lagen verkligen tillämpas. Detta har tidigt påtalats redan i UNHCR:s anvisningar [6] men har inte generell relevans utan måste relateras till situationen i det land den asylsökande kommer ifrån.

I Afghanistan följer man en ålderdomlig fundamentalistisk tolkning av islam, och sharialagar gäller.

Det innebär att en person som gjort sig skyldig till apostasi och där man anser beviskravet uppfyllt skall dömas till döden – men frågan når sällan eller aldrig det offentliga domstolsväsendet. Oftast fälls domen i stället i lokala, folkliga domstolar, idag dominerade av talibaner. Till de allmänna domstolarna har folk liten tilltro [1, 7]. En skräckslagen familj, som känner att denavfallne sonen utgör ett hot mot hela familjen, eller en upprörd mobb som hört rykten om apostasin, kan också ta saken i egna händer. Våld mot apostater, även med dödlig utgång, från släktingar eller en upprörd folkmassa blir inte heller föremål för rättsliga åtgärder. 

Domar inom det informella straffsystemet blir inte synliga i någon officiell afghansk statistik. Detta är allmänt känt hos Migrationsverket och beskrivs i landrapporter. Dokumenten från shuras (de folkliga domstolarna) är handskrivna som alla sådana handlingar i Afghanistan, men med stämpel och med underskrifter av de närvarande, samhällets respekterade män bland vilka finns både jurist och mulla [5, 8]. Det är dokument av hög legitimitet, men utanför statens kontroll. Andra straff utkrävs inom klan eller familj och registreras av naturliga skäl aldrig hos någon myndighet.

Likafullt kan man både i Migrationsverkets utredning och i följande domstolsbeslut finna hänvisningar till att straff för apostasi knappast finns dokumenterat i officiell statistik. En kompletterande information borde finnas i det rättsliga ställningstagandet eftersom det är väl dokumenterat bland annat av EASO, Europeiska unionens stödorgan i asylfrågor, som 2020 förtydligar hotbilden [5]:

Non-State traditional justice, which is dominant in large parts of Afghanistan, involves different actors such as jirgas and shuras, including religious scholars, jurists, community elders and local powerbrokers, etc. Certain human rights violations are associated with such traditional justice mechanisms, including in relation to the absence of due process and the nature of the imposed punishments.

Möjligheten att komma undan genom internflykt är mycket liten och har i dagsläget minskat ännu mer genom spridningen av mobiler och sociala media [9] (se kapitel 3.4). När Migrationsverket och domstolarna hänvisar till att inga straff utdömts för ateism trots att sharia förespråkar det får även detta ses som en medveten handling för att möjliggöra utvisning.

Situationen för den som lämnat islam är i det allt våldsammare Afghanistan direkt livshotande. Talibanernas makt ökar starkt och deras krav på religiös renhet slår hårt mot dem som inte delar deras uppfattning. Attentaten mot universitetet i Kabul hösten 2020 som tog mer än fyrtio människors liv kan ses i det sammanhanget. Utbildning som också hämtar kunskap från väst är en fara som måste mötas, effektivast genom våld och rädsla. De upprepade attentaten mot journalister och människorättskämpar passar in i det här mönstret [10, 11]. De kriminella gängen terroriserar Kabul [12 s. 7].

När byn flyttar in i städerna minskar toleransen

I Migrationsverkets landinformation hävdar man att gränsen för vad som är möjligt att yttra sig om offentligt kan variera utifrån var man är bosatt och vilken gemenskap man tillhör. Generellt sett återfinns mer liberala miljöer bland välutbildade personer i urbana områden [13]. För en återvändare, som aldrig har tillträde till den afghanska eliten, vare sig det gäller boendeområden eller sociala kontakter, är bilden av en mer tillåtande miljö i de stora städerna direkt missvisande. När detta skrivs (sommaren 2021) är USA på väg att lämna Afghanistan, vilket med stor sannolikhet kommer att innebära ett talibanskt styre i landet. Utrymmet för oliktänkande kommer då att försvinna helt.

Kabul av idag är en splittrad stad och den stora inflyttningen av människor från provinserna har för länge sedan förändrat det som för decennier sedan var en kosmopolitisk atmosfär. I dag har ”byn kommit till huvudstaden”, med innebörden att byns sätt och värderingar också återfinns i stora befolkningsgrupper i staden. Detta och talibanernas starkt ökade inflytande förvärrar allvarligt hotet mot de återvändande. Fattigdomen, svälten, de kriminella gängen har försvårat situationen för en återvändare ytterligare. Mellan uppsatta politiker och de kriminella gängen finns ofta informella förbindelser. Talibanernas inflytande är tydligt även i Kabul och en persons fiender vänder sig till dem. Lokalsamhället tar kränkningar av religionen likaväl som hedersbrott i egna händer. Att få ett mord utfört kostar inte mycket: “In addition to conflict-related violence, media sources report that Kabul city is often gripped by gun toting crime syndicates that receive protection from the country’s elite” [12 s. 7 ].

Religion och tradition är sammantvinnade

Religion och tradition, tro och handling, kopplas samman till ett kvävande nätverk av krav och förpliktelser i Afghanistan liksom i Iran och Pakistan [14]. Att på något sätt ifrågasätta, eller att alls ställa frågor om det rådande systemet, är otänkbart och brännmärks omedelbart. Hedersfrågorna är centrala, i grunden en konsekvens av ett patriarkaliskt klansamhälle. För att bevara hedern krävs en kraftfull kontroll av familj och släkt, med speciellt fokus på kvinnorna.

Religionen ger sanktion och kraft åt alla åtgärder som kan tas till för att skydda hedern. Det drabbar barn och barnbarn till den som brutit mot hedersbegreppen och därför är många av de asylsökande ungdomarna direkt hotade (se kapitel 3.4.1). Dessa upplever ofta – med rätta – att religionen finns bakom de förföljelser som familjen utsätts för, och detta är en vanlig grund för avståndstagande från religionen [15]. Norsk Landinfo 2020 belyser detta:“De religiøse og tradisjonelle verdiene er tett sammenvevd, og de fleste afghanere mener og tror at de religiøse og tradisjonelle kulturelle verdiene er like og sammenfallende. I forlengelsen av dette, kan det derfor også være sensitivt å diskutere og utfordre tradisjonelle verdier og normer, nettopp fordi lokalbefolkningen kan tolke dette som implisitt kritikk av islam” [13 s. 11 ].

Riskerna för den som kränkt islam illustreras ofta med berättelsen om det våld som utövades mot studenten Farkhunda [13 s. 23]. Den viktigaste slutsatsen av denna tragiska händelse är, när man ser till riskerna för en återvändare, att även en tillskriven identitet som förnekare – Farkhunda var djupt troende muslim – var tillräcklig för att en stor folkmassa skulle massakrera henne. Döden var inte ögonblicklig. Till sist körde man över den massakrerade kroppen med bil. Fler högt uppsatta tjänstemän, inom regeringen och universitetet, uttalade sitt stöd för mördarna. Uppslutningen kring en kränkning av religionen är stor och handlar inte bara om de outbildade klasserna. ”Umiddelbar etter hendelsen ble flere støtteerklæringer publisert i afghanske medier og på sosiale medier, der folk uttalte at de ville ha gjort akkurat det samme dersom de hadde vært på stedet”[13 s. 24].

Stora risker för ”återvändare”

K. har efter avslag i panik lagt ut en film på Youtube om hur han bränt en koran, en film som haft en halv miljon visningar innan den togs bort. Mängden kommentarer är skrivna på dari eller farsi. Det illustrerar tydligt medias snabba spridning i Afghanistan och Iran. En jurist med kontakter med flyktingministeriet i Kabul förmedlar ett svar från ministeriet: ”Vi känner till filmen och kan förstå att det ligger panik bakom bränningen, men människor här kommer aldrig att förlåta.”

Att stiga fram som ateist i Sverige innebär redan det att man utsätter sig för avståndstagande och hot. Inom konservativa grupper är apostasi en oförlåtlig handling mot Gud. Migrationsverket ifrågasätter generellt att uppgifter från Sverige sprids i Afghanistan. Det är också en ”sanning” som mer används för att hävda att ateister kan leva ett anonymt liv i de stora städerna än en spegling av de verkliga förhållandena. Det är svårt redan i Sverige att hålla sin livsåskådning dold, framför allt som Migrationsverket kräver att man ska visa den öppet, och information sprider sig blixtsnabbt via sociala media.

Möjligheten för en återvändare att under någon längre tid överleva i Afghanistan som ateist eller förnekare av islam är närmast obefintlig. En återvändare ses dessutom som västerniserad med farliga åsikter och som en förrädare som lämnat sitt land (se kapitel 3.1). Även om man av försiktighet försöker dölja sin livssyn, vilket Migrationsverket hävdar att man kan göra – något som inte är förenligt med de mänskliga rättigheterna – är man som återvändare redan från början misstänkt och iakttagen och ganska omgående avslöjas man av omgivningen. Ett ställningstagande mot traditionen, en ovilja att följa med till fredagsbönen, ett försök att få förståelse för sina värderingar är tillräckligt för att rykten sprids. Risken för skyddsgrundande behandling – att utsättas för våld, tortyr och död – är stor. 

Vägen till ateism

För den som flytt från ett land som Afghanistan är det ett stort steg att öppet stiga fram med sina tankar. Den inre processen kan vara svår – det innebär att man tar avstånd från en livstolkning som omfattat hela ens tillvaro. Till detta kommer att den krets av vänner som funnits omkring en på boende och i skolan kan reagera med avståndstagande och fördömande. Att berätta för familjen innebär ofta att en brytning – ett beslut som man inte tar utan vånda.

Långt ifrån alla svenska imamer tar avstånd från åsikten att den som lämnar islam är en avfälling som förtjänar att dödas. I Islamguiden, som är ett sunnimuslimskt rättesnöre på svenska, kan man läsa: ”Faktum är att i Islam är all form av tvivel rörande någonting som finns i Koranen eller i Sunnah likvärdigt med kufr eller otro” [16, se även 17]. I Hadithsamlingarna finns uttalanden av profeten Muhammed som går ut på att apostasi ska straffas med döden. Det mest citerade av dessa uttalanden finns i Al-Bukhari: ”Guds sändebud sa: Om någon överger sin religion (Islam), skall ni döda honom” [18].  Snaran dras följaktligen åt även i Sverige för den ungdom som lämnar islam. Ofta står ateisten ensam utan ett nytt stödjande socialt sammanhang. Av den anledningen har ateistiska föreningar och grupperingar kommit till, som försöker ge tillfälle till möten och gemenskap [19].

Hoten och våldet som drabbar en apostat är välkänd kunskap och en ständig grund för asylsökande ungdomars ångest inför att återvända. I Afghanistan måste den som under ytan inte är troende ändå utåt sett upprätthålla en fasad som troende muslim och även uppfylla omgivningens krav på att genomföra vissa religiösa förpliktelser. Att kräva detta av en asylsökande som under en mödosam process skapat en ny identitet strider mot de mänskliga rättigheterna. Att leva på en lögn är i längden lika outhärdligt som omöjligt.

”Att förutsätta att jag skulle kunna förneka mitt avståndstagande från islam är en kränkning av mig som person och en faktisk omöjlighet när jag ställs inför olika situationer som utmanar min tro och min identitet” förklarade Naimatulla Safari i den domstolsförhandling som gav honom uppehållstillstånd, efter ett tidigare avslag i Migrationsverket. I många fall saknas en anpassning i intervjusituationen för den som inte har Naimatullas språkliga och intellektuella förmåga. Bedömningen ”icke trovärdig” slår hårt mot den som inte klarar de uppställda intellektuella kraven.

Mohammed går i N3 och lyssnar uppmärksamt när vi talar om ateism och sekulär humanism. Efter

lektionen kommer han fram till sin lärare och berättar att han under sina tolv skolår i Syrien aldrig hört talas om ateism. ”Jag hade aldrig tänkt mig att man kan leva utan att tro på Gud”, säger han.

I den ”Islamiska Republiken Afghanistan” är tankar om ateism möjliga enbart i en elit med rötter i det Afghanistan som existerade innan kriget tog över [13].  Idag ökar dock tillgången på information genom den hastiga spridningen av sociala media.

Många asylsökande ungdomar kan berätta om att man upplevt religionen negativt i hemlandet även om det också funnits trygghetsskapande inslag och traditioner som skapat social sammanhållning. I Afghanistan har det ständigt närvarande våldet väckt frågor som aldrig fått ställas och tvivel som aldrig fått yppas. Det är tankar som man knappast berör i den första asylutredningen. Där gäller de akuta asylskäl som tvingat bort personen från hemlandet.  

Under flykten till Europa har mycket av det sedvanliga ställts i fråga. Under tiden i Sverige har den ensidiga informationen från koranskolor och mullor fått konkurrens från skolans naturvetenskaps- och religionsundervisning. Detta är av naturliga skäl en lång process där den asylsökande knappast kan ta till sig information förrän hen behärskar svenska någorlunda.

Det krävs tid för den som börjar tänka religionskritiskt innan man är beredd att öppet stiga fram som ateist. Bilden av en straffande gud, en gud som sägs bevaka varje avsteg från de religiösa reglerna, dröjer länge kvar i medvetandet hos den som börjat tänka kritiskt. De omfattande sociala konsekvenserna av att ta avstånd från islam, som oftast innebär ett totalt brott med familjen, är på samma sätt en skrämmande realitet. Likaså medvetandet om att tidigare vänner och samhället som helhet vänder sig ifrån en. Det handlar därför om en lång process, med ett gradvis ökande ifrågasättande. Först när det blivit en del av ens identitet kan man vara öppen med sin livsinställning. Det går därför inte att tala om en exakt tidpunkt, utan om ett gradvis ställningstagande hos den enskilde. Det blir i själva verket negativt att lyfta fram sin kritik innan man kan utveckla den på ett fullödigt sätt.

För den som lämnat en religion som omfattar livets alla aspekter, vilket gäller islam i Afghanistan, innebär ett ställningstagande för ateism ofta mycket mer än åsikten att det inte finns någon gud. Den ateistiska övertygelsen förenas för många med en humanistisk livssyn, som tillsammans skapar en ny identitet hos personen. Ofta engagerar man sig också i föreningar som Amnesty och Röda Korset, eller i organisationer för jämställdhet som GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime – vilka uttrycker värderingar i stark kontrast till konservativ islam. En ateism förenad med humanism manifesteras på så sätt och inte enbart genom att ta avstånd från religiösa riter och traditioner.

Samtidigt finns andra som nöjer sig med att konstatera att det inte finns någon gud, och som utöver detta inte intresserar sig särskilt mycket för livsåskådningsfrågor. Även de har samma rätt till skydd, eftersom de för att fungera i det afghanska samhället skulle tvingas delta i en religiös praktik som är mot deras övertygelse, något som är förbjudet enligt internationella konventioner.

Sökord: Boken, Bristande rättssäkerhet, Om religion

Till Innehåll

Referenser

1. Temarapport: Afghanistan – Kristna, apostater och ateister (version 1.0). Lifos: Migrationsverkets rätts- och landinformation 2017-12-21. lifos.migrationsverket.se/nyhetsarkiv/2018-01-08-temarapport-afghanistan—kristna-apostater-och-ateister-version-1.0.html  

2.  Rättsligt ställningstagande. Prövning av skyddsbehov för medborgare från Afghanistan. RS /007/2020 s. 18-23. Migrationsverket 2020-06-16. lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=44458

3. Mig 2019:14, mål UM 536-19. Migrationsöverdomstolen 2019-09-02 lagen.nu/dom/mig/2019:14

4. Migrationsdomstolen i Stockholm. Dom UM 8346-18 september 2019

5. Country Guidance Afghanistan. 3.1 Other non-State actors. EASO december 2020 easo.europa.eu/country-guidance-afghanistan-2020/13-other-non-state-actors.

6. Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status under the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees. UNHCR February 2019 www.unhcr.org/publications/legal/5ddfcdc47/handbook-procedures-criteria-determining-refugee-status-under-1951-convention.html

 7. Temanotat Afghanistan: Situasjonen for kristne konvertitter. Landinfo, Norge 2020-10-09 lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=44891;

8. Afghanistan – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 31 december 2018. Regeringskansliet. www.regeringen.se/4a6613/contentassets/3f6f0c81b6df420a82f462bed070d62b/afghanistan—manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2019.pdf

9. Afghanistan: Whether the Taliban has the capacity to pursue individuals after they relocate to another region; their capacity to track individuals over the long term; Taliban capacity to carry out targeted killings (2012-January 2016). Immigration and Refugee Board of Canada 2016-02-15 www.refworld.org/docid/56d7f2670.html

10. Minst 19 döda efter attack mot universitetet i Kabul. DN 2020-11-02 www.dn.se/varlden/19-doda-efter-attack-mot-universitet-i-kabul/

11. Finns det två Afghanistan? e-folket 2019-08-24 efolket.eu/finns-det-tva-afghanistan/

12. Afghanistan: Compilation of Country of Origin Information (COI) Relevant for Assessing the Availability of an Internal Flight, Relocation or Protection Alternative (IFA/IRA/IPA) to Kabul. UNHCR December 2019   www.refworld.org/docid/5def56204.html

13. Temanotat Afghanistan: Forhold for ateister, apostater og personer beskyldt for blasfemiske handlinger Landinfo Norge 2020-11-24 lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=44994.

14. Göndör E. I Guds namn Om våld och politik i Islam. Fri Tanke förlag 2018

15. Afghanistan. Criminal law, customary justice and informal dispute resolution. EASO juli 2020 coi.easo.europa.eu/administration/easo/PLib/2020_07_EASO_COI_Report_Afghanistan_Criminal_Law_Customary_Justice_Dispute_Resolutions.pdf

16. Villkoren för Shahada, punkt 2. Islamguiden www.islamguiden.com/shahadah.shtml#.YO6Zy0yeyUk

17. Bergström, Muhammed Knut. Koranens budskap, Proprius Förlag 1998. (T.ex. surorna 3:72, 3:90, 4:137,138, 5:54 och 16:106) 

18. Hadithsamling. Al-Bukhari (nummer 6922). www.islamguiden.com/

19. Ateister och Agnostiker i Gävleborg www.facebook.com/groups/382498915788047